Vid planeringen av jämställdhet och likabehandling är det viktigt att fästa uppmärksamhet vid hur man bemöter och lyssnar till vårdnadshavarna samt vid samarbetet med vårdnadshavarna.
VAIN vakan TAYS-opas_Huoltajien kohtaaminen
Foto: Kaisa Rekinen

Avsnittet innehåller konkreta tips och frågor att reflektera över. Dessutom presenteras iakttagelser som kommit fram i forskning.

  • ​​​​​​Bjuder du in alla vårdnadshavare till samtalet om barnets plan för småbarnspedagogik? Vem riktar du dig till under samtalet?

  • Berättar du lika mycket om barnets dag för alla vårdnadshavare när de hämtar barnet? Finns det skillnader i hur du hjälper vårdnadshavarna när de hämtar barnen?

  • Hur syns vårdnadshavarna på era blanketter? Förekommer antagandet om antalet vårdnadshavare eller deras kön på era blanketter?

  • Om du är tvungen att kontakta vårdnadshavarna under dagen, vem ringer du? Har ni frågat vårdnadshavarna vem som det är lättast att få tag på under dagen, eller gör man ett antagande om att barnets mamma i första hand är den som till exempel hämtar barnet om hen insjuknar under dagen?

  • Om det finns behov av att använda tolk, vet du hur samtalet genomförs i praktiken?

  • Ges familjerna möjlighet att berätta om sina egna observationer av jämställdhet och likabehandling i småbarnspedagogiken?

  • Hur har ni agerat i situationer där vårdnadshavarnas önskemål strider mot skyldigheterna inom småbarnspedagogiken?
Tillbaka upp

Ett bra sätt att behandla jämställdhet och likabehandling med vårdnadshavarna är att ta upp ämnet till diskussion under föräldrakvällar eller kaffestunder för föräldrarna när man uppdaterar jämställdhetsplanen och planen för likabehandling. En låda för anonym respons i tamburen kan ge nya idéer för hur jämställdhets- och likabehandlingsläget kan utredas.
 


 

Tillbaka upp

Samarbetet med vårdnadshavarna är en viktig del av småbarnspedagogiken och det är naturligt att även inkludera vårdnadshavarna i arbetet med att främja jämställdhet och likabehandling. Det finns anledning att beakta mångfalden av familjer i olika dokument som används inom småbarnspedagogiken. Dessutom lönar det sig att reflektera över hur man bemöter vårdnadshavarna i olika situationer. I vårt samhälle finns en tanke om att mamman är barnets primära vårdnadshavare. Detta kan inverka på bemötandet av vårdnadshavarna till exempel genom att man riktar sig till barnets mamma under samtalet om barnets plan för småbarnspedagogik eller inte berättar lika mycket om hur dagen varit, om barnets hämtas på eftermiddagen av sin pappa. Även familjens språkkunskaper och bakgrund inverkar på hur familjen bemöts inom småbarnspedagogiken. Personalen kan till exempel undvika familjer med vilka man saknar ett gemensamt språk. Ofta förenklar man i allt för hög grad informationen när man kommunicerar med vårdnadshavare med vilka man saknar ett gemensamt modersmål. Om ett gemensamt språk saknas är det viktigt att man använder många olika ord för att förmedla sitt budskap, för att det ska vara lättare att förstå. Det är även överlag viktigt att satsa på olika former av kommunikation i stället för att undvika diskussion.

Samtal om barnets plan för småbarnspedagogik och föräldrakvällar är bra tillfällen att behandla frågor som gäller jämställdhet och likabehandling med vårdnadshavarna. Vårdnadshavarna bör känna till att arbetet med att främja jämställdhet och likabehandling utgår från lagar och grunderna för planen för småbarnspedagogik, som innehåller mål för småbarnspedagogiken och skyldigheter för personalen. Ett bra sätt att berätta för vårdnadshavarna om arbetet med att främja jämställdhet och likabehandling inom småbarnspedagogiken är att presentera temat redan före barnet börjar i småbarnspedagogiken, till exempel i välkomstbrevet. Enligt en nordisk utredning förhöll sig vårdnadshavarna mer positivt till arbetet med att främja jämställdhet och likabehandling och stödde arbetet i större omfattning när de fick information om temat.

Vårdnadshavarna bör informeras om tillvägagångssätt som främjar jämställdhet och likabehandling inom småbarnspedagogiken. Föräldrarna kan ha fördomar om till exempel genussensitivitet, som man ska försöka bli av med. Genom att i praktiken visa hur dessa teman syns i vardagen inom småbarnspedagogiken lyfter man fram vad jämställdhet och likabehandling egentligen innebär. Man kan till exempel berätta att barnet inom småbarnspedagogiken får testa olika lekar och roller och utveckla mångsidiga färdigheter, utan att könet utgör en begränsning. Till exempel kan man skapa en rumstavla med information om arbetet för att främja jämställdhet och likabehandling som placeras i tamburen där vårdnadshavarna dagligen vistas.

Lyssna och diskutera

Det kan även hända att vårdnadshavarna har stor kunskap om jämställdhet eller likabehandling. För att dessa vårdnadshavare ska uppleva att de får sin röst hörd, är det ytterst viktigt att personalen har kunskap om dessa teman och förmågan att behandla frågor som gäller jämställdhet och likabehandling med vårdnadshavarna. Det är viktigt att lyssna på vårdnadshavarna vid planeringen av verksamheten. Vårdnadshavarna kan ha viktiga idéer och perspektiv på exempelvis utvecklingsåtgärder.

Ibland kan det hända att det uppstår en konflikt mellan skyldigheterna inom småbarnspedagogiken och den slags småbarnspedagogiska verksamhet som vårdnadshavare önskar. Ett fungerande samarbete med vårdnadshavarna är viktigt och därför bör man lyssna på dem och ha en öppen inställning till deras oro. Det är viktigt att förstå vad som ligger bakom och sätta ord på vårdnadshavarnas oro. “Vad är det som oroar dig med att ditt barn har på sig en klänning?” är en bra fråga att inleda samtalet med.

Motivera

Grunderna för planen för småbarnspedagogik styr verksamheten inom småbarnspedagogiken. Vårdnadshavarna kan inte begränsa barnets rätt till kunskap om till exempel mångfalden av familjer, mångfalden av kön, jämställdhet, likabehandling eller trygghetsfärdigheter. Läraren och den övriga personalen inom småbarnspedagogiken väljer utgående från sin yrkeskunskap de material och metoder som är bäst lämpade för förverkligandet av planen för småbarnspedagogiken i varje situation. Vårdnadshavaren kan till exempel av religiösa skäl förbjuda att barnet äter svinkött, men hen kan inte begränsa arbetet med att främja jämställdhet inom småbarnspedagogiken till exempel genom att förbjuda barnet att delta i vissa slags lekar på grund av sitt kön.

Tillsammans med barnet kan man fundera på eventuella motsättningar, varför man gör eller lär sig på olika sätt hemma och inom småbarnspedagogiken, utgående från ett åskådningsmässigt perspektiv. Man kan lära barnet att vuxna har olika sätt att se på världen och att detta ibland tar sig uttryck på olika sätt i det egna hemmet och inom småbarnspedagogiken. Barnet ges möjlighet att lära sig om båda synsätten och utveckla sitt eget sätt att se på världen.

Tillbaka upp

“Min son ska inte ha på sig klänning!”

Inom småbarnspedagogiken är det inte tillåtet att förbjuda lek eller annan aktivitet utgående från barnets kön. Inom småbarnspedagogiken kan man alltså inte begränsa till exempel barnets lekar där hen klär ut sig, därför att barnets vårdnadshavare inte vill att barnet ska ha på sig klänning.

Även om samarbetet med vårdnadshavarna är viktigt, utgår man inte inom småbarnspedagogiken från vårdnadshavarnas åsikter. Verksamheten kan inte strida mot grunderna för planen för småbarnspedagogik eller lagarna som styr småbarnspedagogiken. Inom småbarnspedagogiken kan man inte konkret agera på sätt som strider mot jämställdhetslagen och diskrimineringslagen, till exempel genom att begränsa barnets lek utgående från hens kön.

Man ska informera vårdnadshavarna om att mångsidig lek har en positiv inverkan på barnets utveckling och att barnet har rätt att leka och uttrycka sig själv på ett mångsidigt sätt. Ibland är anledningen till oron en rädsla för att barnet ska bli utsatt för mobbning. Då är det bra att till exempel berätta att många pojkar har på sig klänning i lekar i daghemmet, för att minska vårdnadshavarens oro för att barnet ska bli utsatt för mobbning. Även genom att berätta för vårdnadshavarna att man aktivt arbetar för att avveckla normer och förebygga mobbning kan man minska deras oro.

“Det är enkelt att behandla mångfalden av kön tillsammans med barnen, till exempel att ett barn som definierats som pojke vid födseln kan växa upp till kvinna. Men jag är rädd för föräldrarnas reaktioner.”

Lagarna som styr småbarnspedagogiken och grunderna för planen för småbarnspedagogik är entydiga: barnet har rätt till kunskap om mångfalden av kön och rätt att skapa sig en uppfattning om den egna identiteten. Personalen inom småbarnspedagogiken planerar och förverkligar verksamheten i enlighet med grunderna för planen för småbarnspedagogik och de lokala planerna för småbarnspedagogik. Enligt dessa ska olika frågor med koppling till jämställdhet och likabehandling behandlas tillsammans med barnen. Innehållen i grunderna för småbarnspedagogiken är förpliktigande för småbarnspedagogiken och vårdnadshavarna kan inte förbjuda att dessa teman behandlas tillsammans med barnen. Det är dock viktigt att lyssna på föräldrarnas oro och vara sensitiv i samtalen med dem.

“Enligt barnets religion är det förbjudet att rita människor. Hur kan jag ta detta i beaktande inom småbarnspedagogiken?”

Småbarnspedagogiken är religiöst och politiskt obunden. När man inom småbarnspedagogiken antingen i undervisningen eller vid gemensamma evenemang behandlar teman i enlighet med målen i lagarna och grunderna för planen för småbarnspedagogik, till exempel att rita en människa, då kan man inte befria ett barn från det. I verksamheten inom småbarnspedagogiken strävar man efter ett gott samarbete med alla vårdnadshavare och personalen respekterar olika syner på fostran. Tillsammans med vårdnadshavaren är det bra att gå igenom och pedagogiskt motivera varför man ritar människor och olika kroppsdelar inom småbarnspedagogiken.

“Jag misstänker att det finns en risk för att en flicka i min grupp kommer att utsättas för könsstympning.”

Om oro eller misstanke väcks inom småbarnspedagogiken för att en flicka har utsatts för könsstympning i Finland eller kommer att utsättas för könsstympning, har alla som arbetar med barn en skyldighet enligt barnskyddslagen att göra en barnskyddsanmälan till socialmyndigheten och polisen.

Vanligtvis rekommenderas att man först kontaktar barnet eller barnets vårdnadshavare och diskuterar frågan tillsammans med dem. Om barnet eller barnets vårdnadshavare ger sitt samtycke till detta ska man kontakta socialvården för att bedöma behovet av stöd för barnet och/eller barnets familj. Man bör inte inleda samtalet med att fråga om könsstympning, utan bygga upp förtroende genom att fråga vart man ska åka på semester och vilka förväntningar man har på semestern, varefter man kan ställa frågor om eventuell könsstympning. I länkarna med konkreta tips finns en Youtube-video som skapats av projektet Vigor.

Om man bedömer att det innebär en risk för barnets säkerhet att kontakta vårdnadshavarna ska man vänta med att kontakta vårdnadshavarna och börja med att försäkra sig om barnets säkerhet i samarbete med barnskyddet och polisen. När det gäller familjen är det bra att i fortsättningen även vara uppmärksam på andra tecken på hedersrelaterat våld, såsom avvikande begränsningar, tvingande kontroll och snäva könsnormer.

Vårdnadshavarna kan ha barnets bästa i åtanke, men ingreppet är skadligt och uppfyller i praktiken alltid kännetecknen för misshandel, vilket innebär att könsstympning är en straffbar gärning enligt strafflagen. Om man diskuterar saken med vårdnadshavarna är det bra att ta hjälp av samtalsmodeller för att föra frågan på tal på ett respektfullt sätt. När man vågar föra en öppen och respektfull diskussion skapas grunden för samarbete och förtroende.

Tillbaka upp

En professionell, öppen och respektfull inställning till mångfalden av familjer och familjers olika språk, kulturer, åskådningar och religioner, traditioner samt syn på fostran skapar förutsättningar för ett bra fostringssamarbete. Barnens familjeidentitet och familjerelationer stöds så att varje barn får känna att den egna familjen är värdefull.

Barnen och vårdnadshavarna ska vara med och utveckla och utvärdera verksamhetskulturen.

Barnet har med sig sina tidigare erfarenheter, där kommunikationen och den emotionella anknytningen mellan barnet och vårdnadshavaren är av central betydelse. Personalens uppgift är att skapa en förtroendefull relation till barnet. Samarbetet mellan personalen och vårdnadshavarna skapar kontinuitet och trygghet i barnets liv.

Vårdnadshavaren ska kontaktas genast om det framgår att ett barn har utmaningar i anslutning till sin utveckling eller sitt lärande eller om personalen känner oro för barnets välbefinnande. Vårdnadshavaren ska ges information om hur barnets ärenden behandlas, hur uppgifter fås och lämnas ut samt sekretessrelaterade frågor. Vid behovs används tolk under samtalen.

Tillbaka upp

Tillbaka upp