Mer högklassig undervisning i Moçambique – TEPATE-projektet motiverar eleverna
Enligt hållbarhetsmålen ska alla barn gå i skola senast 2030. Till exempel i Moçambique är målet på god fart, eftersom 94 procent av åldersklassen redan börjar skolan.
Målet har dock en baksida: länderna koncentrerar sig visserligen på att få in barnen genom skolans dörrar, men slutligen är det få som fäster tillräcklig uppmärksamhet vid vad som händer innanför väggarna och vad barnen lär sig.
Detta är också situationen i Moçambique, där Jyväskylä yrkeshögskola, Lapplands universitet, Universidade Pedagógica de Maputo och Instituto Superior de Educação e Tecnologia ISET i fyra års tid har drivit TEPATE-projektet som fokuserar på undervisningens kvalitet.
”Alla får i princip gå i skola, och jämlikheten mellan flickor och pojkar är på ganska bra nivå”, säger Irmeli Maunonen-Eskelinen vid Jyväskylä yrkeshögskola. ”Men inlärningsresultaten är väldigt svaga.”
Hon säger att lärarnas utbildningsnivå inte är tillräcklig, att skolornas ledning inte bryr sig tillräckligt och att resurserna i synnerhet på landsbygden är små. Över 60 procent av moçambikierna bor på landsbygden.
Med respekt för elever och studerande
Hafsah Muhammad, som är lärare i pedagogik på ISET-institutet, säger att de svaga inlärningsresultaten till stor del beror på det traditionella undervisningssättet där eleverna inte uppskattas.
”Läraren har all makt och kunskap i klassen, och eleverna är ingenting. Traditionellt kan läraren till och med behandla eleverna illa och slå dem.”
Eftersom undervisningsstilen enligt Muhammad till och med kan vara grym har eleverna ingen motivation att komma till skolan och lära sig.
”Till slut bildar de familj och bryr sig inte om skolan.”
Inom TEPATE-projektet har man främjat ett modernare och mänskligare undervisningssätt där eleverna uppskattas och hörs.
”Läraren måste också lyssna på eleven och inse att hen kan ha mycket kunskap från andra lektioner och hemifrån”, säger Muhammad.
I den elevcentrerade undervisningen delas eleverna in i smågrupper och de får olika utmaningar. I klassrummen hörs små debatter och tankeutbyte, och lärarna kan också lära sig av eleverna.
”Det uppstår en vilja att lära sig hos eleverna”, säger Muhammad.
I praktiken har man i projektet skapat moduler och kommunikationsmaterial för lärarutbildningen och utbildat nästan tusen personer som hör till högskolornas undervisningspersonal och lärare på andra stadiet.
”I utvecklingsarbetet har också studerande deltagit, vilket inte är särskilt traditionellt i Moçambique”, säger Irmeli Maunonen-Eskelinen.
Förändringar i tänkandet viktigare än pengar
Hafsah Muhammad säger att projekt som fokuserar på undervisningens kvalitet är sällsynta i Moçambique. Vanligtvis fokuserar olika utvecklingsprojekt på ekonomiska faktorer och människor tänker ofta på pengar: vad man gör med dem, hur de fördelas och vem som får dem.
”Lärarna i närskolorna sade också att de största bristerna är dåliga arbetsförhållanden samt brist på undervisningsmaterial och pengar.”
Han tycker att det fina med TEPATE var att man tillsammans med lärarna funderade på hur man kan göra små ändringar i undervisningssätten även utan finansiering. Man kan dela in eleverna i smågrupper för att diskutera och föra dem på promenad i närmiljön utan en stor budget.
”Om man först tänker på pengarna upphör projekten till slut och kvaliteten på utbildningen i Moçambique har inte förbättrats”, säger han. ”Jag har besökt många skolor och sett att vi framför allt behöver en förändring i beteendet i klassrummen.”
Breda axlar behövs
Irmeli Maunonen-Eskelinen anser att det är en stor framgång i projektet att två mycket olika läroanstalter som fokuserar på lärarutbildning har samarbetat så bra.
Det pedagogiska universitetet UP är en stor institution som är verksam i hela landet, och ISET är ett mycket litet utbildningscentrum i glesbygden som drivs av utvecklingsorganisationen ADPP Moçambique, som är medlem i det internationella nätverket Humana People to People.
”Dessa läroanstalter har lärt sig mycket av varandras tillvägagångssätt och pedagogik”, säger Maunonen-Eskelinen.
”När man tittar på utmaningarna i Moçambiques lärarutbildning tycker jag man behöver bredare axlar och gemensamma ansträngningar från flera organisationer.”
Under projektet uppstod en sådan anda att man vill sprida de nya metoderna vitt och brett, och att om man kunde få med alla organisationer som erbjuder lärarutbildning i att utveckla sektorn tillsammans kunde det uppstå goda resultat.
Lärdomar från utlandet är viktiga
Universiteten i Moçambique har många anställda som har studerat utomlands. Portugal är ett välkänt land för många, och en del har också studerat i Tyskland och i vissa andra europeiska länder.
Enligt Maunonen-Eskelinen ger detta god draghjälp för att utveckla undervisningen.
”Därifrån kommer idéer, influenser och speglingsyta för den egna utvecklingen.”
Därför tycker hon att det är sorgligt att man har beslutat att avsluta Finlands landprogram för utvecklingssamarbete i Moçambique. En av dess prioriteringar var att utveckla utbildningen.
Hafsah Muhammad säger att besöken i Finland har förändrat honom.
”Finlands undervisningssystem är långt ifrån vår verklighet.”
I Finland har han tittat på hur lärarna är i växelverkan med eleverna.
”Det är verkligen vackert, och det är inte omöjligt att genomföra det i Moçambique om man bara vill.”
Det fortsatta projektet fokuserar på inkludering
Av de HEI-ICI-projekt som avslutades 2024 är TEPATEs genomförare de enda som inleder ett fortsatt projekt under det nya HEP-instrumentet. Sammanlagt finns det sju HEP-projekt.
I projektet som går under namnet TIPOTE fokuserar man på att främja inkludering i utbildningen i Moçambique, och i synnerhet på att beakta personer med funktionsnedsättning.
”Hos oss tar man knappt med personer med funktionsnedsättning i utbildningen”, säger Muhammad.
Syftet med projektet är att förändra lärarnas och lärarstuderandenas inställning till och tankar om funktionshinder och olikheter, och sedan utveckla olika metoder som bättre garanterar allas rätt till utbildning.
Text: Esa Salminen