Vi har inte råd att sänka kompetensnivån – de gemensamma examensdelarna inom yrkesutbildningen behövs

I den offentliga debatten finns det många som försvarar de gemensamma examensdelarna inom yrkesutbildningen. Förutom att skapa en gemensam syn på betydelsen av de gemensamma examensdelarna har debatten även ökat medvetenheten om att den nuvarande omfattningen hos examina uttryckligen möjliggör kortare studier enligt varje studerandes behov.

De gemensamma examensdelarna är en nödvändig del av yrkeskunnandet

Det är viktigt att inse att de gemensamma examensdelarna är allmänbildande studier, men att den kompetens som de samtidigt ger är nödvändig för utvecklingen av yrkeskunnande. De gemensamma examensdelarna möjliggör även behörighet för fortsatta studier och en begränsning av dessa skulle vara i strid med viljan att öka antalet högskolestuderande. 

Även om de gemensamma examensdelarna slopades, skulle detta inte ens i teorin förkorta utbildningen med ett år utan en förkortning av utbildningens längd skulle även kräva färre yrkesstudier. Dessutom skulle man vara tvungen att flytta åtminstone en del av de gemensamma examensdelarna till yrkesstudierna. Läkemedelsräkning och rengöringskemi är exempel på nödvändig kompetens som de gemensamma examensdelarna bidrar till.

I de gemensamma examensdelarna ingår även färdigheter som man efterlyser inom arbetslivet: betydelsen av grundläggande färdigheter och färdigheter för livslångt lärande i arbetslivet har ökat ytterligare under de senaste åren. Fastän studier i modersmål kan kännas icke-relevanta inom vissa branscher, är muntlig och skriftlig kommunikation en del av vardagen i alla arbetsgemenskaper. 

Många genomför redan nu yrkesutbildningen på kortare tid än tre år

Längden hos utbildning för yrkesinriktad examen är redan nu individuell. Av de grundexamensstuderande som inledde sina studier 2018 har ungefär en tredjedel tagit examen på två och ett halvt år. Detta även med beaktande av att coronaåret 2020 fördröjde utexamineringen för en del studerande. 

Först nu börjar det finnas statistik om studerande som utexaminerats enligt den reviderade lagstiftningen om yrkesutbildningen som trädde i kraft 2018. Kompetensbaseringen har stärkts, men i det här skedet står det klart att arbetet med att uppnå målen i lagstiftningen, i synnerhet när det gäller harmonisering av rutiner för identifiering och erkännande av kunnande, ännu är på hälft.

Det är möjligt att precisera studierna och samtidigt spara resurser på ett ändamålsenligare sätt utan att försvaga strukturen och omfattningen hos den kompetensbaserade yrkesutbildningen. Som en del av utvecklingsprojektet för yrkesinriktade examina (TUTKE4) som samordnas av undervisnings- och kulturministeriet har det redan lagts fram ett förslag om att vuxna som redan har en yrkesinriktad examen i stället för en yrkesinriktad grundexamen bör uppmuntras att avlägga enskilda examensdelar, utbildningshelheter som utgörs av examensdelar från olika examina, yrkesexamina och specialyrkesexamina eller delar av dessa. 

Antalet studerande som avlägger enskilda examensdelar i stället för en hel examen har ökat under de senaste åren, men finansieringssystemet styr ännu utbildningsanordnarna i allt för hög grad att erbjuda hela examina.

Kompetenssystemet måste utgå från behov, vilket även innebär att det ibland inte finns ett behov av att utveckla en viss kompetens genom utbildningssystemet. Som en del av utvecklingen av examensgrunderna granskar Utbildningsstyrelsen examina, kompetensområdena och examensdelarna med tanke på deras ändamålsenlighet i förhållande till behoven inom arbetslivet. Ibland får vi tydliga signaler från arbetslivet eller kan konstatera att det är möjligt att få jobb även utan examen inom vissa branscher. Redan idag kan utbildningsanordnarna ordna sysselsättande utbildningar som utgörs av examensdelar; bra exempel på detta är utbildning av vårdassistenter och utbildning som samlar kompetens i batteriteknik.