Välbefinnandet synliggörs i vardagen inom yrkesutbildningen

Inom yrkesutbildningen har man med oro tagit del av signalerna om hur de studerande mår. Konsekvenserna av pandemin med tillhörande distansstudier och begränsningar i det sociala umgänget kommer att synas under de kommande åren. Ändå fanns det redan innan pandemin bröt en oro gällande flera olika företeelser som påverkar barns och ungas välbefinnande och som ofta har lyfts fram: för lite fysisk aktivitet, övervikt, psykisk ohälsa, mobbning och trakasserier, ökat och råare våld samt missbruk av beroendeframkallande medel. Samtidigt talar man om hur nödvändigt det är med allt längre arbetskarriärer. Befinner vi oss i en situation där en del av de unga som utbildar sig till ett yrke inte ens i början av sin karriär klarar av alla sina arbetsuppgifter, även om de förväntas kunna fortsätta i sitt yrke ─ och kontinuerligt förnya sitt kunnande ─ i tiotals år framöver?

I de yrkesinriktade grundexamina har färdigheter för att upprätthålla arbetsförmågan och välbefinnandet inkluderats i examensdelen kunnande om samhälle och arbetsliv. I examensdelen handleds de studerande till att ta hand om sitt välbefinnande och sin hälsa bland annat genom att göra upp en plan för att främja hälsa och välbefinnande. Den studerande ska bland annat ta i beaktande vilken betydelsen motion, näring, återhämtning, sömn, psykiskt välbefinnande, rökfrihet, drogfrihet, sexuell hälsa samt de mänskliga relationerna har för det egna välbefinnandet. En yrkesinriktad grundexamen kan alltså inte avläggas utan att den studerande handleds till att reflektera över dessa frågor. En enskild prestation är ändå inte tillräcklig i sig om olika rutiner för att stödja välbefinnandet inte blir en del av vardagen.

Verksamhetskulturen förändras genom samarbete

Vid Savon koulutuskuntayhtymä har rutiner som stöder välbefinnandet tagits med som en del av vardagen och läroanstaltens verksamhetskultur. Arbetet för att främja välbefinnandet görs i samarbete med personalen, de studerande samt kommunerna och olika organisationer. Bland annat har alla studerande tillgång till avgiftsfri morgongröt, arbetskapacitetsintyg för yrkesutövare och stöd för rökfrihet som en del av studiedagen och studierna.

Ett exempel på en rutin för att främja välbefinnandet som inkluderats i verksamhetskulturen är en verksamhetsmodell för att främja en tobaksfri yrkesutbildning (på finska nikotiiniton amis -toimintamalli). Modellen grundar sig på ett gemensamt utvecklingsprojekt mellan Cancerorganisationerna, Pohjois-Savon syöpäyhdistys, Kuopio stad och utbildningsanordnaren. I projektet tog man fram konkreta verktyg och verksamhetsmodeller för att stödja en nikotinfri vardag. Den centrala utgångspunkten är att stödja välbefinnandet som en del av de yrkesinriktade studierna och att den nikotinfria vardagen syns i läroanstalten och i läroanstaltens kommunikation.

Med hjälp av modellen för en tobaksfri yrkesutbildning förklarade Savon koulutuskuntayhtymä sig till en nikotinfri läroanstalt och arbetsplats. Det här berör såväl de studerande som personalen och de som besöker läroanstalten. Verksamhetsmodellen utarbetades i samarbete med den förebyggande missbrukarvården och studerandevården för att säkerställa både samtal och stöd som behövs för att bli fri från nikotinprodukter. Främjandet av en tobaksfri läroanstalt syns nu såväl i handledningen av de studerande som på läroanstaltens webbplats, i rekryteringsannonser och på parkeringsskyltarna.

Ett lyckat arbete för att främja välbefinnandet kräver engagemang

Utbildningsanordnarna har en väsentlig möjlighet att påverka nya yrkesutbildade personers attityder och rutiner som berör välbefinnande. Dessa attityder och rutiner blir så småningom en del av arbetslivet och dess verksamhetskultur för att stödja välbefinnandet. För att verksamheten för att främja välbefinnandet ska lyckas förutsätts att utbildningsanordnaren engagerar sig till hundra procent. Det är inte tillräckligt med lagstiftning som förbjuder tobaksrökning på läroanstaltens område, utan läroanstalterna ska fungera som vägvisare i frågan. För att läroanstalternas arbete för att främja välbefinnandet ska vara ändamålsenligt och effektivt, behöver varje aktör kunnande forma arbetet efter sin egen verksamhet. När rutinerna för att främja välbefinnandet inkluderas i gemenskapens verksamhetskultur, formar de sig efter gemenskapens egna villkor. Verksamhetsmodeller för att stödja välbefinnandet som ges av en utomstående aktör är ofta svåra att tillämpa i praktiken.