Hantering av polarisering, motsättningar och konflikter i småbarnspedagogiken, skolan och läroanstalterna

Människan föredrar det som känns säkert och undviker det osäkra. Vi söker trygghet hos dem som tänker som vi själva och fäster uppmärksamhet vid sådant som stöder våra egna åsikter. Det som känns osäkert upplevs som hotfullt och stärker ens känsla av misstänksamhet. En osäker situation kan väcka ett behov av att kraftigt försvara sig, ibland aggressivt. Vi kan inte ändra sinnets uppbyggnad, men vi kan lära oss att leva kontrollerat med de beteendemönster som är naturliga för oss.

Det är bra att komma ihåg att det måste finnas utrymme för att försöka reda ut de känslomässiga reaktionerna. Om man inte behandlar och bearbetar fenomen som upplevs som besvärliga och otrevliga kan det uppstå en situation där man förtränger sina känslor och motsättningarna ökar. Spänningen kan då upplösas på ett överraskande och aggressivt sätt.

Barn och unga måste under ledning av en trygg vuxen kunna prata om sina känslor och rädslor som berör den ryska attacken mot Ukraina, men också om åsikter och händelser som har inträffat. I den offentliga debatten framförs rikligt med synpunkter om till exempel diskriminering och rasism angående den ryska attacken. Även dessa frågor behöver man kunna diskutera tillsammans, såväl barn och unga som vuxna.

Att bemöta olika åsikter är en lärsituation som för utvecklingen framåt. Meningsskiljaktigheter borde ändå inte få leda till polarisering.

Polarisering är en tankestruktur som grundar sig på en svartvit syn och en tanke om att det är vi mot dem. Människor ses inte som individer utan grupper ställs emot varandra. Man utgår från att en grupp har vissa förmodade egenskaper, och ens åsikter förstärks genom en identitetsbaserad syn. Du är antingen på vår sida eller emot oss.

Polarisering handlar om känslor och intryck. Polariseringen är immun mot förnuft, fakta och motiveringar. Polariseringsutvecklingen möjliggör allt våldsammare attityder och ökar radikalisering och våld. Ytterligheten av polariseringen är en konflikt, ett krigstillstånd.

I småbarnspedagogiken, skolorna och läroanstalterna kan man uppleva det som utmanande att bemöta barn, elever, studerande eller vårdnadshavare med olika bakgrund, även om man skulle ha fäst uppmärksamhet vid en trygg och icke-diskriminerande atmosfär. Det är bra att komma ihåg att det i sådana situationer inte handlar om polarisering som fenomen utan om att bemöta människor som individer. Man löser konflikter och problem mellan olika individer genom att diskutera med de berörda parterna.

I småbarnspedagogiken och utbildningen ska man utgå från att alla samarbetar och att inga former av diskriminerande beteende tillåts. I de flesta fall försvinner fördomsfulla attityder redan i mötet med den andra människan och genom att man lär känna hen. Om det uppstår problem är det skäl att genast föra dem på tals. Problemen blir mindre då man sätter ord på dem och talar om dem.

I småbarnspedagogiken och utbildningen samarbetar man aktivt med vårdnadshavarna och man informerar hemmen om aktuella ärenden. Det är viktigt att diskutera spelreglerna i vardagen i småbarnspedagogiken och skolan både med personalen och vårdnadshavarna och med barnen och de unga.