Bolognaprocessen har reformerat högskoleutbildningen i Europa
Uppkomsten av det europeiska området för högre utbildning (EHEA) som omfattar 46 länder har fört med sig betydande reformer. Den mest betydande reformen är bättre kvalitetssäkring inom högskoleutbildningen.
Resultaten av Bolognaprocessen, vars syfte har varit att reformera högskoleutbildningen, beskrivs i Focus on Higher Education in Europe 2010: New report on the impact of the Bologna process som publicerats av europeiska kommissionens informationsnätverk Eurydice.
Högskoleutbildningens ökade popularitet, de strukturella förändringarna och den offentliga sektorns minskade finansieringsandel utgör utmaningar för utvecklingen av utbildningen. De aktuella förändringarna ökar ytterligare betydelsen av europeiskt samarbete.
Nästan alla länder inom området har i dag en examensstruktur med tre nivåer: lägre och högre högskoleexamen samt doktorsexamen. Den vanligaste modellen, som också Finland tillämpar, består av en obligatorisk lägre högskoleexamen som omfattar 180 ECTS-poäng (kandidatexamen) och en högre högskoleexamen som omfattar 120 ECTS-poäng (magisterexamen).
Yrkesinriktad högskoleutbildning väcker frågor
Flera länder har upplevt det som besvärligt att anpassa den yrkesinriktade högskoleutbildningen till Bolognamodellen, eftersom gränsen mellan yrkesinriktade och akademiska studieprogram är diffus och yrkesinriktade högskoleexamina i många fall omfattar mindre än 180 ECTS-poäng.
Danmark och Lettland hör dock till de länder som lyckats integrera sådana program i Bolognastrukturen. I Lettland kan personer som avlagt yrkesinriktad högskoleexamen direkt fortsätta med en examen på den andra nivån. I Danmark måste de studerande komplettera sin 120-poängsexamen med tilläggsstudier innan de övergår till den andra nivån.
Verktyg i Bolognaprocessen: ECTS, DS, NQF
Syftet med ECTS-poängsystemet har varit att främja de studerandes rörlighet och mäta de studerandes arbetsmängd så att den motsvarar studiernas mål. För tio år sedan angav endast fem länder att största delen av deras högskolor använder studiepoäng. I dag har nästan alla länder övergått till studiepoäng.
DS (Diploma Supplement) är en bilaga till examensbeviset som beskriver den studerandes kunskaper och färdigheter. Bilagan används i nästan 80 procent av länderna inom det europeiska området för högre utbildning.
Den nationella referensramen för examina (NQF), där de nationella examina sorteras i en europeisk referensram (EQF) som är indelad i åtta nivåer, är helt färdig i åtta och nästan färdig i elva länder. Arbetet har gått långsammare och varit besvärligare än beräknat. Ursprungligen var målet att alla länder skulle ta i bruk de nationella referensramarna år 2010. Den nationella referensramen i Finland stadgas genom lag under detta år.
Studentrörligheten följs noggrannare upp
Ett av Bolognaprocessens grundläggande mål har varit att främja studentrörligheten, något som ändå inte fått tillräcklig uppmärksamhet inom utbildningspolitiken på nationell nivå. Det finns många länder, som borde utveckla insamlandet av statistik och annan information om rörlighet. Länderna inom området har stött rörlighet i varierande grad, beroende på sina ekonomiska resurser.
Ytterst få länder har antagit EU:s allmänna mål, enligt vilket 20 procent av alla studerande skulle genomföra en del av sina studier utomlands, som sitt nationella mål. Endast Flandern i Belgien, Frankrike, Malta och Schweiz har samma mål som EU, d.v.s. 20 procent. I Nederländerna är målet för studentrörligheten 25 procent, i Österrike, Tjeckien och Tyskland hela 50 procent. Finlands mål på 6–8 procent ter sig anspråkslöst jämfört med dem.
Social jämlikhet stöds
En ny och viktig utmaning i utvecklingen av högskoleutbildningen är att stödja social jämlikhet och till exempel ta hänsyn till människor i lägre socioekonomiska grupper, minoriteter och handikappade. Endast cirka hälften av länderna inom det europeiska området för högre utbildning följer systematiskt upp hur dessa grupper deltar i högskoleutbildning. Finland hör till de få länder i Europa som inte har någon uppföljning alls.
Den pågående ekonomiska krisen har inverkat på finansieringen av högskoleutbildningen på två olika sätt. Vissa länder har försökt stimulera den ekonomiska tillväxten genom att öka finansieringen av högskoleutbildningen, medan andra länder åter har skurit ned kostnaderna rejält. I Finland har finansieringen ökat en aning.
Den ekonomiska krisen har också satt sina spår när det gäller ansökan till högskoleutbildning, personalpolitik, strukturella förändringar och utvecklingen av livslångt lärande. Endast ett fåtal länder har systematiskt följt upp hur den ekonomiska krisen har påverkat högskoleutbildningen. Det kan göra det svårare att bedriva och utvärdera utbildningspolitiken i framtiden.
TEXT: Kristiina Volmari, UBS
Uppkomsten av det europeiska området för högre utbildning (EHEA) som omfattar 46 länder har fört med sig betydande reformer. Den mest betydande reformen är bättre kvalitetssäkring inom högskoleutbildningen.