Dialog och ledarskap stöder uppkomsten av en ny verksamhetskultur som stöd för lärande

Ingen bör lämnas ensam med sina frågor och funderingar: varken lärare, rektorer eller den övriga personalen. Förändring omfattar alltid hela gemenskapen och den största förändringen sker sist och slutligen i vårt sätt att tänka. För detta behöver vi varandra och vår arbetsgemenskap.

Det är lättare att förstå förändringen och man betraktar den i relation till hur man tidigare agerat. Om till exempel speciallärarens arbete redan tidigare i hög grad utgått från samarbete med lärare och undervisningsgrupper, kommer det nya arbetssättet inte nödvändigtvis att förändra vardagen i någon större utsträckning. Om arbetet däremot har varit starkt inriktat på att enbart stödja enskilda elever, finns det nu skäl att betona även kompanjonlärarskap och konsultation. 

Betydelsen av konsultation av speciallärare och kompanjonlärarskap framhålls särskilt nu när de gruppspecifika stödformerna utökar klass- och ämneslärarnas ansvar för stödet för lärandet och skolgången.

Den undervisning som ges av en speciallärare i samband med annan undervisning ger en ny möjlighet att skapa modeller för lektionens struktur, metoderna för differentiering och olika pedagogiska lösningar för just den aktuella undervisningsgruppens behov. På det här sättet kan man med gruppspecifika stödformer stödja elevernas lärande och förebygga inlärningssvårigheter och problem med uppmärksamheten eller stödja önskat beteende redan i ett tidigt skede.

Flexibla lösningar för mindre grupper som genomförs i form av gruppspecifikt stöd ger i sin tur mångsidiga möjligheter till specifikt inriktat gruppspecifikt stöd. Med hjälp av dem kan man bättre svara på elevernas olika behov och förebygga att problem anhopar sig. Speciallärarens arbete inom det gruppspecifika stödet är till nytta för hela undervisningsgruppen. Genom kompanjonlärarskap och konsultation får klasslärare och ämneslärare stöd i sitt eget arbete, vilket i sin tur stärker deras kompetens för genomförandet av stöd för lärande och skolgång.

Speciallärare och specialklasslärare har även en central roll när det kommer till genomförandet av det elevspecifika stödet. Eleven har alltid rätt till detta stöd, om undervisningsarrangemang som stöder förutsättningarna för lärande samt de gruppspecifika stödformerna inte är tillräckliga för att trygga elevens lärande och skolgång. De elevspecifika stödåtgärderna förutsätter mer specifik bedömning och planering av stödet samt ett beslut om stöd.

Ledning och dialog stöder förändringen

Fokus för det reviderade stödet för lärande och skolgång ligger framför allt på skolans verksamhetskultur. En lyckad förändring uppstår inte av sig själv, utan förutsätter ett kompetent och inkluderande ledarskap som delaktiggör hela skolgemenskapen.

Förändring skapas inte heller enbart genom instruktioner eller order, utan framför allt genom dialog – en öppen diskussion där man delar med sig av erfarenheter, tolkningar och synpunkter. Det är genom diskussioner inom gemenskapen som de nya begreppen och det grundläggande syftet med revideringen av stödet blir synliga och begripliga. Dialog lägger grunden för nytt tänkande, uppkomsten av nya betydelser och för en gemensam värdediskussion.

Det övergripande målet med revideringen av stödet är tanken om att hela skolan stöder, för att säkerställa lika möjligheter till lärande för alla elever. Tanken om att hela skolan stöder bör därför konkretiseras i vardagen: Vad betyder det i mitt arbete, vad betyder det i vår gemensamma verksamhet?

Om tanken om ett gemensamt tillvägagångssätt inte förankras i vardagen, blir det lätt lösryckt och ingen upplever det som sitt eget. Just med anledning av detta är inkluderande ledarskap och dialog nyckeln till uppkomsten av en ny kultur av stöd för lärande, delaktighet och skolgång.

Resultatet av ett långsiktigt arbete

Även om revideringen av stödet för lärande och skolgång har framskridit snabbt ligger ett långt och grundligt arbete bakom.

Den föregående regeringens program Utbildning för alla som leddes av sakkunniga och forskare ligger till grund för revideringen. Dessutom har beredningen av lagen påverkats av många slags förväntningar och mål – allt från intressegruppernas, intressebevakarnas och politikernas synpunkter till de internationella avtal som Finland har förbundit sig till.

I en demokrati är lagberedningen ett resultat av samarbete. Även om riksdagen har fastställt ramarna för stödet genom lagstiftningen och Utbildningsstyrelsen genom grunderna för läroplanen, fattas de lokala besluten om hur förskoleundervisningen och den grundläggande utbildningen ska ordnas i praktiken på kommunnivå. Därför är det viktigt att även de kommunala beslutsfattarna känner till innehållet i revideringen av stödet för lärande och skolgång och målen för den. En lyckad förändring förutsätter att kommunerna säkerställer att det finns tillräckliga ekonomiska resurser och personalresurser för att revideringen av stödet ska kunna genomföras i praktiken.

Förändring kräver tid

Förändring tar tid. Vi har nu en ny spelplan framför oss med nya regler. En del har redan hunnit testa de nya arbetssätten, medan andra funderar på om det fortfarande går att klara sig med de gamla metoderna.

Vi uppmuntrar alla att våga testa nya lösningar. För att ta till sig nya arbetssätt behöver vi gemensam diskussion, försök och lärande. Genom detta har vi möjlighet att skapa ett ännu starkare och mer inkluderande system, där varje elev och lärare ges möjlighet att lyckas.

Så här arbetar vi även här på Utbildningsstyrelsen – vi diskuterar och lär oss tillsammans!