Interaktion och handledning

• Delta aktivt i barnens lekar och introducera element som bryter normen. Stöd i lekar de barn för vilka det är utmanande att bekanta sig med en ny leksak eller en ny lek. Ta med dinosaurierna i hemleken för att laga mat eller rita en prinsessa som sitter i rullstol eller har kort hår när barnen ber dig rita en prinsessa.
   
• När du hjälper barnen klä på sig, be dem ställa sig i kö framför dig och hjälp dem i tur och ordning. På detta vis inverkar inte barnets kön på vem som får hjälp eller i vilken ordning.
   
• När du hjälper barnen klä på sig, uppmana dem att först själva försöka och sedan att be en kompis om hjälp – först om detta inte är tillräckligt får barnet hjälp av en vuxen. På detta vis stöder du barnets delaktighetsfärdigheter, genom att de inledningsvis försöker på egen hand, och deras sociala färdigheter, när de lär sig att kompisen hjälper vid behov. Försäkra dig dock om att det inte blir en vana att enbart flickor eller vissa barn hjälper de andra barnen. Alla barn bör oberoende av kön lära sig att ta hand om andra.
   
• Bilder som stöd för kommunikationen hjälper alla barn, men är särskilt viktiga för barn som håller på att lära sig svenska, barn med funktionsnedsättning och barn med neuropsykiatriska drag. Ett illustrerat dagsprogram utgör ett stöd för många barn. Ett illustrerat dagsprogram eller läsordning ger en bild av vad som kommer att hända under dagen och gör det lättare att skapa sig en uppfattning om övergångar mellan olika aktiviteter. Illustrerade dags- eller veckoprogram ger en känsla av trygghet, när barnet vet vad som kommer att hända till näst.
   
• Känslokort, situationsbilder och orsak-verkan-bilder hjälper barnen att uttrycka känslor, sätta sig in i en annan persons situation, klara av olika sociala situationer och förutsäga vad som händer före och efter en situation.
   
• Om utvecklingen av barnets kommunikativa färdigheter är fördröjd kan man ta hjälp av alternativ och kompletterande kommunikation (AKK). AKK utgörs av metoder som stöder, kompletterar och korrigerar kommunikation, såsom stödtecken, bilder, gester, beröring och kroppsspråk. Metoderna utgör ett stöd för barn som håller på att lära sig språket som används i småbarnspedagogiken, barn som håller på att lära sig att prata och barn som har svårigheter med språklig kommunikation. Läs mer till exempel på Folkhälsans webbplats.

En vanlig observation i undersökningar och jämställdhetsprojekt är att könet påverkar den uppmärksamhet som ges åt barnet. Pojkar får stor uppmärksamhet och även en stor del av den negativa uppmärksamheten. Tysta barn och barn som man litar på att klarar sig själva lämnas lätt helt utan uppmärksamhet. I en svensk undersökning framkom att upp till tre fjärdedelar av all negativ uppmärksamhet riktades mot pojkar.

Om ett barn avviker från normen till exempel till sin hudfärg kan särskild uppmärksamhet riktas mot barnets utseende, till exempel hens mörka, lockiga hår. Det kan hända att svarta och bruna barn får beröm för sina kunskaper i svenska eller finska, trots att språket är barnets modersmål. Det kan även hända att man antar att barnet har en viss kulturell eller åskådningsmässig bakgrund, som barnet får frågor om eller utgående från vilken barnets beteende förklaras och tolkas. Detta kallas för mikroaggression och innebär (ofta välmenande) frågor, konstateranden eller handlingar i vardagen, som i själva verket kan skapa utanförskap eller rasifiera eller köna barnen. Mikroaggressioner och att ständigt bli utsatt för stereotypier kan ge upphov till depression, känslor av utanförskap, ångest, stress, fysiska symtom, självförebråelse och känslor av att vara mindre värd.

Könet påverkar även enligt undersökningar beröm som ges barnen. Flickor får i stor utsträckning beröm för sitt utseende och för att de hjälper andra, medan pojkar i högre grad får beröm som har koppling till deras person och aktivitet. Beröm styr barnets agerande och förmedlar ett budskap om vad hen är bra på och för vilka saker hen uppskattas. Om uppmärksamhet och beröm ofta har koppling till exempel till utseendet, såsom en fin klänning eller en ny frisyr, lär sig barnet att hen uppskattas just för sitt utseende. Om man alltid berömmer nya kläder, betyder det att barn som aldrig har nya, hela eller rena kläder aldrig får beröm för sina kläder? Har beröm alltid koppling till utseende eller prestationer? Utöver hur uppmärksamheten fördelas och dess art är det viktigt att även fästa uppmärksamhet vid berömmets innehåll. Alla barn förtjänar att mångsidigt få beröm för olika saker.

Barnen ska bemötas och uppmuntras på ett positivt sätt. Givetvis finns det även ett behov av direkta förbud i vardagen inom småbarnspedagogiken, men det är bra att fästa uppmärksamhet vid att inte vissa barn får mest negativ uppmärksamhet och förbud. Samtidigt är det bra att fästa uppmärksamhet vid att ingen lämnas helt utan uppmärksamhet eller får endast ytterst lite uppmärksamhet under dagen. Barn i behov av stöd behöver mer uppmärksamhet inom småbarnspedagogiken, men det är bra att fundera på hur man kan ge uppmärksamhet även till tysta barn och barn vars förmåga att klara sig själva man litar på.

Alla barn ska kunna ta del av olika lekar och aktiviteter på ett mångsidigt sätt. Även om man tänker sig att barnen fritt kan göra egna val, finns det flera små ledtrådar i barnets miljö och i de vuxnas beteende både i hemmet och inom småbarnspedagogiken som styr barnen till stereotypt beteende utgående från barnets kön. Det är viktigt att titta närmare på lärmiljöerna inom småbarnspedagogiken och personalens tillvägagångssätt, och fundera på vilka slags hinder det kan finnas för att barnen mångsidigt ska kunna delta i olika aktiviteter. Det är även viktigt att försäkra sig om att könet inte begränsar någon aktivitet för barnet. På detta vis får barnen fritt välja intresseområden utan att de definieras på förhand utgående från barnets kön.

Redan hos barn i fyra-års åldern har man kunnat observera fördomar som utgår från kön och hudfärg. I en undersökning med fokus på kön och hudfärg noterades att alla barn förhöll sig mindre positivt till svarta pojkar jämfört med svarta och vita flickor och vita pojkar. Alla barn förhöll sig mest positivt till vita barn. Resultaten visar att vuxna måste kunna bryta ner fördomar redan hos små barn och ge barnen verktyg för att identifiera och motarbeta diskriminering. Resultaten vittnar även om att redan i tidig ålder påverkas barnens fördomar av makt och social status samt majoritetsstatus. Hur påverkar de vem barnen bildar vänskapsrelationer med? Hur kan personalen uppmuntra barnen att leka med varandra utan fördomar?

I en svensk undersökning där man filmade barnen och personalen i tambursituationer observerades att personalen hjälpte pojkar att klä på sig 52 gånger utan att de bad om hjälp medan flickor fick hjälp tre gånger. Flickorna var tvungna att be om hjälp oftare än pojkarna, som man hjälpte utan att de behövde be om detta. Videoinspelningen avslöjade personalens (omedvetna) antagande om att flickorna klarade sig själva och att pojkarna behövde hjälp redan före de själva hunnit be om detta. Om man inte fäster uppmärksamhet vid omedvetna könsnormer, kan man styras av dem och på det sättet ojämlikt stöda barnens självständighet och utvecklande av färdigheter.

I en annan svensk undersökning noterades att personalen bad alla barnen att hjälpa till, men att flickorna ombads hjälpa till i situationer som involverade pojkarna i gruppen och att flickor placerades bredvid högljudda pojkar i syfte att lugna situationen. Den roll som flickorna tilldelades stärker könsnormer enligt vilka flickor är tysta, snälla och tillmötesgående – och pojkar motsatsen. Att använda flickor för att lugna ner en situation skapar olika förväntningar på barnens beteende utgående från deras kön och tar bort ansvaret från personalen för att lugna ner situationen. De i personalen som intervjuades för undersökningen hade inte tänkt på att de gav flickorna ansvaret för att lugna ner pojkarna. Detta avslöjar att vi medvetet måste stanna upp och observera verksamheten för att kunna avgöra om vi främjar jämställdhet och likabehandling i vår verksamhet.

Om man inom småbarnspedagogiken tänker sig att alla barn automatiskt är jämlika och inte beaktar exempelvis ojämlikhet som hudfärg, namn eller religion medför, kan man inte identifiera hierarkier och ojämlikhet som de ger upphov till. Barnen tillägnar sig kunskap om rasism genom att observera hur de vuxna agerar: Vad talar de vuxna om och vad talar de inte om, men uttrycker med sitt kroppsspråk eller andra reaktioner? Att de vuxna inte talar om rasism innebär inte att barnet inte blir medvetet om och lär sig om rasism av omgivningen. Därför är det viktigt att tala med barnen om hudfärg och rasism för att ge dem en möjlighet att behandla och lära sig om ämnet i en trygg miljö.

Enligt undersökningar utgör vithetsnormen ett skydd för barn redan före de börjar i skolan. Om barnet avviker från vithetsnormen kan det hända att man förklarar hens agerande och handlingar med hens kulturella bakgrund eller religion, medan man för andra barns del skulle förklara agerandet med barnets individuella egenskaper. Ett tankesätt av detta slag kan utgå från en snäv uppfattning om finskhet och vilka egenskaper som anses vara eftersträvansvärda och godtagbara. I detta fall kan det vara svårare för barn som inte omfattas av denna definition av finskhet att delta och känna sig delaktiga inom småbarnspedagogiken än för dem som uppfyller dessa egenskaper. Det är därför viktigt att bemöta varje barn och familj som individer i stället för att göra antaganden utgående från allmän kunskap om olika kulturer.

För att börja använda ett antirasistiskt arbetssätt krävs omfattande och djup förståelse av hur rasism uttrycks. Därför bör antirasism beaktas i all verksamhet i vardagen inom småbarnspedagogiken, och inte till exempel endast under temaveckor eller när det uppkommer (särskild) anledning till att behandla rasism i vardagen. Med antirasism eftersträvas ett aktivt och förebyggande arbetsgrepp, därför räcker inte bara ett nej till rasism. Personalen ska kunna identifiera makt och privilegier samt strukturer som skapas av dessa, och hitta sätt att avveckla dessa strukturer. För att utveckla kompetens av detta slag krävs långsiktigt gemensamt arbete inom personalen.