Vad kommer vi att minnas av det här kriget?

Frågor som gäller Ukraina har berört mig personligen och funnits på mitt arbetsbord sedan invasionen inleddes. Som så många andra finländare har jag känt en stark empati och vilja att hjälpa ukrainarna. I mitt arbete har jag kunnat kanalisera detta på olika sätt, bland annat genom att bidra med hjälp, stöd och samarbete till undervisningssektorn i Ukraina.

Vid Utbildningsstyrelsen samarbetar vi med våra ukrainska kollegor kring många olika teman. Arbetet är mycket praktiskt. Vi har till exempel stött utvecklingen av läroplaner för yrkesutbildningen och gymnasieutbildningen i Ukraina och bidragit med stöd för anordnandet av skolmåltider, där Ukraina har Finland som förebild. Under de kommande åren planeras stöd för återuppbyggnaden av småbarnspedagogiken och förskoleundervisningen i Ukraina. Vi har även sänt experter till samarbetsorganisationer för att stärka samarbetet med Ukraina och den kompetens som behövs för detta.

Arbetsresor ger ukrainska kollegor en stunds andrum

Vardagen är tung för våra kollegor vid ukrainska ministerier och läroanstalter, då ansvar och uppgifter under undantagsförhållanden omfördelats upprepade gånger. De arbetar dygnet runt, sover för lite och söker skydd i skyddsrum under upprepade flyglarm. De tar inte ut sin semester utan arbetar alltid när förbindelserna och arbetsförhållandena tillåter. Utöver detta stärker de bland annat sina kunskaper i engelska genom fortbildning för att det internationella samarbetet i fortsättningen ska bli ännu smidigare. 

Runt våra ukrainska kollegor har Ryssland bombat Unescos världsarv, ministerier, universitet och spårförbindelser som är viktiga för att lämna landet. Även hus och grannskap har varit föremål för attacker eller befunnit sig i deras omedelbara närhet. På vintern försvårar elavbrott, störningar i värmedistributionen och problem med vattenförsörjningen inte bara arbetet och anordnandet av utbildning, utan innebär även livsfara.

Resorna till utlandet har blivit ännu längre, då man i stället för tåg blir tvungen att åka buss. Till exempel går resan till Finland nu med buss via Polen. Ändå träffar vi regelbundet våra ukrainska kollegor även i Helsingfors. Här upplever de en stunds vila – de kan koncentrera sig på sina uppgifter och samla krafter inför att återvända till hemlandet. Vi ger dem stöd och utrymme för detta på olika sätt.

Det som jag till exempel kommer att minnas av det här kriget är hur min ukrainska kollega inte orkade prata under lunchen på grund av trötthet.

När jag blickar framåt i väntan på fred funderar jag på vad jag kommer att minnas från detta krig. Inte krigstaktik, upprustning, gränslinjer, områdesavträdelser eller de många mötena mellan statsmän. Det som jag till exempel kommer att minnas av det här kriget är hur min ukrainska kollega inte orkade prata under lunchen på grund av trötthet. 

Kollegan var öppen med detta, vilket jag tycker jag var modigt gjort och ett tecken på tillit. Kanske hade kollegan också lärt sig att vi finländare är bekväma med tystnad. Den lunchen tillbringade vi i välvillig tystnad och fokuserade enbart på maten. 

Mina minnen från detta krig är små, mänskliga stunder av samvaro. När freden kommer får dessa relationer en ny, ljusare karaktär.

Finlands orubbliga stöd till Ukraina fortsätter. Ukraina är ekonomiskt sett Finlands största partnerland inom utvecklingssamarbete. Finlands program för Ukraina för de kommande åren omfattar humanitärt bistånd, stöd för samhällsutveckling, byggande av skyddsrum, samt finansiering, kompetens och företagssamarbete för att uppnå dessa mål. 

Vi stöder även Ukraina på landets väg mot EU-medlemskap och de reformer som medlemskapet kräver. För oss på Utbildningsstyrelsen är det också viktigt att främja ukrainarnas deltagande i programmet Erasmus+.