Kulturell maktutövning

Kulturmedvetenhet innebär inte bara förståelse för kulturell mångfald, utan också medvetenhet om den egna kulturella identiteten. En kulturmedveten person kan reflektera över sitt eget tänkande och agerande i samhället. Hen är medveten om hur kulturen förmedlas i samhället och hur kulturell makt utövas. I en skola gäller detta såväl lärarna som eleverna eller de studerande. En kulturmedveten lärare är medveten om sin roll som kulturförmedlare och maktutövare och kan å andra sidan vid behov även beakta hur hemmet, dess åskådning eller åskådningar samt etniciteten påverkar den kulturella självförståelsen. Hos eleven eller den studerande ökar denna färdighet genom undervisning och erfarenhet samt med åldern.

Kulturen utvecklas inte i ett tomrum utan genom samspel mellan människor, bland annat genom olika seder, sätt att tala eller andra framställningar, det vill säga representation. Detta kan ske informellt bland människor, men dock inte helt fritt. Samhället ställer nämligen genom lagstiftning och exempelvis religiösa samfund genom sina seder upp vissa ramar, genom vilka kultur kan förmedlas.

Lagstiftningen påverkas alltid av landets politiska och åskådningsmässiga majoritetskultur. Därmed har vissa samhälleliga institutioner, såsom utbildningsanstalter, som uppgift att legitimera och förmedla värderingar och normer, som skyddar medborgarna och säkerställer att samhället fungerar. Det kan uppstå friktion om olika kulturers seder tydligt skiljer sig från varandra. Om det uppstår oenighet mellan olika perspektiv, leder det förr eller senare också till debatt om institutionernas roll i skolorna och exempelvis i läroplanernas innehåll.

I undervisning om kulturella identiteter kan man exempelvis använda kritisk diskursanalys (Solin 2012) eller kategorianalys (Jokinen m.fl. 2012), som baserar sig på tanken att språkbruket både återspeglar och bygger upp maktförhållanden. Diskurs syftar i detta sammanhang på viss skriven eller talad kommunikation i sin kontext. I sådana här analyser utgår man från något problem i samhället, såsom ojämlikhet könen emellan eller uteslutning av invandrare. Genom analysen synliggör man problemet, demonterar de bakomliggande naturaliserade ideologierna och erbjuder alternativa sätt att agera. Det är till exempel ofta utomstående journalister, forskare eller till och med politiker som skriver om kulturella aspekter av åskådningar, och man frågar inte nödvändigtvis representanter för minoritetsåskådningar om deras syn på saken. I skolundervisningen kan man undvika detta genom att ge eleverna eller de studerande i uppgift att försöka hitta synpunkter från åskådningarnas representanter på de teman man behandlar.

Exempelvis ”invandrare” är en kulturell kategori, som placerar människan i en viss grupp. Vilka definierande faktorer som kopplas till invandrare beror på situationen. En tjänsteman vid Migrationsverket förstår i sitt arbete kategorin på ett annat sätt än vad en invandringskritisk politiker gör. Den förstnämnda skiljer mellan personer som kommit till landet av humanitära skäl och personer som flyttat hit för att arbeta, men för den senare har denna skillnad inte nödvändigtvis någon betydelse. Enligt en invandringskritisk politiker kan typiska drag hos en invandrare exempelvis vara dåliga kunskaper i finska, låg utbildningsnivå och en främmande religion.

Som material för en kategorianalys kan man exempelvis använda en text eller video. I analysen

• skiljer man mellan explicita och implicita epitet som definierar en kategori
• tolkar man dem i sitt sammanhang
• tolkar och bedömer man vilka moraliska omdömen som döljer sig i bakgrunden.

Man uppmärksammar särskilt drag som antas vara ”naturliga” eller ”nödvändiga”. När man kan visa att specifika drag är kulturberoende stereotyper eller ogrundade generaliseringar, kan man också ifrågasätta de moraliska omdömena.

I skolan möts olika kulturer. För att undvika sammandrabbningar och skapa ett ömsesidigt förtroende hjälper en kulturmedveten lärare sina elever att förstå hur människor från olika bakgrunder tänker och agerar. I synnerhet i städerna kan det i en och samma klass finnas representanter för flera olika religioner och andra åskådningar samt olika etniska och språkliga bakgrunder. I vissa fall kan dessa skillnader utgöra en möjlighet för representanter för minoriteter, och i vissa fall ett hot. Exempelvis kan en person som hör till en åskådningsmässig minoritet vara bättre på att uppfatta skillnaderna och likheterna mellan sin egen åskådning och den finländska majoritetskulturen än en sekulariserad elev som tillhör majoriteten.

En etnisk skillnad, och den språkliga skillnad som ofta sammanfaller med den, kan ge ett intryck av inlärningssvårigheter (vilket delvis kan stämma på grund av svagare kunskaper i undervisningsspråket), men påverkar egentligen inte exempelvis färdigheterna i matematik. En kulturmedveten lärare kan använda olika kunskapskapital hos eleverna eller de studerande på ett sätt som gagnar hela klassen. I stället för att tänka att elever eller studerande med en annan bakgrund orsakar mer arbete, kan man instruera eleverna eller de studerande att hjälpa och stödja varandra – så länge man kommer ihåg att det är läraren och inte eleverna eller de studerande som ansvarar för undervisningen.

Olika kulturer kan ha olika interaktions- och maktförhållanden till varandra. När man exempelvis talar om kristet missionsarbete under en lektion i religion, är det viktigt att läraren lyfter fram hur missionsarbetet kan förändra målsamhällets tros- och verksamhetsstrukturer. För ett mål för mission kan det vara fråga om kulturimperialism, det vill säga en maktstruktur där den kultur som är föremål för missionsarbete kan ses som svagare än den kultur som kommer in i stället. Å andra sidan kan den nya kulturen innehålla mycket progressivt, såsom mera avancerad teknik, jordbruk och medicin.