Under slöjdlektionerna arbetar eleverna med olika material och lär sig innovationsfärdigheter

Slöjd är ett läroämne som är gemensamt för alla elever i skolan och målen är de samma för alla. I arbetet under lektionerna ingår planering och tillverkning av en produkt eller ett verk samt självvärdering av det egna arbetet.

Enligt den gällande lagstiftningen gör eleverna inte ett val mellan tekniskt arbete och textilarbete. I läroämnet handleds eleven att behärska en hel slöjdprocess

 Det viktigaste är att experimentera, testa och eventuellt kombinera olika typer av material. 

Mer traditionella slöjdmetoder som metall- och träteknik samt trådteknik och sömnad kombineras med nya metoder som teknikens utveckling för med sig. Dessa inkluderar till exempel olika digitala applikationer, såsom 3D-designprogram, och inbyggda system som laserskärare. Jag har många gånger frågar mig om läroämnets namn motsvarar innehållet i läroämnet så som det har formats under årtiondenas gång.

Inriktning av slöjdundervisningen till slutskedet av den grundläggande utbildningen kunde stödja djupare kompetens

Elevernas förmåga att lära sig nya färdigheter och i synnerhet att arbeta med olika slöjdmaterial stärks med åldern. Därför vore det bra att fundera på om det borde finnas fler lektioner i slöjd i slutskedet av den grundläggande utbildningen än i inledningsskedet. Enligt den nuvarande timfördelningen är antalet timmar i slöjd endast två i årskurs 7–9, medan antalet timmar är fyra i årskurs 1–2. Denna förändring är ett resultat av den timfördelning som statsrådet utfärdade år 2012.

Genom att rikta in timmarna till slutskedet av den grundläggande utbildningen kunde man stödja elevernas behärskande av arbetsmetoderna inom textilarbete och tekniskt arbete och stärka elevernas färdigheter att fatta beslut vid ansökan till studier på andra stadiet. Detta skulle kräva en översyn av timfördelningen per årskurshelhet.

Minimikunskapsnivå säkerställer tillräckliga grundläggande färdigheter för fortsatta studier

I det nuvarande regeringsprogrammet ingår ett mål om att genomföra en kunskapsgaranti, vilket innebär att fastställa en minimikunskapsnivå inom den grundläggande utbildningen som eleven ska uppnå vid övergången mellan årskurser. Målet är att säkerställa att varje ung person har tillräckliga grundläggande färdigheter för att klara av fortsatta studier.

Min förhoppning är att kunskapsgarantin även förtydligar undervisningen i slöjd genom att man i framtiden mer noga identifierar de kunskaper och färdigheter som eleven behöver vid övergången till nästa årskurs. Detta utvecklingsarbete gör vi tillsammans med slöjdlärare, forskare och andra intressegrupper. Inom slöjdlärande är målet att eleven vid den grundläggande utbildningens slut ska ha en bred förståelse och kunskap som förenar färdigheter i arbetsmetoder, kulturell kunskap och kritiskt tänkande.

Med tanke på fortsatta studier har även valfria ämnen stor betydelse när det kommer till slöjd. Med hjälp av fördjupade valfria ämnen kan man koncentrera sig på fördjupade kunskaper i till exempel arbetsmetoderna inom tekniskt arbete eller textilarbete inom den grundläggande utbildningen. Skolornas resurser och timfördelning fastställer vilka valfria ämnen som erbjuds.

Unga lär sig också slöjdfärdigheter på fritiden

Utgångspunkten för den grundläggande utbildningen är framför allt att möjliggöra en god allmänbildning för alla elever på lika villkor. Utöver detta har fritiden också stor betydelse för utvecklingen av slöjdfärdigheter. Till exempel i den grundläggande konstundervisningen finns möjlighet att målinriktat studera slöjd under flera år.

Jag skulle även önska att det fanns fler slöjdklubbar för barn och unga samt gemensamma utrymmen för slöjd i anslutning till ungdomslokaler. Då kunde unga reparera till exempel mopeder, möbler och kläder under ledning av vuxna. Detta skulle ge utrymme för kreativitet och experimentlusta samt inspirera unga att lära sig hållbara slöjdfärdigheter.