EU-medlemskapet möjliggjorde internationalisering inom utbildnings- och ungdomssektorn

För drygt 30 år sedan rådde en upplivad stämning vid de finländska läroanstalterna. De studerande planerade studieperioder vid europeiska högskolor: skulle de söka till Arras, Berlin eller kanske Florens eller något av de andra hundra alternativen? I läroanstalternas korridorer började man också i större utsträckning än tidigare se studerande som kommit på utbyte till Finland från andra europeiska länder.

Finland blev medlem i Europeiska unionen 1995 och redan några år tidigare hade finländska ungdomar och utbildningsaktörer fått möjlighet att delta i EU:s utbildningsprogram. När vi fick tillgång till EU-programmen för högre utbildning och yrkesutbildning öppnade sig nya dörrar för oss och vi var inte sena att ta vara på chansen att få nya kunskaper och erfarenheter genom europeiskt samarbete.

Finländska aktörer inom utbildnings- och ungdomssektorn kunde knyta kontakter och hittade snabbt samarbetspartner i Europa. Samarbetet kännetecknades av en positiv och framåtblickande anda. Det var en tid som präglades av hopp – Berlinmuren hade fallit, östblocket fanns inte mer, världen hade öppnat sig och Europa var fullt av möjligheter.

Finland blev i många avseenden ett av de mest aktiva länderna inom EU:s utbildnings- och ungdomsprogram. Det var lätt att gå med i programmen, eftersom de nationella målen och EU:s mål för utbildnings- och ungdomssektorn stämde mycket väl överens med varandra. Under de första åren trodde man att studerandemobiliteten främst skulle komma att riktas från Finland till andra länder när finländare sökte erfarenheter och idéer i utlandet.

Ganska snart stod det dock klart att Finland även var ett intressant målland för europeiska studerande, ungdomar, lärare, läroanstalter och organisationer. Även om många finländare åkte på utbyte, var det också många européer som kom till Finland: antalet Erasmusstuderande översteg antalet finländska studerande som åkte utomlands redan vid millennieskiftet. De europeiska insatserna har med tiden blivit de huvudsakliga möjligheterna till internationalisering inom utbildnings- och ungdomssektorn, med Erasmus+ som den största insatsen.

Helheten kompletteras i dag av programmet Europeiska solidaritetskåren som ger unga möjlighet att delta i projekt som stärker den europeiska solidariteten och sammanhållningen. På individ- och organisationsnivå samt på nationell och europeisk nivå skapar de projekt som finansieras av dessa program nätverk, utvecklar utbildningen och annan verksamhet och bidrar till ett gemensamt Europa som utgör en trygg hamn i en osäker värld.

Det europeiska samarbetet inom utbildningssektorn är onekligen en av EU:s framgångshistorier.

Det europeiska samarbetet inom utbildningssektorn är onekligen en av EU:s framgångshistorier.  Nästan 400 000 finländare har åkt utomlands med stöd av Erasmus+ och tidigare program sedan 1992. I hela EU har antalet deltagare i programmet redan överskridit 16 miljoner. Antalet deltagare fortsätter att öka varje år och har nästan fördubblats under det senaste årtiondet.

Erasmusutbytet har varit en avgörande erfarenhet för många européer. Programmet har gett finländare möjlighet att tryggt bekanta sig med livet i ett annat land och i en annan kultur, reflektera över den egna identiteten, lära sig nya språk och knyta livslånga vänskapsband. Många har även hittat kärleken tack vare Erasmus. I programmet deltar även i år ungdomar vars föräldrar har mötts när de deltagit i Erasmusutbyte.

Det här kan vi bygga vidare på under kommande år och årtionden.