Digitalt lärande i det otrygga Palestina

Digitaliseringen har blivit en viktig prioritet vid Birzeit universitet i Palestina. Detta fastställdes i dess femåriga strategi för två år sedan.

Behovet av detta har skapats av coronapandemin och den israeliska ockupationen, men i bakgrunden finns också ett behov av att förbättra undervisningens kvalitet med ny teknik, i synnerhet eftersom den nya generationen är digitala infödingar, berättar biträdande professor Ahmad Aljanazrah vid institutionen för pedagogik vid Birzeits universitet.

”Många studerande lider och kan inte alltid ta sig till universitetet, antingen på grund av militära kontrollstationer eller immigranternas attacker.”

Studerandenas säkerhet är universitetets främsta prioritet, så Aljanazrah har under en längre tid funderat på behovet av digitalisering. Samtidigt hade han lagt märke till att de palestinska ungdomarna var digitala infödingar. Han skrev ett första utkast om ämnet 2017–2018 och presenterade det för ledningen vid sitt universitet. När han visade det för Hille Janhonen-Abruquah, som utbildade palestinska lärare i Lärare utan gränser-nätverkets projekt i Ramallah, inspirerade idén till fortsatta diskussioner.

De beslöt att börja bygga upp OLIVE-projektet, där man slutligen också fick med Al Azhars universitet i Gaza, Östra Finlands universitet och Helsingfors universitet – och senare även beviljades HEI-ICI-finansieringen. Det fyraåriga projektet avslutades i augusti i år.

Under projektet förnyades bland annat 24 studieavsnitt och utvecklades fyra webbmoduler och fyra kandidatprogram. Man höll tiotals workshoppar, symposier och konferenser och publicerade 15 forskningsartiklar eller bokkapitel. Kamratmentorskap i dess olika former hade en central roll under projektets gång.

Enligt Ahmad Aljanazrah hjälper digitaliseringen också med tillgängligheten, eftersom specialgruppers behov kan beaktas och undervisningsmaterialet kan erbjudas öppet.

Hille Janhonen-Abruquah säger att alla risker som man kan föreställa sig realiserades under projektet, och fler därtill. Först kom coronapandemin och sedan det stora kriget. OLIVE-projektet slutfördes av tre universitet, eftersom det institutionella samarbetet med Al Azhars universitet i Gazaremsan inte kunde fortsätta på grund av kriget.

”I Finland var känslorna ibland helt hopplösa, man kan bara förundra sig över de palestinska partnernas uthållighet”, säger Janhonen-Abruquah.

Även undervisningssättet förnyades

I projektet var det också viktigt att modernisera undervisningen. Ahmad Aljanazrah införde till exempel den pedagogiska modellen med ett ”omvänt klassrum”.

Traditionellt har man först hållit föreläsningar och sedan gett eleverna hemuppgifter. I den ”omvända” undervisningen bekantar sig eleverna med ämnesområdet digitalt till exempel under webbföreläsningar med hjälp av mångsidigt bakgrundsmaterial. Man kommer sedan till en gemensam inlärningssituation för att lösa problembaserade uppgifter tillsammans.

”Jag fick mitt livs bästa poäng av eleverna i feedbacken från studieavsnitten när jag höll sådana föreläsningar”, säger Ahmad Aljanazrah.

I studieavsnitten inkluderades också s.k. maker-pedagogik, där man betonar uppfinningsrikedom, arbete med händerna, knåpande och problemlösning. Denna metod användes särskilt i naturvetenskapliga STEM-ämnen (science, technology, engineering and mathematics). Under projektet utvidgades dock STEM-förkortningen till STEAM, eftersom man inkluderade kreativt uttryck och arbete med händerna (art). Kreativitet var också en kulturellt lämplig del av matematisk problemlösning.

Enligt Janhonen-Abruquah var pedagogiskt ledarskap främmande för de palestinska skolorna före projektet: rektorerna är i första hand ledare för ekonomiförvaltningen och skolförvaltningen. Under projektet utvecklades det pedagogiska ledarskapet tillsammans med lektorn i ledarskap vid Birzeits universitet, och arbetet fortsätter även efter projektet.

Återgång till gamla tankar

Under projektet uppstod också den nya forskargruppen ”Yuhsen” vid Birzeits universitet där man särskilt funderar på bedömning av lärande genom en gammal arabisk och islamsk definition.

Imam Ali, som levde på 600-talet, använde begreppet yuhsen för att beskriva djup kompetens inom ett ämne, men begreppet och tänkandet är också förknippat med gemenskapliga aspekter. Enligt detta tankesätt ska en ”mästare” inom ett område förutom att kunna sin sak även vara generös, ödmjuk, god och till nytta för andra.

”Varje människa har något som hen gör väl”, beskriver Ahmad Aljanazrah.

Han är medlem i denna forskargrupp.

”De flesta av oss har studerat i västvärlden, jag studerade till exempel i Tyskland, och vi har lärt oss den västerländska utbildningsstilen.”

Men även i den palestinska kulturen som en del av den islamiska och arabiska kulturen finns det hundratals, kanske tusentals år gamla koncept, seder och idéer om utbildning och bedömning. Forskarna vill nu omvärdera det de lärt sig tidigare och bygga nytt på gamla rötter.

”Vi har glömt vår egen kontext.”

Gruppen har inlett ett forskningsprojekt för att utveckla bedömningen. I projektet utreder Yuhsen-gruppen hur lärandet kan bedömas på annat sätt än genom att hålla prov och ge vitsord. Vitsorden skapar konkurrens och i värsta fall tankar om att till exempel matematik endast är ett ämne för ”nördar” eller ”genier”. 

Lärarens bedömning kan till och med få vissa att avsky matematik. Tänk om bedömningen skulle grunda sig på mer gemenskapliga värderingar och inte uppmuntra till konkurrens? Arbetet med detta fortsätter.

Lärdomarna blir artiklar och en bok

I OLIVE-projektet har det också ingått forskningssamarbete, och samarbetet har redan lett till några vetenskapliga artiklar.

Dessutom publicerades en bok om projektets lärdomar och tankar. Boken kan läsas på engelska från den ena pärmen och på arabiska från den andra.

”Det är ingen projektrapport”, säger Hille Janhonen-Abruquah. ”Människorna som deltagit i projektet har fått och varit tvungna att tänka på olika saker, och i boken ville vi lyfta fram sådana röster som annars ofta inte hörs.”

Hon säger själv i bokens förord att finländarna genom projektet på något sätt försökte stödja Palestina, men egentligen fick de mycket mer än de kunde ge. Konkret till exempel värdefull erfarenhet av att arbeta i Mellanöstern och om tankesättet där.

Samarbetet fortsätter

Samarbetet mellan palestinierna och finländarna fortsätter även efter att projektet avslutats. Några ansökningar om utbildningsexportprojekt är på gång, och STEAM-forskningsgruppen vid Östra Finlands universitet fortsätter att samarbeta med Maker-studion i Jerusalem.

Janhonen-Abruquah beklagar att utbildningssamarbetet däremot inte fortsätter med Palestina som det ser ut nu.

”Vi gjorde flera ansökningar, men ingen fick finansiering. Det är ytterst synd, eftersom utbildningssamarbetet har pågått så länge, och när kriget en dag tar slut fortsätter återuppbyggnaden uttryckligen genom utbildning.”

Det är det hon hoppas på framför allt: Fred.

Den största önskan är frihet och en trygg lärmiljö i Palestina

”Vi har stora förhoppningar för framtiden, eftersom vi har upplevt så många besvikelser och stora tragedier”, säger Ahmad Aljanazrah. Han har själv bott hela sitt liv i ett ockuperat land.

”Jag ser alltid framför mig hur soldaterna för min far, mina lärare och mina elever till arresteringscellerna.”

Han hoppas att det palestinska utbildningssystemet en gång ska att kunna garantera en trygg och fri lärmiljö för barn och de unga – så som det är i andra länder.

”Barn får inte skadas, och man får inte tillåta att barn dödas”, säger han. ”De har inte gjort något ont.”

Han säger att barnens och ungdomarnas rätt att leva fria och lära måste garanteras trots deras ursprung och religion. Han hoppas att palestinska familjer och barn särskilt i Gaza överlever.

Säkerhet och frihet är en förutsättning för att lärandet ska ske och människorna ska ha möjlighet bygga upp sitt liv, säger han.

”Men även i detta projekt gjorde vi vårt bästa för att lära oss och undervisa, även om vi inte är trygga och fortfarande lever under ockupation.”

Text: Esa Salminen