Behoven hos barn som reagerar med beteende kan tillgodoses i skolor och daghem

Alla vi som arbetar i skolor, daghem och på förvaltningsnivå bör förbinda oss till att främja åtgärder som hjälper varje barn och elev att få det stöd som hen behöver. Detta förutsätter såväl gemensamma åtgärder i undervisningsgruppen som barn- och elevspecifika åtgärder. Situationerna i skolans och daghemmets vardag är mångskiftande och kräver förutseende, i synnerhet när det gäller barn eller elever som reagerar med beteende. 

Enligt den internationella undersökningen TALIS 2024 har skolorna blivit mer heterogena och elevernas behov av stöd medför ett ökat behov av professionellt kunnande hos lärarna. I undersökningen lyftes bland annat behovet av att utveckla olika sätt att stödja elevernas sociala och emotionella utveckling. I samma undersökning uppgav finländska lärare även att beteendeproblem hos eleverna var ett större problem än för lärare i andra länder. 

Att stödja elevernas sociala och emotionella utveckling är därför viktigt både med tanke på elevernas välbefinnande och lärarnas arbetshälsa. Liknande resultat har framkommit i undersökningen TALIS Starting Strong 2024, som riktar sig till personal inom småbarnspedagogik och förskoleundervisning. Enligt undersökningen upplevde över 40 procent av deltagarna stress över att hantera barns beteende i en barngrupp.   

Stöd för utveckling som människa och aktiv samhällsmedlem 

På Utbildningsstyrelsen har vi fått kännedom om att en del yrkesverksamma skulle önska att bemöta elever som reagerar med beteende med åtgärder som utesluter individen. Ett sådant tankesätt för tankarna till tidigare decenniers ”observationsklasser” och särskilt riktade grupper, där man valde att placera elever med ett beteende som upplevdes som problematiskt utom synhåll i stället för att systematiskt ta itu med orsakerna till beteendet och visa på alternativa tillvägagångssätt. 

Vår uppgift är att ge stöd för att utvecklas som människa och aktiv samhällsmedlem. Historiskt sett lyckades inte observationsklasser och segregerande daghemsgrupper med detta: de saknade ofta systematisk och målinriktad undervisning i positivt beteende och barnen och eleverna blev avskilda från resten av gemenskapen, vilket ytterligare kunde förvärra beteendet som upplevdes som utmanande. 

Ett centralt mål för revideringen av stödet för lärande inom förskoleundervisningen och den grundläggande utbildningen är att det stöd som behövs ska genomföras i varje undervisningsgrupp. Utöver en god vardag som stöder lärande och beteende ska individuellt stöd planeras och genomföras för de barn och unga som behöver det. Man behöver bilda smågrupper och specialklasser där undervisningen ges av speciallärare och specialklasslärare i enlighet med principer som även enligt forskning har effekt.

Forma miljön för att stödja barnets och elevens utveckling

Det finns metoder för att råd bot på beteendeproblematik och dessa måste systematiskt tas i bruk i hela gemenskapen inom småbarnspedagogiken eller skolan. God medicinsk praxis-rekommendationen betonar vikten av att förebygga beteendeproblem genom att forma barnets eller den ungas miljö så att den stöder barnets och den ungas utveckling genom att stärka positivt beteende och tillämpa konstruktiva begränsningsåtgärder. Forskning om effektiva metoder för att stödja beteende bör utnyttjas systematiskt. 

För att lyckas är det viktigt att stödet för beteendet, liksom allt stöd för lärande och deltagande i undervisningen, genomförs i gruppen och inom gemenskapen. Individuella behov kan effektivt tillgodoses genom arbetssätt som systematiskt genomförs i gruppen. En egen bekant undervisningsgrupp med bekanta barn och vuxna är en av de viktigaste formerna av stöd för att skapa trygghet och en känsla av samhörighet. 

En tydlig gemensam verksamhetskultur i skolor och daghem bidrar till att uppnå gemensamma pedagogiska mål och stöder genom detta barns och elevers beteende. Universitetsforskare Vesa Närhi hänvisade i sitt anförande vid vårt seminarium för att höra forskare den 15 december 2025 till gemensamma pedagogiska mål som grundar sig på tillvägagångssätt som man tillsammans kommit överens om. I småbarnspedagogikens och skolans vardag kan dessa tillvägagångssätt till exempel vara att visa på önskade beteenden samt metoder för att ingripa i oönskat beteende. 

Ge positiv respons på önskat beteende 

Det är framför allt viktigt med respons som fokuserar på det positiva och som förstärker och upprätthåller det önskade beteendet. I praktiken innebär det här att lärarna och den övriga personalen ger beröm för önskat beteende, till exempel att barnet eller eleven går i korridoren i stället för att springa. Med hjälp av strukturer som man tillsammans kommit överens om kan man inom gemenskapen upprätthålla de ovan nämnda principerna på lång sikt. 

Utbildningen ska ordnas och utvecklas enligt inkluderande principer och en inkluderande värdegrund. Det innebär att var och en har rätt att tillhöra gruppen och delta i den gemensamma verksamheten – var och en kan agera, utvecklas och lära sig som sin egen unika individ och som medlem i gemenskapen. Miljön för undervisningen och lärandet bör redan från början planeras så att den stöder barnens och elevernas lärande, delaktighet och samverkan. 

En inkluderande verksamhetskultur uppkommer inte av sig själv. Vi behöver medvetet identifiera och implementera faktorer och tillvägagångssätt som skapar en trygg uppväxt- och lärmiljö i vardagen. I praktiken kan beteendeproblematik minskas genom att de vuxna ändrar tillvägagångssätten inom gemenskapen samt genom att eliminera faktorer som orsakar störningar. Detta förutsätter att utvecklingen leds systematiskt och konsekvent av hela gemenskapen i ett inkluderande samarbete – utan att glömma barnen, eleverna och vårdnadshavarna.