Regnbågsbarn och -unga blir oftare utsatta för diskriminering än andra i samma ålder – IDAHOT-dagen efterlyser lika mänskliga rättigheter för alla

Även i Finland blir barn och unga som hör till könsminoriteter och sexuella minoriteter oftare utsatta för diskriminering och hatretorik än andra i samma ålder. I lagen föreskrivs om likabehandling och förebyggande av diskriminering, men när det gäller de mänskliga rättigheterna och hur de uppfylls finns det ännu behov av att utveckla lagstiftningen. Finland har av FN:s kommitté för mänskliga rättigheter fått tre rekommendationer som förutsätter omedelbara åtgärder. De gäller hatretorik och hatbrott, våld mot kvinnor och samernas rättigheter.

Om unga som hör till könsminoriteter och sexuella minoriteter används begreppet regnbågsunga. Till gruppen regnbågsunga hör också barn och unga som växer upp i regnbågsfamiljer och som kan bli utsatta för motsvarande diskriminering som unga som hör till könsminoriteter och sexuella minoriteter.

Temadagen IDAHOT fäster uppmärksamhet vid rättigheterna för sexuella minoriteter och könsminoriteter, och skolorna och läroanstalterna har en egen viktig roll i att säkerställa att dessa rättigheter uppfylls.

Väsentliga skillnader i välbefinnandet

Med enkäten Hälsa i skolan 2019 granskades bland annat elevernas och de studerandes välbefinnande, delaktighet, hälsotillstånd, levnadsvanor, välbefinnande i skolan, våldsupplevelser, stödbehov och tillgång till hjälp. I resultatet observerades skillnader mellan regnbågsungdomar och andra unga inom nästan alla delområden som ingick i enkäten.

Av dem som besvarade enkäten hörde 3 procent av eleverna i årskurserna 8 och 9 samt första och andra årets studerande vid ett gymnasium eller en yrkesläroanstalt till en könsminoritet och 9 procent till en sexuell minoritet.

Regnbågsunga upplevde oftare än andra unga missnöje med sitt liv och det förekom väsentliga skillnader till exempel vad gällde de ungas hälsa. Regnbågsunga upplevde sin hälsa som medelmåttig eller dålig dubbelt så ofta som andra unga. Även depressionssymtom, oro för sinnesstämningen och ångest var betydligt vanligare bland unga som tillhörde en könsminoritet eller en sexuell minoritet. 

Regnbågsunga upplevde också mer sällan än andra unga att de vid behov fick hjälp av föräldrar eller vänner i frågor som gällde sinnesstämningen. Regnbågsunga hade ändå mer än dubbelt oftare än andra unga behov av samtalshjälp om relationer och sexualitet.

Regnbågsunga upplevde också betydligt mer sällan än andra unga att de var en del av skolgemenskapen eller någon annan gemenskap. Till exempel var det mångdubbelt vanligare med upplevelser av ensamhet under rasterna bland regnbågsunga. De upplevde också oftare än andra unga att skolmiljön var bristfällig och otrygg.

Resultaten visar att upplevelser av våld var anmärkningsvärt vanliga bland regnbågsunga. Över två av fem unga som hör till en könsminoritet eller sexuell minoritet hade upplevt psykiskt våld som begåtts av föräldrar eller andra vårdnadshavare. Det var dubbelt så vanligt bland regnbågsunga än bland andra i samma ålder att man hade upplevt fysiskt våld som begåtts av föräldrar eller vårdnadshavare. Dessutom uppgav i synnerhet unga som hör till könsminoriteter att de upplevt mobbning i skolan och fysiska hot oftare än andra unga i samma ålder.

Bland de unga som hör till könsminoriteter eller sexuella minoriteter upplevde endast 60 procent att de fick stöd för sina problem då de verkligen behövde det. Bland de övriga unga var motsvarande siffra 80 procent.

En kultur som genomsyras av jämlikhet

Exemplen ovan från skolhälsoenkäten visar tydligt att regnbågsbarn och -unga oftare än andra blir utsatta för olika former av diskriminering. Därför är det också särskilt viktigt att fästa uppmärksamhet vid deras situation när skolorna och läroanstalterna gör upp sina planer för jämställdhet och likabehandling. Alla unga har rätt till en trygg lärmiljö som stöder välbefinnandet och det vore också bra att i undervisningen ta hänsyn till mångfalden av människor. 

Det finns behov av att snabbt hitta effektiva lösningar på faktorer som belastar regnbågsungas hälsa och välbefinnande. Åtgärderna ska fokusera på att utveckla insatser som stöder välbefinnandet och på att identifiera och lösa problem i ett tidigt skede.

För att det ska vara möjligt att identifiera psykiska problem och upplevelser av våld samt erbjuda stöd i ett tidigt skede behöver det finnas tjänster med låg tröskel som är tillgängliga i de miljöer och forum där de unga rör sig.

Utbildningsstyrelsen uppdaterar för närvarande sin egen plan för jämställdhet och likabehandling. Samtidigt funderar vi också på hur vi i egenskap av en myndighet ännu bättre kan främja jämställdheten och likabehandlingen i samhället – och hur vi kan stödja utbildningsanordnarna och anordnarna av småbarnspedagogik i att bygga upp lärande gemenskaper som inkluderar alla slags barn och unga.

För att trygga regnbågsbarns och -ungas rättigheter behövs utöver lagar och planer även en kultur som genomsyras av jämlikhet och där de mänskliga rättigheterna uppfylls. Barnen och de unga lär sig olika beteendemönster och attityder i den småbarnspedagogiska verksamheten, i skolan och i läroanstalten. På Utbildningsstyrelsens webbplats finns stödmaterial som berör de mänskliga rättigheterna och till exempel för hur man behandlar hatretorik.