Fokus
Syftet med lektionen är att betona det naturliga med varje del av människokroppen. Det unika och värdefulla med varje människas egen kropp är en av de grundläggande lärdomarna inom hälsokunskapen. En människa som uppskattar sin egen kropp vill också skydda den, och då kan information om vilka val som är bra för hälsan vara av intresse. Ingen hälsofostran når fram om barnet inte först ser sin kropp som så värdefull att den är värd att skyddas. De behöver förstå att de själva på många sätt kan skydda och främja sin kropps hälsa. Läraren betonar det egna ansvaret och rätten att själv bestämma över sin kropp.
Syftet är också att göra barnen uppmärksamma på sin kropp, eller snarare på att den är outvecklad. Mediernas bildvärld serverar överdrivet perfekta vuxenkroppar, som är starkt sminkade eller tatuerade samt utstyrda med särskilda kläder. Nu får barnen se en vanlig människa inuti kläderna, och kan konstatera att var och en är bra som han eller hon är. Att helst inte använda en vuxens kropp som modell är viktigt, eftersom fokus under lektionerna inte får ligga på att bli vuxen. Barnet behöver få en föreställning om hur barns kroppar ser ut, och de behöver få veta att barnets kropp är bra och värdefull som den är. Undervisningen ska få barnet att tänka att också en halvfärdig, växande människokropp är bra.
Varje barn njuter av att stå i centrum för uppmärksamhet, i varje fall före puberteten. Eftersom barn ritar den bild de har av sin kropp just nu eller i framtiden, är det mycket viktigt att alla barn uppmuntras. Läraren måste också hinna ta en ordentlig titt på allas bilder och berömma dem. Ingen ska pressas eller tvingas till att rita. Barnen får veta att nakenhet är naturligt och att man kan prata om alla delar av människokroppen. På så sätt uppstår en atmosfär där det går bra att diskutera kroppen. Barnen får en förståelse för sådant som är annorlunda, och för dess värde. I allmänhet får eleverna i årskurs ett ofta genast när skolan har börjat höra äldre elevers fula ord med kroppsdelar.
Det är inte meningen att barnen ska bli generade. I en del familjer är nakenhet tabu, eller så kan uppgiften genera barn av andra skäl, så det är inte meningen att någon ska tvingas att rita. De flesta finländska barn förhåller sig naturligt till nakenhet, och förlägenheten kommer in i bilden först i samband med puberteten. Det är bra att stödja det barn som inte vill rita eller som har något förvirrande eller något speciellt på sin teckning. Då kan läraren ge barnet en möjlighet att i lugn och ro, möjligen på tu man hand, förklara för läraren varför människan på bilden har något speciellt drag eller varför det inte vill rita. Alla är ändå inte tvungna att rita. Om lektionen om det kroppsliga väcker oro, lönar det sig kanske att diskutera det också med barnets vårdnadshavare.
Barnpsykiater Raisa Cacciatore, Väestöliitto