En enskild persons rörelser på internet intresserar sällan andra. Men syftet med profileringen är att hitta grupper som har något gemensamt – hobby, politisk riktning, familjesituation eller ekonomisk ställning. Ju noggrannare kunskap man får om en persons beteende och nätverk, desto noggrannare kan hen profileras och påverkas effektivare.
De största plattformsföretagen och sociala medierna motiverar att de följer människors beteende på enskilda webbplatser eller överhuvudtaget på nätet med att de får information om hur de kan rikta mer intressant innehåll och reklam till oss. Bättre riktad reklam är dock ett mycket klent skäl att övervaka människors privata aktiviteter på nätet.
I vissa länder där medborgarnas frihet är begränsad vill man övervaka användningen av nätet och ibland också förhindra den. Därför används olika tekniker också för att övervaka enskilda personers beteende på nätet och till exempel för att begränsa åsiktsyttringar och för att nå likasinnade.
De olika teknikerna för att övervaka användningen av internet har under den senaste tiden utvecklats så mycket att det har varit möjligt att övervaka en person och rikta meddelanden och innehåll specifikt till honom eller henne. Det kan få långtgående konsekvenser som till och med påverkar hela samhället. Man kan till exempel tänka sig att det på detta sätt skulle gå att påverka enskilda riksdagsledamöter eller andra inflytelserika personer när de till exempel håller på att stifta en lag. Om lagens godkännande i riksdagen verkar hänga på endast några få personer och den är mycket viktig för vissa grupper, kan man försöka påverka personerna antingen genom att rikta noggrant utvald information eller i värsta fall desinformation till dem. Om en illasinnad aktör, till exempel ett land som inlett ett anfallskrig, skulle vilja påverka ett annat lands angelägenheter, skulle den kunna göra så. Då är det fråga om att direkt påverka det lagstiftande landets interna angelägenheter, vilket är en kränkning av landets suveränitet.