Betydelsen av uppfattningar om formbarhet i utvecklingen av dialog- och känslofärdigheter

Många omedvetna uppfattningar och antagandet styr vårt sätt att vara i sociala situationer, tolka budskap och reagera på dem. Att bli medveten om dessa uppfattningar och påverka dem är en viktig del av utvecklingen av känslo- och dialogfärdigheter. Antaganden om människors och gruppers förmåga att förändras och formas är en viktig grupp av uppfattningar. De styr vårt sätt att dra slutsatser om såväl oss själva och våra egna möjligheter att växa och utvecklas som om andra människor och deras möjligheter att lära sig och vara samarbetspartner.

Uppfattningar som betonar formbarhet i människans egenskaper kan också kallas exempelvis ”tillväxtorienterat tänkesätt”, ”tillväxtattityd” eller ”vardagsteori om formbarhet”. Både läraren och eleverna har olika uppfattningar om i vilken utsträckning intelligens, personlighet och andra individuella egenskaper är medfödda, permanenta och oföränderliga eller påverkade av miljön och formbara genom hela livet.

En tro på egenskapers formbarhet kan väntas leda till

• uthållighet
• mod att möta nya utmaningar
• bevarad motivation vid svårigheter
• positivare känsloreaktioner i situationer med lärande.

I synnerhet när man gör misstag skyddar en tro på formbarhet mot reaktioner där man blir förlamad av starka känslor, och skapar möjligheter att lära sig av sina misstag.

En tro på att egenskaper är permanenta kan däremot väntas leda till

• fokus på att bevisa sina egna förmågor i stället för att lära sig nya
• undvikande av utmaningar
• benägenhet att dela in människor i fack och stämpla både sig själv och andra
• kraftigare negativa känsloreaktioner vid misstag och misslyckanden.

Ofta påverkar en tro på egenskapers permanens och oföränderlighet också på så sätt att andra människors framgång inte upplevs som en inspiration, utan som ett hot.

Även uppfattningarna om människogruppers möjligheter att förändras kan vara mycket olika. En tro på att kulturella, etniska eller religiösa gruppers erfarenheter (såsom de värderingar som grupperna värnar om) hela tiden förändras minskar fördomarna och leder till positivare attityder till medlemmar i andra grupper. Det kan också leda till en vilja att ha kontakt med olika slags människor.

En tro på att gruppers egenskaper är permanenta leder i stället till en benägenhet till stereotyper, generaliseringar och fördomar. Bristande tro på gruppers möjligheter att förändras hänger också ihop med negativa attityder, en strävan att undvika kontakt med representanter för grupper som upplevs som främmande och diskriminerande beteende.

Antaganden om gruppers oföränderlighet orsakar polarisering. (Se del 4 Svåra ämnen och samhällelig diskussion i klassrummet.) Även välmenande positivt prat om andra grupper och deras medlemmar kan bidra till generaliserande och fördomsfulla förhållningssätt, om man inte samtidigt försöker stärka uppfattningen om gruppernas interna mångfald och formbarhet.

Fundera på

Vad tänker du om människors möjligheter att utveckla sin intelligens och personlighet under livets gång? Vad tänker du om gruppers och exempelvis kulturers formbarhet eller permanens? Vad grundar sig dina uppfattningar på?

Fundera också på hur du tolkar dina elevers beteende och lärande. När antar du att en elevs agerande beror på hens egenskaper – exempelvis intelligens eller permanenta drag i kulturen? När förklarar du beteende med faktorer som anknyter till situationen och lärprocessens skeden? Hur kan dessa tolkningar påverka dina pedagogiska val och din kommunikation?

Innan man ska lära sig om något svårt, undervisa eller påminn eleverna kortfattat och med beaktande av deras ålder med hjälp av bilder om hur lärande sker i hjärnan.  För små barn kan man enkelt förklara att när man övar på en ny sak, uppstår nya förbindelser mellan nervceller i hjärnan. (Man kan ta hjälp av bilder av nervceller.) När man fortsätter öva stärks förbindelserna och informationen börjar förflyttas allt snabbare mellan cellerna.

Reflektera över likheterna med träning och motion: precis som musklerna blir starkare när man tränar, har också hjärnan nytta av ansträngning och övning. Det kan ibland kännas jobbigt och svettigt att träna såväl musklerna som hjärnan, men man kan också lära sig att njuta av det.

Läraren kan också berätta om hur många jobbiga känslor, såsom rädsla för att misslyckas, tar energi från de områden i hjärnan där lärande sker. Man bör försöka minska elevernas tendenser att tolka framgångar och misslyckanden i lärandet som något som beror på deras egna egenskaper (intelligens, begåvning, ”mattehuvud”, ”språkhuvud”). Man kan rikta uppmärksamheten mot processen: finns det något i situationen eller i ens egen sinnesstämning som förhindrar lärande? Man kan få eleverna att förstå att svåra känslor och att kämpa är en vanlig del av lärprocessen.

När eleverna övar på något nytt och det kräver ansträngning:

Pausa övningen och be eleverna blunda. Instruera dem att rikta sina tankar mot hjärnan och föreställa sig vad som händer där. Beskriv nervcellerna, hur förbindelser bildas mellan dem och hur övningar som kan kännas svåra i bästa fall formar hjärnan, så att informationen börjar röra sig snabbare. Be dem iaktta sina egna känslor och om hjärnan för närvarande används för lärande. Lönar det sig att fortsätta kämpa, eller skulle det vara bättre att först göra något för att hjärnans energi ska styras tillbaka mot lärandet? Fundera tillsammans på olika metoder.

Man kan också återkomma till dessa föreställningar i situationer där man ska diskutera exempelvis samhällsfrågor eller frågor som rör elevernas liv. Fundera på hur även olika åsikter och värderingar formas i hjärnan. Individers och gruppers värderingar och åsikter stärks när de upprepas och övas. De kan dock även förändras och formas: det uppstår nya vägar och förbindelser i hjärnan när man lär sig mer om sådana sätt att se på världen som i början kan kännas obegripliga. Ibland kan starka känslor och i synnerhet upplevelser av hot rikta hjärnans krafter bort från förståelse för det nya.

Reflektera också över det här:

• Vilken typ av övning har format värderingar eller åsikter? Vad formar dem fortfarande?
• Fundera på situationer där en egen stark uppfattning om något har förändrats. Vilka känslor anknyter till den här förändringen och berättelsen om den? Varför?
• Vilka känslor och upplevelser av ett hot i en diskussion kan ibland uppstå, som gör det svårare för hjärnan att lära sig av andra sätt att tänka. Hur kan man tillsammans reglera dessa känslor?
• Hur kan man tillsammans bidra till att diskussionen stärker känslor som påskyndar formandet av hjärnan – det vill säga lärandet – såsom känslor av trygghet och intresse?

Man kan väcka diskussion om uppfattningar om formbarhet och om processinriktat tänkande genom att tillsammans med eleverna utvärdera exempelvis följande påståenden:

• Om jag måste kämpa för att lära mig något nytt betyder det att jag inte är så smart.
• För intelligenta och begåvade människor är det oftast lätt och roligt att lära sig.
• Alla kan lära sig nya saker, men man kan inte utveckla sin intelligens.
• Alla kan lära sig nya saker, men en människa kan egentligen inte förändra sin personlighet.
• Hjärnan kan utvecklas och bli smartare om man tar hand om den.
• Människans djupaste uppfattningar och värderingar brukar i stort sett inte förändras.
• Det är en svaghet att inte kunna försvara sina viktigaste värderingar och uppfattningar, så att de förändras.
• Gruppers (till exempel släkters, nationers eller religiösa gruppers) viktiga värderingar och uppfattningar förblir ofta likadana fastän världen förändras.
• Kulturer förändras hela tiden, när olika människor och grupper har kontakt med varandra.