Skolan är kittet som förenar Svenskfinland

Ruotsalaisuuden päivän 6.11. johdosta julkaisemme tämän blogitekstin poikkeuksellisesti vain ruotsiksi. 

”Den svenskspråkiga skolan har ett centralt och mångsidigt samhälleligt, kulturellt och språkligt uppdrag i det tvåspråkiga Finland”, skriver Gun Oker-Blom i rapporten Den svenskspråkiga utbildningen i Finland: särdrag, utmaningar, utvecklingsbehov och förslag till åtgärder som undervisnings- och kulturministeriet publicerade år 2021.

Oker-Bloms utredning över de utmaningar och särdrag som karakteriserar den svenskspråkiga skolan är ett välkommet och efterlängtat bidrag till utbildningsdiskussionen.  Man kan utan tvekan konstatera att rapporten har varit startskottet för många evenemang och diskussioner under de senaste åren.

En del av åtgärdsförslagen har redan realiserats: det finns idag en svenskspråkig tjänsteman på undervisnings- och kulturministeriet, modersmålet har fått ett tilläggsmandat i studentexamensnämnden och många diskussioner kring bland annat läromedelssituationen och lärarbehörigheten har förts.

I maj ordnade undervisnings- och kulturministeriet och Utbildningsstyrelsen tillsammans en konferens för att dryfta aktuella frågor kring den svenska utbildningsvägen. Under evenemanget var det många teman som lyftes fram och svar på alla frågeställningar fanns inte. Men den kanske viktigaste slutsatsen var ändå hur oerhört viktigt det är att vi regelbundet möts för att diskutera, både uppföljningen av Oker-Bloms utredning och övriga aktuella frågor som berör den svenska utbildningshelheten.

Ett minoritetsperspektiv innebär ständig diskussion

Just här ligger både vår styrka och vår svaghet som finlandssvenskar. Ett minoritetsperspektiv innebär en ständig diskussion om tillräckliga resurser och avsaknad av den draghjälp som stora volymer ger. Men fördelen ligger också just i detta, det vill säga litenheten – det är möjligt att komma samman och föra en gemensam diskussion och vi kan på så sätt överblicka fältet. Vi är erkänt duktiga på att skapa nätverk, det är en förutsättning för att överleva som minoritet. Vi delar också gärna med oss av våra erfarenheter.

Våren 2023 är det dags för en första uppföljning av konferensen. På agendan står bland annat diskussioner kring befolkningsutvecklingen i Svenskfinland. Hur klarar vår skola av ett minskat befolkningsunderlag och hur kan vi i framtiden garantera en jämlik utbildning på svenska? Hur drar vi nytta av internationell och nordisk forskning? Hur kan vi stärka läs- och skrivfärdigheterna? Hur kan vi främja välbefinnandet bland barn och unga och trygga tillgången på svensk personal i välfärdsområdena? En konferens, ett seminarium eller ett projekt ger inte svar på alla dessa utmaningar, men en aktiv dialog mellan alla som är involverade i den svenskspråkiga utbildningen bäddar för konstruktiva lösningar. 

Ibland behöver vi kanske påminna oss om att framtiden inte endast består av utmaningar. Det finns också en trygghet i språket, kulturen och det lilla formatet där det är lätt att skapa nätverk och föra en gemensam diskussion. Men lika viktigt är det att också att se bortom den egna sfären och få impulser utifrån. Där det finns vilja till dialog finns det också framåtanda och utveckling.

Gun Oker-Blom konstaterar i sin rapport att det inom den svenskspråkiga utbildningen finns flera positiva sakförhållanden och utvecklingstrender. ”I det stora hela blir slutsatsen att den svenskspråkiga skolan och utbildningen mår bra, den är livskraftig, utvecklingsbar och har en egen kultur och särart som man värnar om och gärna vill värna om även framöver.” Med andra ord kommer Modersmålets sång att ljuda också i framtiden, men det förutsätter att vi lär ut den till kommande generationer. Den svenskspråkiga skolan är både nu och i framtiden kittet i den finlandssvenska kulturen och den faktor som förenar ett något spretigt Svenskfinland med sina språköar, språkklackar, starkt tvåspråkiga (tät)orter och mera enspråkiga samhällen.