Lösningar på verkliga problem i Tanzania
Studerandena vid tre tanzaniska högskolor arbetar numera på ett mycket annorlunda sätt än tidigare. De besöker omgivande samfund för att identifiera problem som de sedan söker en lösning på i nya hubbar.
”De skapar små projekt för problemlösning”, berättar Getrude Ntulo, landkoordinator för det nyligen avslutade SUSIE-projektet. Hon jobbar på Dar es Salaam Tumaini University.
I ett studerandeprojekt funderade man till exempel på hur apor och andra vilda djur som söker sig till risåkrar kunde fördrivas på lättare sätt än för hand, med käppar och oväsen.
”De studerande utvecklade ett system där man med laserstrålar upptäcker djur som kommer till åkern i mörkret, och anordningen tänder lampor som skrämmer bort djuren”, säger Ntulo.
Vid ett annat universitet inom projektet undersökte de studerande mikroföretagares problem och beslutade att utveckla deras marknadsföring på webben och i sociala medier, utarbeta tydligare produktmärkningar och till och med grunda ett mikrolåneprojekt.
I och med projekten får eleverna nya arbetslivsfärdigheter: nätverkande, förhandling, kommunikation och företagsfärdigheter.
Innovationer där som problemen förekommer
Med SUSIE-projektet eftersträvades bland annat sådana innovationer, säger Ritva Hyttinen vid Åbo yrkeshögskola.
Det viktiga var att innovationerna inte utvecklades i något europeiskt laboratorium och sedan fördes till Tanzania för att lösa problemen, utan lösningarna hittades lokalt i Tanzania.
”En annan viktig tanke var att inkludera arbetslivet i högskolan”, säger Hyttinen.
När de studerande löser verkliga problem i arbetslivet hittar man också broar mellan studierna och arbetslivet. Ibland kommer också lokala företag till hubbarna för att sparra studerandena.
”Att öppna universiteten och bilda nätverk har varit en viktig uppgift för oss”, säger Hyttinen.
Ett mer motiverande sätt att undervisa
SUSIE-projektet var en fortsättning på det tidigare IRIS-projektet, som också fick HEI-ICI-finansiering. I detta projekt utvecklades en ny slags pedagogik för Tumaini universitet som nu utvidgades till två andra universitet, Moshi Co-operative University och Mwenge Catholic University.
”Målet har varit en övergripande förändring av tänkesättet”, säger Hyttinen.
Getrude Ntulo berättar att man redan inom IRIS-projektet skapade en ”Fin-Tan-modell” som kombinerar Finlands och Tanzanias undervisningskulturer. Den präglas av den nu populära aktiva pedagogiken som fokuserar på eleven och som beaktar det omgivande samhället och dess behov. Företagande och företagaranda är också viktiga i modellen.
”Jag är väldigt stolt över att detta tankesätt nu har spritts till andra universitet”, säger Ntulo.
”I den traditionella undervisningen tror sig läraren veta allt och eleverna ska bara kopiera lärarnas ord”, säger Ntulo skrattande.
I det nya undervisningssättet är eleverna mer motiverade, de lär sig bättre och får också självförtroende.
”En del av eleverna kan vara mycket blyga, men när de får göra projekt med samfunden öppnar de sig bättre och märker att de kan lösa problem.”
Unga lärarstuderande vid Mwenge Catholic University genomförde också ett projekt där de etablerade moderna undervisningsmetoder i grundskolorna i regionen.
”Genom sådana projekt ser också samfunden att universitet och studerande är till nytta för dem.”
Ledarskapsutbildning för högskolornas ledning
Inom projektet ordnades också ledarskapsutbildning för högskolornas ledningspersonal. Enligt Ritva Hyttinen gick det mycket bättre än förväntat: kursen kunde ha varit kort och anspråkslös, men den blev slutligen nästan ett år lång och rätt så populär.
På kursen gick man bland annat igenom strategiska ledarskapsfärdigheter, kommunikation, administration, aktiv pedagogik och att öppna högskolorna för samfund.
”Det förekom mycket erfarenhetsutbyte under kursen”, säger Ntulo.
Deltagarna berättade bland annat om sina erfarenheter av att utveckla högskolans strategi eller andra förändringsprocesser.
”De lärde sig av varandra.”
Samma modell för hela landet
Getrude Ntulo säger att även om SUSIE-projektet avslutades har stora delar av det levt kvar. Undervisningssättet har förändrats permanent och hubbarna har kommit för att stanna. Även ledarskapet har utvecklats efter utbildningen för ledningen. De elektroniska lärmiljöer som skapades under projektet används fortfarande.
”Vi förnyade nyligen universitetets 10-årsstrategi, och den följer i praktiken den aktiva pedagogikens Fin-Tan-modell, även om den termen inte används”, säger Ntulo.
En aktiv pedagogik som baserar sig på kompetens står också i centrum när läroplanerna för alla undervisningsstadier för närvarande uppdateras i Tanzania.
”Kompetensbaserade läroplaner utarbetas för alla stadier, dvs. på alla stadier ämnar man i fortsättningen genomföra innovativ undervisning.”
Text: Esa Salminen