Smart geodata till Tanzanias universitet
Geodata och tillhörande lösningar behövs numera i mycket stor utsträckning, från avfallshantering till skogsskydd, stadsplanering och katastrofhjälp. Tillgången till öppen digital data och geodata är tills vidare begränsad i utvecklingsländerna, men behovet ökar hela tiden.
Vid Åbo universitet har man därför under fyra års tid koordinerat projektet GeoICT4e där geodatakompetens har delats med nya sektorer vid högskolorna i Tanzania.
”I kärnan av projektet finns experter på geografi och informationsteknologi, men också stadsplanerare, skogsforskare, samhällsplanerare och samhällsvetare”, säger Niina Käyhkö, professor i geografi och koordinator för projektet vid Åbo universitet.
I projektet deltog förutom Åbo universitet även University of Dar es Salaam, Ardhi University, Sokoine University of Agriculture, State University of Zanzibar och Moshi Co-operative University, samt Åbo yrkeshögskola och yrkeshögskolan Novia från Finland.
Hållbara lösningar
Under projektet skapades pedagogik för tvärvetenskapligt lärande, för vilket partnerna använder den engelskspråkiga förkortningen MCL (multi-competence learning).
Dess utgångspunkt grundar sig på den numera populära modellen för utmaningsbaserat lärande. Modellen går ut på att samla ett tvärvetenskapligt team av elever som får hitta sådana problem i det verkliga livet som det är möjligt att hitta hållbara lösningar på. Teamen tillbringar cirka åtta veckor med problemen.
”Vi finslipade metodologin för undervisningssituationer som använder geodata och digital teknik och där vi har en nära växelverkan med samhällsaktörer”, säger Käyhkö.
Det var också viktigt att man söker lösningar på problemen som beaktar ekologisk och social hållbarhet. Enligt universitetslärare Antero Järvi gör detta arbetet krävande.
”Det är utmanande att man verkligen måste förstå hurdant problemet är och vilka effekter varje lösning kommer att ha.”
Det pedagogiska målet är att när de studerande utexamineras har de förmåga att tänka brett.
”I Tanzanias kontext kan man inte bara skapa en ny mobilapplikation som löser ett litet problem och det börjar strömma in pengar”, säger Järvi. Man borde sträva efter systemiska lösningar som har verkliga hållbarhetseffekter.
Tillsammans utvecklade samarbetspartnerna en öppen digital guide om MCL-metoden. Denna MCL Playbook finns online, och den gör det möjligt för andra universitet att lära sig att tillämpa metoden.
Lärande är viktigast
Varje universitet hade sina egna utmaningar. Till exempel hade universitetet i Dar es Salaam ”ett smart campus” och dess utmaningar som tema ifjol. En grupp utvecklade smarta skräpkorgar, en annan skapade ett bokningssystem för föreläsningssalar. Året innan var temat vatten, och grupperna funderade på problem gällande sanitet och tillgång till rent vatten.
Moses Ismail Mchome från universitetet i Dar es från Salaam säger att det förstås är bra om de studerande hittar fungerande lösningar, men det är inte det viktigaste målet.
”Det viktigaste är att de lär sig genom denna process. De kontaktar många olika instanser, samlar in så mycket data och information som möjligt och söker lösningar tillsammans.”
Sådana lärdomar får man inte i föreläsningssalen, utan det behövs konkret arbete.
Tanken är att de tvärvetenskapliga teamen för samman sin kompetens och mycket snabbt hamnar i utmanande situationer med nya teman.
Mikroinnehåll används i stor utsträckning
Utöver längre utmaningskampanjer har projektet producerat inlärningsinnehåll i mikrostorlek, en slags digitala nuggetar som kan integreras i olika kurser. Innehållet består till exempel av videor, uppgifter, frågesporter och så vidare. Hela portfolion finns på adressen digicampus.fi.
Små innehåll är praktiska, eftersom de flexibelt kan placeras i olika kurser, säger Antero Järvi.
”I Tanzania är läroplanerna ganska stela, men man kan ta med sådant här småinnehåll på ett flexibelt sätt.”
Romi Rancken från yrkeshögskolan Novia tillägger att man nu vid universiteten i Tanzania själv kan producera mer motsvarande mikroinnehåll, vilket är viktigt med tanke på hållbarheten.
”Detta material föråldras åtminstone delvis, men om man kan producera det är framtiden tryggad.”
Lämpar sig för Tanzanias stora förändringar inom utbildningssektorn
Tillvägagångssättet som grundar sig på utmaningsbaserat lärande kom lämpligt för Tanzania, där utbildningssektorn för närvarande genomgår en enorm omvälvning, berättar de tanzaniska samordnarna i projektet.
Man vill överföra undervisningen vid universiteten till utmaningsbaserat lärande, och i reformen talar man mycket om digital transformation.
”Just innan jag kom till Finland deltog jag i en workshop där jag presenterade lärdomarna från projektet och hur de kan hjälpa till med att förnya läroplanen”, säger Abubakar Diwani Bakari från Zanzibars statliga universitet.
George Elly Matto från universitet i Moshi berättar att projektet redan har påverkat planerna i större utsträckning.
”I den nya undervisningsplanen ska studerande vid vårt universitet göra en praktikperiod som fastställts som fyra till fem veckor lång. Men vi hade redan drivit MCL-programmet i åtta veckors perioder, och vi sade att det vore bra att förlänga praktiken för att den skulle vara till nytta. Nu kunde tiden förlängas i den nya läroplanen.”
Färdigheter som behövs i arbetslivet
Syftet med projektet är att erbjuda eleverna moderna arbetslivsfärdigheter genom praktiskt arbete. I de utmaningar som ska lösas deltar företag och andra potentiella arbetsgivare, vilket också skapar närmare relationer mellan vetenskapsvärlden och näringslivet.
”Vi vill att våra ungdomar ska bli lättare att anställa”, säger Abubakar Diwani Bakari. ”I arbetslivet behövs mycket yrkesövergripande kompetens och problemlösningsförmåga, i synnerhet att man löser samhälleliga problem.”
George Elly Matto har märkt att de studerande har blivit modigare i och med projektet.
”De söker möjligheter och deltar i tävlingar. I år deltog till exempel studerande från oss i den nationella innovationsveckan. I fjol vann våra studerande priserna med sina idéer.”
En stor förebild för många är en kvinna som utbildats inom ramen för projektet och som grundat sitt eget drönarföretag i Tanzania.
”Det är sådana här berättelser vi söker med denna injektion”, säger Niina Käyhkö. ”Vissa deltagare väcker stort intresse, och när det dessutom är fråga om en kvinna är effekten dubbel.”
Antero Järvi säger att geodata som teknologi inte är ett självändamål, men i en miljö som Tanzania är det förnuftigt att tänka på många stora utmaningar och lösningar på dem med hjälp av positionsdata.
”Som teknologi ger detta garanterat de studerande färdigheter som de har nytta av i arbetslivet.”
Världsbankens stora projekt stöder samma syfte
Runt samma tider som GeoICT4e fick samma samarbetspartner också finansiering för ett annat projekt, Resilience Academy. Det finansierades av Världsbanken.
”Dessa projekt är våra två flaggskeppskoncept och de fungerar interaktivt”, säger Niina Käyhkö.
Tanzania Resilience Academy upprätthåller en geodatatjänst med nästan 200 öppna geografiska data från städerna i Tanzania för att stödja verksamheten i anslutning till klimatförändringens risker och hantering av klimatförändringen. Över 1 500 studerande har lärt sig praktiska färdigheter i att samla in digitala geodata från stadsmiljöer som förändras snabbt tillsammans med lokalsamhällena. Dessa två projekt bildar tillsammans ett digitalt data- och kompetensekosystem som ökar effekten av båda projekten och katalyserar den digitala förändringen i Tanzania, säger Käyhkö.
”Vi visste också om Världsbankens finansiering redan när detta projekt inleddes, så vi kunde bygga upp projektet så att HEI-ICI-projektet fokuserar på institutionella lösningar och kompetens, och Världsbankens projekt fokuserar på att förbättra studerandenas arbetslivsfärdigheter i relation till framtidens dataarbete för vilket företag, medborgarorganisationer och statliga aktörer behöver arbetskraft i framtiden.
Geodata behövs överallt
I många utvecklingsländer finns det dålig tillgång till öppna och högklassiga data, men behovet är stort.
”Världsbanken gör omfattande investeringar i Afrika, till exempel i städernas utveckling och återuppbyggnad. De utgår från att dessa investeringar inte kan göras om det inte finns aktuella geodata om städernas infrastruktur och miljö”, säger Käyhkö.
I projektet Resilience Academy har hon till exempel sett hur man i stället för dyra konsulter rekryterat hundra studerande för att samla in data med drönare. Genom datainsamlingen och digitaliseringen får studerandena studieprestationer samt direkta arbetslivsfärdigheter och kontakter. Många lär sig arbetet så bra att de får jobb i branschen eller grundar egna företag inom branschen.
”Det här är helt otroligt i Tanzania”, säger Käyhkö.
Många humanitära aktörer, från och med Röda Korset, behöver också geodata. Även i Europeiska unionens nya avskogningsförordning krävs det att ursprunget för många produkter som kommer till Europa kan kartläggas lantgårdsvis med hjälp av positionsdata.
”Det behövs geodata inom så många områden”, säger Zakaria Robert Ngereja från Ardhi universitet. ”Från hälso- och sjukvård till skogar, från jordbruk till miljöhantering, grön stadsmiljö och trafikhantering. Det behövs alltså mycket data, mycket planering och många smarta lösningar.”
Samarbetet hänger inte längre på projekt
Åboborna har samarbetat med tanzanierna redan i ett par decennier. HEI-ICI-projektet som avslutades i augusti var också det tredje i sitt slag.
Som det ser ut nu var GeoICT4e partnernas sista HEI-ICI-projekt. Niina Käyhkö säger att partnerna fattade ett medvetet beslut om att inte ansöka om ett nytt projekt i detta finansieringsfönster, eftersom man på sätt och vis har uppnått mättnadspunkten.
HEI-ICI-finansieringen är avsedd till exempel för att utveckla och förankra nya undervisningsmetoder och förbättra högskolornas grundläggande beredskap.
I Åbo tänkte man att det kanske är andras tur att få denna finansiering. Enligt Käyhkö är samarbetet med tanzanierna redan så djupt att det inte hänger på enskilda projekt – för närvarande finns det flera doktorander från Tanzania i Åbo, och många små samarbetsformer pågår hela tiden.
Blicken är riktad mot andra finansieringskällor, av vilka många är större eller klart mer strategiska än HEI-ICI och fokuserar mer till exempel på att utveckla digitala sociala innovationer eller på att främja den gröna omställningen och digital transformering.
Även de tanzaniska universiteten har bildat nätverk så väl att de tillsammans har lämnat in ansökningar till andra utländska finansiärer och även finansiärer inom Tanzania.
”Vi har ett väldigt starkt nätverk”, säger George Elly Matto. Vi bedriver också forskningssamarbete och handleder doktorsavhandlingar tillsammans med forskare vid olika universitet.”
Text: Esa Salminen