Innovativt företagande inom jordbrukssektorn i Zambia och Kenya
När man inom utvecklingssamarbetet talar om innovationer kommer man i allmänhet att tänka på städer, startups och mobilapplikationer. Största delen av människorna arbetar dock inom jordbruket, och jordbruket är ett typiskt lokomotiv i näringslivet i Afrika söder om Sahara.
Därför riktade HEI-ICI-projektet PBL-BioAfrica, som avslutades i augusti, sin blick mot jordbruket och affärsverksamheten kring det.
”Det är roligare att prata om till exempel digitalisering och data med mat i magen”, säger projektets koordinator Eija Laitinen, forskaröverlärare vid Tavastlands yrkeshögskola, och skrattar.
Samarbetspartnerna var universitet i Kenya och Zambia, som båda har drabbats av torka under de senaste åren. I Kenyas östra och nordöstra delar har det förekommit en matkris redan i flera år, och i Zambia kan endast cirka hälften av befolkningen äta den dagliga kalorimängden de behöver.
”Vi har haft torka tre år i rad, och jordbrukarna som är beroende av regn har fått lida. Just nu importeras majs från Tanzania till Zambia för att fylla luckorna i livsmedelstryggheten”, säger Idani Lichilo, koordinator för projektet vid Mulungushi universitet i Zambia.
Ett viktigt sätt att svara på problemen med livsmedelstryggheten är enligt honom att förhålla sig till jordbruket som en affärsverksamhet som utvecklas mot hållbarhet enligt marknadsekonomins principer. Traditionellt har i synnerhet småbruket i Zambia snarare betraktats som en livsstil än som företagsverksamhet.
Klimatsmart bioekonomi
Därför fokuserade projektet på undervisning i lantbruksföretagande.
”Vi ville producera experter som kunde kontribuera till värdekedjorna”, säger Eija Laitinen. ”På så sätt skulle jordbruket bli effektivare och ge bättre resultat.”
Livsmedelskedjan från åker till tallrik täcker mycket mer än bara matproduktionen. Den är förknippat med ett helt ekosystem, från logistik till avfallsflöden och kraven gällande cirkulär ekonomi och hållbar utveckling.
”Det har talats mycket om klimatsmart bioekonomi och innovativ företagarundervisning”, säger Laitinen.
Att skapa kurser och uppdatera läroplanen var det bästa resultatet av projektet, säger Patience Mshenga, professor i lantbruksaffärsverksamhet och dekanus vid lantbruksvetenskapliga fakulteten vid Egertons universitet i Kenya.
”Vi lade till kurser om klimatsmart jordbruk och företagande och höll kurser om problembaserat lärande för universitetets personal.”
Kontakter till affärslivet
Förkortningen PBL i projektets namn kommer från Problem Based Learning, problembaserat lärande. I projektet ändrades undervisningssättet vid universiteten från lärarcentrerad undervisning till undervisning där studerandena löser lokala problem, gärna i samarbete med lokala organisationer och företag.
”Vi fick kontakt med nya företag”, säger Mshenga.
Egertons universitet har tidigare haft kontakter i företagsvärlden, men nu håller samarbetets natur enligt Mshenga på att förändras.
”Tidigare kontaktade universiteten företagen och sökte partnerskap, men numera kontaktar företagen oss, vilket är mycket nyttigare.”
Situationen vid Mulungushi universitet i Zambia var dystrare: kontakterna till företag var avlägsna.
”Företagen sade att läroanstalterna utexaminerar ungdomar utan färdigheter, och läroanstalterna klagade på att företagen inte erbjuder praktikplatser och platser för inlärning i arbetet”, säger Idani Lichilo.
I Zambia genomförde studerande till exempel gemensamma projekt med det finländska företaget Afstor som tillverkar energisnåla solspisar och organisationen Green Living Movement. Eleverna funderade bland annat på hur spisarna kunde marknadsföras och hur gröna energilösningar kunde främjas i byarna.
”För eleverna var detta ett bra sätt att få erfarenhet och 2000-talsfärdigheter, och gemenskaperna var nöjda”, säger Lichilo.
Företag har bildats
Eija Laitinen säger att man med de förnyade kurserna och undervisningsmetoderna uppmuntrar de unga till företagande, vilket redan länge har varit bekant vid finländska högskolor inom sektorn. Arbetslivs- och företagarfärdigheterna ökar när de studerande får arbeta med företagens genuina utmaningar.
”Det här är helt nytt för studerandena att de inte längre hålls på universitetet som i en flaska, och sedan släpps ut i världen i slutet av studierna för att lösa problem som anden som släpps ut ur flaskan”, säger Laitinen.
I maj belönades Nairobi universitet för problembaserat lärande under Nairobis innovationsveckor för att det erbjöd tydliga länkar mellan forskningssamfundet, industrin, gemenskaper och regeringen.
”Det var fint, och universitetets ledning uppskattade detta arbete”, säger Eija Laitinen.
I Kenya inspirerade projektet Egertons universitet att göra företagarkursen obligatorisk för hela fakulteten, men South Eastern Kenya University gick ännu längre.
”De gjorde kursen obligatorisk för alla 8 000 studerande”, säger Laitinen.
Studerande vid Egertons universitet har redan grundat egna företag. Patience Mshenga berättar att universitetet har en företagskuvös där studerande kan utveckla sina affärsidéer. De erbjuds också startpeng från ett annat projekt som pågick samtidigt. Studerande har redan startat småföretag inom livsmedelsprocessning, foderproduktion, jordbruksmaskiner, honungsproduktion och hotellbranschen.
En del av Kenya har drabbats av en hungerkris som pågick i flera år. Även om det regnat mer under detta år är krisen fortfarande inte över. Ett problem är att livsmedelslogistiken inte fungerar optimalt: i en del av landet kan människor gå hungriga, och i en annan del skulle det finnas gott om mat för försäljning, men maten möter inte de hungriga.
”En del av elevernas projekt fokuserar också på logistik. I dem skaffar man i allmänhet råvaror, bearbetar dem till mat och säljer dem till sådana områden där det inte finns tillräckligt med mat”, säger Mshenga.
Konceptet med öppna universitetet öppnar dörrar
I slutet av projektet började universiteten i både Kenya och Zambia erbjuda undervisning via öppna universitet av finländsk typ. Behovet av utbildning är enormt i båda länderna, och det finns många privata läroanstalter på marknaden, men det finns inga garantier för vad man får för pengarna.
Universiteten har erbjudit allmänbildande kurser tidigare, men de har inte gett några officiella betyg, säger Laitinen. Nu utvecklades öppna distans- och flerformskurser vid universiteten som ger ett officiellt intyg.
Vid Mulungushi universitet har man till exempel nyligen inlett pilotkurser i sammanslagning av mjölk- och spannmålsproduktion och i biuppfödning.
”Dessa är korta kurser som har planerats på ett inkluderande sätt så att människor med olika bakgrund och grundutbildning kan delta i dem”, säger Idani Lichilo.
I Kenya utvecklades kurser som var öppna för samfund på ett problembaserat sätt, berättar Patience Mshenga. Hon ger ett exempel.
I ett samfund fanns redan en grupp för kvinnor och unga som hade börjat producera gödsel från torgens växtavfall, men gödseltillverkarna hade ingen kunskap om vilken sammansättning som skulle vara bäst och hur det lönar sig att marknadsföra och sälja gödseln.
En grupp studerande inom miljöforskning, lantbruk, lantbruksaffärsverksamhet och marknadsföring samarbetade med samfundet för att förbättra och marknadsföra gödseln, och slutligen fick gödseltillverkarna också ett kursintyg.
”Man har tänkt att universiteten är elfenbenstorn, och bysamhällena kanske inte kan samarbeta med universiteten. I detta projekt gick man verkligen in för att identifiera problem på samfundsnivå.”
Erkännandet av tidigare kurser har också utvecklats, och om någon har tillräckligt med erkända kurser kan de enligt Mshenga tillsammans till och med räknas som en slags examen.
Nätverk är viktiga
Projekt som utförs i konsortier med flera universitet är typiska inom utvecklingssamarbetet, och de största universiteten har redan länge genomfört sådana projekt. Det här var Mulungushi universitets första erfarenhet av detta. Universitetet verkar i den lilla staden Kabwe, och tidigare hade de i stor utsträckning arbetat i isolation, säger Idani Lichilo.
”Nu ingår vi i ett ekosystem där det finns partner från såväl hemlandet och Östafrika som från andra delar av världen. Vi kan nätverka och utbyta idéer.”
Under projektet grundades också ett afrikanskt nätverk för problembaserat lärande, där Lichilo själv var en av grundarna.
”Även om projektet avslutats kan vi bedriva gemensam forskning, göra gemensamma projektansökningar och utbyta undervisningsmaterial.”
Även inom Mulungushi universitet har den problembaserade undervisningen spridit sig från fakulteten för lantbruksvetenskaper och naturresurser till andra fakulteter: fakulteterna för ekonomi, samhällsvetenskaper och ingenjörsvetenskap.
”Jag är väldigt stolt över det.”
”Det är bra om eleverna utmanar”
Ett överraskande resultat av projektet var att när studerande vid Mulungushi universitet vande sig vid att arbeta i team beslöt de att de borde ha en egen organisation. Därför organiserade de sig som studerandekår vid lantbruksvetenskapliga fakulteten.
”De har spridit glädjebudskap om problembaserat lärande runt om i landet, till exempel på lantbruksmässor med 20 000 besökare från hela denna sektor.”
De unga har också uppmuntrats att berätta om sina åsikter, hitta synergier och bilda nätverk i samhället. Lichilo störs inte alls av att de modigare studerandena ibland också vågar utmana lärarna.
”Det är bara bra. Och om de blir bättre än jag så betyder det bara att jag har gjort ett bra jobb”, skrattar han.
”Efter detta projekt ser jag mig själv mer som en tränare än en lärare.”
Text: Esa Salminen