Vad säger statistiken om de försämrade inlärningsresultaten?

Utbildningsstyrelsen och undervisnings- och kulturministeriet arbetar för närvarande med att stoppa den negativa utvecklingen. I detta omfattande arbete ingår även sammanställning och analys av kunskapsunderlaget för den grundläggande utbildningen. Som en del av detta har vi granskat den långsiktiga utvecklingen av de faktorer som ligger bakom inlärningsresultaten med hjälp av statistik från både skolan och världen utanför skolan.

Vi har i synnerhet tittat närmare på faktorer som i offentligheten har kopplats samman med de försämrade PISA-resultaten som offentliggjordes i slutet av 2023. Vi har inte sökt orsakssammanhang, utan vi strävar efter att beskriva hur de ungas liv och i synnerhet deras skolgång har förändrats under de senaste 10–30 åren.

Förändringen kan sammanfattas så här: Det digitala är en allt större del av de ungas liv. Samtidigt har satsningar gjorts på den grundläggande utbildningen, men behovet av resurser har också ökat. 

Låt oss titta närmare på vad det handlar om.
 

De unga läser mindre och använder mera tid framför digitala apparater  

Förändringar i barns och ungas vardag och livsstil kan studeras till exempel utgående från Statistikcentralens undersökningar om tidsanvändning. Den tid som ägnas åt läsning har minskat markant sedan slutet av 1980-talet: när ungdomar mellan 10 och 14 år i slutet av 1980-talet ägnade 50 minuter per dag åt läsning, var motsvarande tid endast 17 minuter i början av 2020-talet. 

Samtidigt har användningen av digitala apparater ökat avsevärt, från 12 till 96 minuter per dag. I användning av digitala apparater ingår bland annat att söka information på internet, spela digitalt och titta på TV- och videoinnehåll. 

Förändringen kan sammanfattas så här: Det digitala är en allt större del av de ungas liv. Samtidigt har satsningar gjorts på den grundläggande utbildningen, men behovet av resurser har också ökat. 

Även tiden som används för att göra läxor minskade fram till 2010-talet, men har sedan dess ökat. Den tid som används för att göra läxor är dock fortsättningsvis något mindre än i slutet av 1980-talet. Den tid som används för läxor ligger klart under OECD-genomsnittet, men situationen var den samma redan då Finland toppade PISA-jämförelsen. Samtidigt framgår det av statistiken om tidsanvändningen att den tid som används för att göra läxor minskade fram till år 2010, men därefter har den ökat. Utvecklingen är alltså inte helt linjär. 

Utbildningens roll i de ungas liv har förändrats

I Finland har man traditionellt ansett att utbildning främjar nationens välfärd och ekonomiska tillväxt samt individernas bildning och sociala ställning. Tron på utbildningen syntes länge även som en höjning av utbildningsnivån, som dock har stannat av under 2000-talet. När man granskar utvecklingen av utbildningsnivån bland 25–34-åringar har andelen personer med en examen efter grundnivå förblivit nästan oförändrad sedan början av 2000-talet (cirka 85 procent). Andelen som avlagt högre högskoleexamen har inte heller förändrats märkbart sedan början av 2010-talet.

Även Ungdomsbarometerns resultat tyder på en försvagad tro på utbildning. År 1999 var 75 procent av unga helt av samma åsikt att utbildning väsentligt förbättrar möjligheterna att få arbete, men år 2024 var andelen endast 58 procent. Enkäten Hälsa i skolan ger information om de ungas attityder till utbildning och annat som har med skolgången att göra. Enligt enkäten har också intresset för skolgången och upplevelsen av studiernas betydelse försvagats samtidigt som skoltröttheten och känslan av otillräcklighet har ökat efter 2015. 

Även i Helsingfors universitets och Tammerfors universitets aktuella nationella utvärdering av lärandet rapporteras det att både kunnandet och de attityder som stöder elevernas lärande har försämrats avsevärt, då resultaten för 2024 jämförs med motsvarande resultat för 2017 och 2001. Att tron på lärandet försvagats syns till exempel i en mer negativ inställning till skolan än tidigare.  

Det verkar som om förväntningarna på och inställningen till utbildningen har försämrats sedan början av 2000-talet. Skolgången verkar inte vara en så stor del av barnens och ungdomarnas vardag som den tidigare varit. Dessutom har det under 2000-talet blivit allt tydligare att det även finns socialpsykologiska utmaningar med anknytning till skolgången och lärandet som inte kan hanteras separat från lärandet och pedagogiken.  

Kostnaderna för den grundläggande utbildningen har ökat, men undervisningsutgifternas andel av kostnaderna har minskat

I motsats till vad som ofta framhållits i offentligheten har finansieringen av den grundläggande utbildningen inte minskat under 2000-talet. De reella kostnaderna per elev har tvärtom ökat under 2000-talet från cirka 7 500 euro till 9 800 euro. Sedan början av årtusendet har utgifterna för den grundläggande utbildningen utgjort en lika stor andel av bruttonationalprodukten, omkring 2 procent.  

Däremot har strukturen för utgifterna för den grundläggande utbildningen förändrats under 2000-talet: den andel som använts för undervisningen har minskat från cirka 60 procent till 50 procent, medan fastighetsutgifterna har ökat från cirka 18 procent till 22 procent.  

Samtidigt har antalet skolor halverats (4 009 -> 2 127) och det genomsnittliga antalet elever i skolorna ökat (145 -> 260).

Antalet anställda inom undervisningssektorn har ökat, de genomsnittliga klasstorlekarna har förblivit oförändrade

Antalet lärare inom den grundläggande utbildningen har ökat något, om än i varierande grad, under 2000-talet. Mellan 2003 och 2022 ökade antalet lärare från 44 400 till 50 500. Samtidigt har antalet elever per lärare minskat något och ligger under OECD-genomsnittet. 

I Finland samlas inte nationell information om gruppstorlekar in, men information samlas in i samband med PISA-undersökningar. Även enligt PISA-rapporterna studerar finländska ungdomar i grupper som är mindre än OECD-medeltalet. År 2022 var den genomsnittliga gruppstorleken (19,9 elever) nästan densamma som 2000 (19,5). Även om det också finns stora grupper i skolorna i Finland, har deras storlek i allmänhet förblivit på en rimlig nivå.  

Dessutom är det bra att notera att antalet lektioner i den grundläggande utbildningen i Finland vid millennieskiftet var det lägsta i OECD-jämförelsen och fortfarande ligger under genomsnittet.

Ökat behov av stöd 

Elevernas behov av stöd har klart ökat under 2000-talet. Andelen elever i den grundläggande utbildningen som får intensifierat eller särskilt stöd har ökat från 11,4 procent till 25,5 procent under åren 2011–2023. Detta märks också i en ökning av antalet speciallärare och skolgångsbiträden. Man bör dock notera att stödet för lärandet förnyas inom den grundläggande utbildningen från och med 1.8.2025. I fortsättningen får barnet eller eleven stöd i ett så tidigt skede som möjligt i sin egen undervisningsgrupp och i första hand i form av gruppspecifikt stöd.

I och med den ökade invandringen är elevernas bakgrund mer varierad än tidigare. Andelen personer i grundskoleåldern (7–15 år) med ett främmande språk som modersmål har ökat från cirka 4 till 11 procent under ett drygt decennium (2010–2023). De ukrainare som flytt kriget under de senaste åren har även bidragit till ökningen. 

Orsakerna till de försämrade inlärningsresultaten finns både i och utanför skolan

Orsaker till de försämrade PISA-resultaten finns både i och utanför skolan. När Finlands goda resultat uppnåddes vid den första PISA-undersökningen år 2000 var läsintresset bland finländska ungdomar ännu stort. Förändringen i hur barn och unga använder sin tid hade dock redan börjat och det digitalas betydelse höll på att öka. Det verkar också som om skolans betydelse i de ungas värld har minskat, vilket kan ha bidragit till de försämrade resultaten. 

Resurserna för utbildningen har stärkts för den grundläggande utbildningens del, men samtidigt har också behoven ökat, bland annat i och med elevernas ökade behov av stöd och förändringarna i skolnätet. De pågående befolkningsförändringarna, särskilt de minskande åldersklasserna och befolkningskoncentrationen, innebär ytterligare utmaningar för anordnandet av utbildningen.