Smart skogskompetens och webbundervisning till Vietnam
Om havsytan stiger med 40–45 centimeter hamnar 28 procent av landarealen i Mekongflodens delta i Vietnam under vatten. Om vattnet stiger med en meter förloras 43 procent av landarealen.
Detta berättar professor Hai Hòa Nguyen från VNUF, det nationella universitetet för skogsbruk i Vietnam.
”Enligt FN:s internationella klimatpanel är Vietnam ett av de länder som lider mest av klimatförändringen”, säger han.
I Vietnam vet man att klimatförändringen inte kan stoppas, men att man kan hejda den och anpassa sig till dess effekter. Landet har förbundit sig till snabba utsläppsminskningar och att nollställa sina utsläpp före 2050.
Mot denna bakgrund inledde vietnamesiska och finländska universitet 2020 ett utvecklingsprojekt för utbildning i anslutning till klimatförändringen, CLIDEV. Projektet avslutades i augusti 2024. Utöver VNUF deltog Hue University, Tay Nguyen University och Thai Nguyen University of Agriculture and Forestry samt Helsingfors universitet och yrkeshögskolan Laurea från Finland.
För de skogsvetenskapliga institutionerna vid fyra vietnamesiska universitet skapades nya undervisningsplaner som beaktar klimatförändringen och minst fem klimatförändringskurser där även jämställdheten mellan könen beaktas.
”Vi uppmuntrar skogssektorn att bli ännu mer kolnegativ, och klimatförändringsutbildningen hjälper med detta. Efter kurserna har ungdomarna en bättre förståelse för behovet av utsläppsminskningar och metoder att minska utsläppen.”
Projektets koordinator Dipjoy Chakma vid Helsingfors universitet är särskilt nöjd med reformen av undervisningsplanerna.
”Det var en bra process där vi skickade ut utkast för kommentarer”, säger han.
”Här på Helsingfors universitet förnyar vid behov planerna vartannat eller vart tredje år. Däremot följer endast ett fåtal av de vietnamesiska universiteten den västerländska undervisningsstilen och förnyar sina undervisningsplaner regelbundet. Vi märkte att man agerade på ett stelare sätt på landsbygden. Under projektet blev det klart att det 2024 inte är praktiskt att undervisa enligt planerna från 1970-talet.”
Innovativ undervisning
På de nya kurserna går man till exempel igenom scenarier: vad händer om vi fäller mer skog och ändrar markanvändningen? Vilka konsekvenser får det om 25 år?
”Vi gick också igenom hur man räknar ut koldioxidavtrycket”, säger Dipjoy Chakma. Han säger att emeritusprofessor Markku Kanninens insats i projektets innehåll var betydande.
Helsingfors universitet ansvarade för innehållet i projektet, medan yrkeshögskolan Laurea fokuserade på att utveckla webbinlärningen och på att undervisa i pedagogik. Under projektet presenterades för första gången MOOC-webbkursmiljöer för de vietnamesiska universiteten.
Finländarna besökte Vietnam flera gånger, och vietnamesiska universitetslärare kom också till Finland.
”Vi utbildade över 100 anställda vid universiteten”, berättar Chakma.
Förutom Finland sökte man också lärdomar om användningen av drönare i skogsforskning vid enheten för skogsrestaurering på universitetet i Chiang Mai, som är den ledande institutionen för skogsrestaurering i Sydostasien.
Växtsmärtor i webbundervisningen
Det gick inte helt problemfritt att flytta undervisningen till webben. Enligt Dipjoy Chakma är internetanslutningarna visserligen bra, men i Vietnam är man vana vid att agera ansikte mot ansikte och läsa böcker.
”Vietnam är ett mycket hierarkiskt land som leds uppifrån och ner”, säger Chakma.
Vägen till en elevcentrerad undervisning i västlig stil är fortfarande lång.
Hai Hòa Nguyen säger att man i början av projektet motsatte sig webbundervisning eftersom föreläsarna inte begrep hur det kunde fungera.
”En del människor är konservativa och det tar alltid tid att lära sig nytt. Och lärarna har begränsat med tid.”
Coronapandemin hjälpte dock med att hitta motivationen, så kurserna som erbjöds av Laurea och universitetens interna kurser blev populära. Nu säger Nguyen att lärarna är nöjda med MOOC-miljöerna. Studerandena drar den största nyttan av webbundervisningen.
”Vissa kan bo upp till 300 kilometer från universitetet, så webbstudier sparar tid och pengar”, säger Nguyen. ”Många magisterstuderande arbetar dagtid, så det är lättare för dem att ordna tid för studier på kvällar och veckoslut.”
Man kan inte avlägga hela examen på distans, eftersom till exempel laboratorierna fortfarande är fysiska.
”Jag såg ett virtuellt laboratorium på Laurea i Finland, så kanske vi också har något sådant i framtiden”, säger Nguyen.
Det vore bra om Finland deltog
Partnerna ansökte om finansiering för ett fortsatt projekt, men de beviljades inte mer HEP-finansiering. HEP ersatte HEI-ICI-programmet i år. I och med Finlands nedskärningar i utvecklingssamarbetet har finansieringen minskat.
”Lyckligtvis fick vi tilläggsfinansiering från Europeiska unionen”, säger Chakma. I EU-projektet deltar tre vietnamesiska universitet i stället för fyra.
”I Finland har vi mycket att ge webbinlärning och färdigheter i artificiell intelligens.”
Enligt honom lönar det sig för Finland att fortsättningsvis vara aktiv inom skogssektorn i Vietnam, även om det bara är via ambassaden. Vietnam är ett medelinkomstland som utvecklas snabbt och där det också finns affärsmöjligheter.
”Samarbetet med de vietnamesiska högskolorna kunde fortsätta med egen finansiering. Det finns också finansieringskällor i Vietnam. Det behöver inte vara så att Finlands skattebetalare betalar för allt.”
Samarbetet erbjuder lärdomar och erfarenheter för studerande och lärare, och forskningssamarbetet kan leda till kommersiellt samarbete, tror han.
Möjligheter med teknik på högre nivå
Även Hai Hò Nguyen skulle vara intresserad av att utveckla användningen av artificiell intelligens i skogsskyddet i Vietnam.
”Det är i sin linda. Vi har mycket data som artificiell intelligens kan använda till exempel för att identifiera träd, insekter och fågelarter.”
Han anser att det vore bra att genomföra fortsatta projekt där man undersöker hur artificiell intelligens och annan avancerad teknik kan användas för att bekämpa och anpassa sig till klimatförändringen.
Han planerar själv en kurs om användningen av drönare i skogsbevakningen.
Bildmaterialet från drönarna är redan mycket detaljerat, och med hjälp av bilderna kan man se markformationer och detaljer i skogarna mycket väl. Utifrån bilderna kan ett program identifiera skogsbränder och tidiga tecken på avskogning eller skogarnas försämrade status, och det kan också varna platsspecifikt om något är fel.
”Drönarprojekten skulle hjälpa oss att göra övervakningen av skogarnas tillstånd och skogsvården effektivare.”
Enligt Nguyen ansvarar en skogsvaktare i Vietnam i genomsnitt för tusen hektar skog, och terrängen är bergig.
”Det är omöjligt att gå runt hela området på en dag.”
Han drömmer om att en skogsvaktare i framtiden skulle kunna sitta på sitt kontor och skicka ut en drönare för att se hur det står till med skogen.
Text: Esa Salminen