Förebyggande av och ingripande vid trakasserier

• Det är möjligt att lära redan små barn om samtycke. Lämplig beröring, respekt för andras gränser och att be om lov är sådant som man kan öva tillsammans i lekar, men även i verkliga situationer med andra barn och vuxna. Lär barnet att be om lov före en kram eller någon annan form av beröring, och att även respektera den andra personens svar. Hur lär sig barnet acceptera att hen inte kan krama en kamrat som säger nej?

• Fundera tillsammans med barnen på vilka känslor som känns jobbiga och vilka som känns bra och var i kroppen man känner olika känslor. I samband med diskussionen kan man till exempel rita och använda olika färger som hjälp. När det gäller starka känslor är det bra att reflektera över hur man kan uttrycka dessa utan att man sårar andra.

• Lär tillsammans med barnen att stärka positiva känslor. Fråga barnet vad hen är tacksam för, vad hen har lärt sig eller vad hen klarade av särskilt bra idag. Lär barnen att uppskatta sina egna styrkor och berätta även själv vilka fina drag du ser hos dem. Var generös med tack och beröm. En positiv självbild utgör även grunden för kamratfärdigheter.

Trakasserier som förbjuds enligt jämställdhetslagen är trakasserier på grund av kön, könsidentitet eller könsuttryck och sexuella trakasserier.

Trakasserier på grund av kön innebär osakligt bemötande som utgår från personens kön, könsidentitet eller könsuttryck. Trakasserier på grund av kön kan förebyggas inom småbarnspedagogiken med köns- och normmedvetna tillvägagångssätt och genom att stärka barnens kamratfärdigheter. Diskriminerande normer ska identifieras och avvecklas såväl inom de vuxnas som barnens agerande.

Trakasserier på grund av kön inom småbarnspedagogiken är till exempel

• situationer där man talar nedsättande om kön
• mobbning som utgår från personens kön
• förnekande av en annan persons könsidentitet

Sexuella trakasserier är osakligt sexuellt beteende eller att utsätta barn för sexualitet på ett sätt som inte är lämpligt med tanke på barnets ålder. Trakasserierna kan vara tal eller gärningar som kränker den andra personens integritet, kropp eller sexualitet. Sexuella trakasserier upplevs ofta redan i ung ålder, därför är det viktigt att barnen är medvetna om sina egna rättigheter och kan försvara sina egna gränser. Sexuella trakasserier kan förebyggas inom småbarnspedagogiken genom att stärka barnens emotionella färdigheter, kamratfärdigheter och trygghetsfärdigheter.

Små barn har inte nödvändigtvis någon sexuell avsikt, så det finns sällan fog för att definiera sådant som inträffat mellan barn inom småbarnspedagogiken som sexuella trakasserier. Varje barn har dock rätt till integritet. Det är möjligt att öva frågor som gäller samtycke redan tillsammans med små barn. Det är lika viktigt att respektera andras gränser som att kunna berätta om sina egna gränser. Det är till exempel inte okej med lekar där man tvingas pussa någon annan.

Ibland kan sexuellt beteende hos barnet väcka oro hos vuxna. Samtycke är ett viktigt nyckelord när barn umgås på ett sätt som har sexuella undertoner. Utforskande lekar bland barn i samma ålder eller i samma utvecklingsskede, som barnen frivilligt deltar i, behöver inte ge anledning till oro. Om barnet å andra sidan försöker utföra sexuella handlingar på sig själv, andra barn eller vuxna eller har ett tvångsmässigt, våldsamt, glädjelöst eller störande sexuellt beteende, finns det anledning att reagera. Beteendet kan indikera att barnet på något sätt har utsatts för sexualitet på ett sätt som inte är lämpligt med tanke på barnets ålder.

I situationer av detta slag

• Håll dig lugn.
• Ingrip i det störande beteendet och förhindra att beteendet fortsätter.
• Förklara för barnet att hen inte kan bete sig på det här sättet, eftersom det skadar eller stör ett annat barn eller barnet själv.
• Ta upp det inträffade till diskussion inom arbetsgemenskapen och hänvisa vid behov barnet till tjänster där hen kan få hjälp.
• Rådgör vid behov med låg tröskel med familjerådgivning, socialhandledning för familjer, barnskyddet eller polisen.

Syftet med emotionella färdigheter och trygghetsfärdigheter är att stödja och skydda barnets utveckling. En positiv inställning till den egna kroppen, riktig information och konkreta trygghetsfärdigheter skänker barnen trygghet att identifiera och behandla sina känslor, acceptera mångfalden av den egna kroppen och att alla andras kroppar ser olika ut, uttrycka sina egna tankar och behov och respektera sina egna och andras gränser. Könsmedvetenhet Genussensitivitet är viktigt även med tanke på dessa färdigheter: redan tillsammans med små barn kan man prata om normer och förväntningar förknippade med könet och kroppen och om att alla är värdefulla sådana som de är.

När man beaktar barnets ålder innebär detta att barnet får rätt kunskap i rätt tid. När barnen är i den ålder att de deltar i småbarnspedagogik skapas grunden för senare fostran i säkerhetsfärdigheter trygghetsfostran och en öppen samtalskultur. Teman som man kan behandla med barn i den här åldern är till exempel känslor, vänner, kännedom om den egna kroppen och trygghetsfärdigheter samt olika slags familjer och var barn kommer ifrån. När man diskuterar kön, kroppen, gränser och sexualitet med barn på ett öppet sätt som är anpassat enligt barnets ålder, stöder detta barnets relationer med andra både i barndomen och senare som vuxen.

Tillsammans med barnen kan man gå igenom namnet på kroppens olika delar, även könsorganen, snippan och snoppen samt deras uppgifter och hur man kan ta hand om de olika kroppsdelarna. En viktig trygghetsfärdighet är att barnet har ett namn även för sitt könsorgan, för att hen ska kunna berätta om någon överskridit hens gränser. Det är viktigt att barnet lär sig acceptera sin kropp sådan som den är. Man bör inte kritisera bedöma barnets kropp eller någon annans kropp. Alla kroppar är olika och utvecklas i sin egen takt, men alla är ändå lika värdefulla.

När man pratar om kön och könsorgan är det bra att komma ihåg könets mångfald mångfalden av kön och könsmedvetenhet genussensitivitet. Alla människor är inte av ciskönade och till exempel en persons könsorgan avgör inte hens kön. Redan för små barn kan man berätta att ingen annan har rätt att definiera ens kön eller att man kan växa upp till kvinna fast man fötts som pojke. Att lära barnen om könets mångfald mångfalden av kön på ett sätt som är anpassat enligt deras ålder och avveckla könsnormer innebär även ett stöd för barnens vänskapsrelationer och minskar förekomsten av trakasserier.

Det är viktigt att barn som deltar i småbarnspedagogiken lär sig kamratfärdigheter och att respektera andras gränser. Tillsammans med barnet kan man fundera på hurdan en bra vän är eller på vänskap, och fundera på hur man själv kan vara en bra vän. Alla barn har styrkor när det kommer till kamratfärdigheter, men även sådant som de ännu behöver öva på. Kamratfärdigheter övar man uttryckligen med fokus på styrkor. Förhåll dig positivt till att barnet övar dessa färdigheter och ge positiv uppmuntrande respons även för att barnet försöker. Försäkra dig om att barnet får positiva upplevelser av att ingå i en grupp. Kamratfärdigheterna utvecklas samtidigt som vi skapar en positiv grupp, där varje barn känner sig hörd, sedd och uppskattad som den som hen är.

Det är bra att lära barnen lyssna på och identifiera vad den egna kroppen och det egna sinnet förmedlar: alla känslor är tillåtna, men inte alla handlingar. Det är viktigt att barnet lär sig känna igen, sätta ord på och acceptera olika slags känslor. Det har konstaterats visat sig att det finns ett samband mellan mobbning och bristande sociala färdigheter. Barn i behov av stöd är oftare involverade i mobbning än andra barn. I synnerhet situationer där ett barn uppfattas av andra som mobbare Särskilt rollen som mobbare-offer (det vill säga ett barn som andra ser som mobbare, men där barnet själv upplever sig vara den som mobbas) är fyra gånger vanligare bland barn i behov av individuellt stöd. Barn med invandrarbakgrund utsätts något oftare för mobbning än andra barn. Resultaten av enkäten Hälsa i skolan ser liknande ut. Redan inom småbarnspedagogiken är pojkar oftare än flickor involverade i mobbning. Personalen oroar sig även mer för pojkarnas sociala och emotionella färdigheter.