Idématerial för hälsokunskap

Under lektionerna om sinnena diskuteras människans sinnen. Vilka sinnen har människan? Hur kan ett sinne ersätta ett annat? Det finns många olika typer av berörning: en beröring kan kännas trevlig eller otrevlig, mjuk eller hård osv. Närhet kan regleras – man behöver inte alltid röra vid någon/något eller tillåta beröring.

Vilka sinnen har en människa?

På vilka sätt får en människa information om allt som sker runtomkring henne och inuti henne? Människan ser på olika sätt i ljus och i mörker. Hon kan höra höga ljud, som oljud och skrikande, samt låga ljud, som viskningar, susningar, nynnanden, visslingar, instrument och fåglars läten. Vilka alla lukter kan man uppfatta med hjälp av näsan? Människan känner lätt lukten av rök och os – det hjälper henne att lägga märke till en brand som håller på att bryta ut. Både lukt- och synsinnet inverkar på hur maten smakar. Ormar uppfattar lukter med hjälp av sin tunga. 
Muskelsinnet reglerar balansen. Om man står med slutna ögon eller i mörkret, klarar man av att stå upprätt med hjälp av balanssinnet, eftersom balanssinnet hela tiden reglerar kroppsdelarnas läge. Kroppen vet om benen pekar nedåt eller uppåt, samt vad som är upp och vad som är ner. När man dyker blir det här sinnet ibland förvirrat, och människan är inte helt säker på åt vilket håll vattenytan är: då kan man blåsa några bubblor och se efter åt vilket håll de rör sig. Om muskelsinnet inte fungerar bra, kan människan drabbas av yrsel och svindel. Känselsinnet är en gemensam benämning för flera sinnen som finns på huden. De här sinnena känner av beröring, vibrationer, smärta, klåda och värme. Värmesinnet säger oss hur mycket kläder vi behöver och att ljuslågan är brännhet. Det säger oss samtidigt också att isen är kall – kyla ger oss gåshud! Om nedkylningen fortsätter, varnas vi av smärtan innan någon kroppsdel förfryser. Värmesinnet varnar för skador på kroppen, så att man kan undvika en brännskada eller en förfrysningsskada. Smärtsinnet återigen berättar när kroppen drabbas av någonting farligt. Det varnar också för kroppsskador. Sinnena har den viktiga säkerhetsuppgiften att skydda kroppen, så att vi inte ska bränna oss eller såra oss själva utan att märka det. Med synsinnet får människan syn på faror och med balanssinnet märker hon om hon håller på att falla. Naturen är vis, och den har gett människan medel för att skydda sin värdefulla kropp.

Ett sinne kan ersätta ett annat

Varje människa har någonting som inte fungerar helt perfekt. En människa kan ha något sinne som fungerar sämre eller någon annan brist, t.ex. färgblindhet eller svag syn. Hos många fungerar synen eller hörseln inte bra, och de behöver då glasögon eller hörapparat. Det är tur att det finns sådana hjälpmedel! Luktsinnet kan försvinna på grund av någon sjukdom. Och visst skulle det väl vara tråkigt om smaksinnet försvann – man skulle ju inte kunna känna smaken av glass längre! Om balanssinnet blir sämre, kan man använda käpp eller rollator. Blinda människor har ofta en känsligare hörsel eller mer känsel i fingertopparna. Det är fel att reta någon som är annorlunda, inte klarar av en sak eller har något handikapp. Sinnena kan också skadas; rökning skadar t.ex. lukt- och smaksinnena. Klassen funderar på vilka hjälpmedel människan har uppfunnit för dåligt fungerande sinnen: glasögon, hörapparat, de blindas vita käpp, blindskrift, trafikljusens pipande ljud, termometer, brandvarnare, babylarm, radar.

Beröringens mångfald

Huden är människans gränsyta mellan sig själv och omgivningen. Huden kan känna olika slags beröringar. Känselsinnet är det namn som används om flera sinnen som finns på huden. De här sinnena känner av beröring, vibrationer, smärta, klåda och värme. Känseln är det enda sinne som finns över hela kroppen. Hos många djur, t.ex. hos katter, fungerar pälsen och morrhåren som sensibla känselsinnen. Hos fiskar är sidolinjen känselsinnets känsligaste punkt.

Trevlig beröring

Beröring kan vara öm och trevlig: man kan klappa, smeka och krypa ihop intill någon. Då känns det bra att vara nära. Det är trevligt att vara nära en vän, göra saker bredvid varandra, gå hand i hand, brottas eller spela fotboll, innebandy och ishockey. Pojkar knuffar ibland till varandra när de går förbi varandra, eller bryter arm. Känns det bra eller dåligt? Om någon gör mål i en match, kan spelarna ibland alla hoppa på målgöraren för att krama honom. Än flickorna då? De rör ibland vid varandras kläder och smycken, och beundrar dem, gör frisyrer åt varandra eller går arm i arm. Vuxna stryker barn över huvudet, klappar dem på axeln och kramar dem. Barn tycker ofta om att få sitta i en vuxen persons famn, och då känns det hur man får kraft av att vara nära, av att den vuxne håller om en, blåser bort det onda, talar om trevliga saker. Man kan också bara sitta tyst, och njuta av att vara tätt intill varandra. Det känns lugnt och bra.

Otrevlig beröring

Beröring kan också vara otrevlig: smällar, daskar, slag, knipningar, klösningar, luggningar. Omilda, överlägsna och bryska grepp känns trist och ovänligt. I slagsmål slår man varandra och gör varandra illa. Det känns orätt och otryggt, man vill gråta och springa långt bort därifrån och inte alls vara nära! Enligt lag får man inte slå någon, föräldrar får inte slå sitt barn, inte heller läraren, ett annat barn eller någon annan; att slå är ett brott. Man kan berätta om sådant för någon vuxen, så att det blir slut på det. Om man ser ett slagsmål ska man inte gå dit som nyfiken åskådare och hetsa på, utan man ska be dem som slåss att sluta och hämta hjälp hos någon vuxen. Varje människa kontrollerar själv sina gärningar: handen slår inte, om inte hjärnan befaller den att slå, och fötterna sparkar inte om inte hjärnan säger till dem att sparka. Med hjälp av förnuftet kan man alltid besluta sig för att inte slåss och att inte göra någon illa, hur arg eller ursinnig man än är. I stället kan man gå därifrån. Det beslutet kan bara man själv fatta, man kan i stället t.ex. slå på en sandsäck eller en kudde för att bli av med sin ilska.

Att bestämma om närhet

Det finns situationer där man är riktigt nära varandra: i en buss i rusningstid, i en fullpackad hiss, i en lek där alla faller ihop i en hög eller på ett fullt dansgolv för vuxna. För en del är det trevligt och för andra är det rent av förfärligt. Det finns också situationer då man är ensam: på en öde ö, i sitt eget rum med dörren stängd, på WC. På sommarstugan kan hela familjen vara ensam. Har någon varit helt ensam hemma? Hur känns det? Om du går in i en buss där det bara sitter en passagerare från förut, sätter du dig så nära eller så långt ifrån den som möjligt? Människor är olika och kan själva påverka den omgivning de föredrar. Är det trevligare när det är mycket folk, buller och stök eller är det trevligare när man har lugn och ro och det är tyst? Finns det kanske människor som det är trevligt att gå nära och som det känns bra att vara nära intill? Eller finns det människor som man helst undviker och som det inte känns bra att vara nära? Finns det situationer då man måste vara nära någon? 

Om det inte känns bra att vara nära någon annan, kan man gå sin väg. Om någon annans beröring känns otrevlig, kan man vägra gå med på det och gå sin väg. Var och en kontrollerar själv sin kropp och bestämmer över den. Man måste inte sitta i famnen på någon om man inte vill vara i den människans famn. Om närheten känns olustig, kan man bara gå därifrån, och man behöver inte vara artig. Alla barn borde ha en egen säng, där de kan sova natten igenom utan att det är för trångt och där någon inte kommer för nära, om man inte själv vill det. Barnets egen säng är en plats dit ingen har rätt att komma utan barnets tillåtelse. Barnet kan alltid säga till syskon, kompisar och t.o.m. mamma och pappa att gå därifrån: det är barnets eget rike, som det regerar över! Därför måste barn också lära sig att låta vuxna sova i fred i sina egna sängar, var och en i sitt rike. Barnet lär sig att själv bädda sin säng och att ta hand om sin kropp: själv tvätta sig, själv torka sig på WC samt själv klä på och av sig.

Barnpsykiater Raisa Cacciatore, Väestöliitto