6. Bedömning av lärande och kunnande i dansstudier på gymnasiet

6. Bedömning av lärande och kunnande i dansstudier på gymnasiet

Bedömningen av dans sker i kontinuerlig växelverkan med den studerande, gruppen och läraren. Att under studieavsnittet ge och få respons som stöder framstegen i studierna är en del av det interaktiva och undersökande lärandet inom dans. Man övar på att ge och ta emot kamratrespons under handledning av läraren, och utvecklingen av den studerandes färdigheter för självvärdering spelar också en central roll. Bedömningen och responsen är uppmuntrande, lyhörda och motiverande för den studerande.

På den här sidan

Studieavsnitten i dans bedöms i förhållande till målen och innehållet i gymnasiets läroplan för dans. Dessa ska gås igenom i början av studieavsnittet och granskas tillsammans med den studerandes egna mål och utvecklingsområden.

Syftet med bedömningen av studieavsnitten i dans är att stödja den studerandes lärande och utveckling samt uppmuntra hens kreativitet och självuttryck. Som verktyg används formativ och summativ bedömning.

6.1.1. Formativ bedömning

Formativ bedömning, det vill säga bedömning som hjälper lärandet, sker under studieavsnitten. Det är en vägledande och uppmuntrande interaktion mellan studerande och lärare. Syftet med formativ bedömning är att hjälpa den studerande att förstå sitt eget lärande, sina styrkor och sina utvecklingsområden.

Formativ bedömning i gymnasiets dansstudier är i praktiken respons och diskussion under lektioner och övningar. Respons kan ges bland annat om den studerandes rörelseuttryck, kroppsliga dynamik, musikförbindelse och utrymmesanvändning. Centrala verktyg för formativ bedömning är också att föra processdagbok, självvärdering och kamratbedömning.

Den formativa bedömningen är kontinuerlig. Den sker under varje lektion. Anteckningar i Wilma, eller i ett annat elektroniskt system, där man under studieavsnittet kan notera händelser under lektionen eller frågor om närvaro, är också kontinuerlig kompetensbedömning och respons till den studerande om utvecklingen av kunnandet och lärandet i enlighet med gymnasielagen.

Exempel på bedömningsmetoder för lärare som en del av kontinuerlig bedömning av kompetens:

  •  lektionsanteckningar som visas för den studerande
  • att planera och berätta om övningarnas mål för de studerande
  • att ge muntlig eller taktil vägledande respons under och efter en övning (till exempel genom att korrigera den studerande i en övning som kräver tekniska färdigheter i dans)
  • att utforma praxis för själv- och kamratbedömning
  • läraren kan föra respons- och bedömningssamtal med de studerande, till exempel med hjälp av en självvärdering som den studerande skrivit i förväg
  • den studerande visar sin rörelsefras ensam, i par eller i smågrupper och varje åskådare ger minst en positiv, uppmuntrande kommentar som respons

Exempel på den studerandes själv- och kamratbedömning:

  • den studerande beskriver enligt lärarens anvisningar skriftligt det hen har lärt sig
  • den studerande svarar på självvärderingsfrågor som läraren gett→ som exempel på en självvärderingsmall (länk> projekt för kvalitet på gymnasieutbildning) för allmän självvärdering inom realämnen i slutet av perioden

Formativ bedömning hjälper den studerande att utveckla sitt eget koreografiska uttryck, förhållandet till den egna kroppen och få en djupare förståelse för konstnärliga processer. Detta stöder den självständiga planerings- och bedömningsförmåga som krävs för diplomarbetet i dans och som är en väsentlig del av gymnasiediplomet i dans.

6.1.2. Summativ bedömning

Summativ bedömning görs till skillnad från formativ bedömning i slutet av studieavsnittet. I den bedöms hur väl den studerande har uppnått studieavsnittets mål. Läraren berättar om målen och principerna för bedömningen i början av studieavsnittet, och man kan diskutera hur bedömningen ska genomföras tillsammans med de studerande.

Summativ bedömning av studieavsnittet i dans ger den studerande en realistisk bild av nivån på hens kunnande i förhållande till målen. Den hjälper också till att identifiera de delområden som det är bra att utveckla ännu innan man gör diplomarbetet.

I ett studieavsnitt som bedöms som godkänt/underkänt kan summativ bedömning genomföras med mycket olika metoder. Bedömningen beror på studieavsnittets mål. Exempel på hur prestationen, det vill säga uppnåendet av målen på ett godkänt sätt, kan förverkligas:

  • utförande av en dansuppgift från början till slut (kreativ uppgift, inlärning av färdig koreografi, undervisningsuppgift, uppträdande eller annan uppgift enligt målen)
  • utförande av en skriftlig uppgift från början till slut (självvärdering, rörelseanalys, att titta på en föreställning och göra en tillhörande skrivuppgift, inlärningsdagbok, portfolio eller annan uppgift i enlighet med målen)
  • I ett studieavsnitt som bedöms enligt den lokala läroplanen med ett numeriskt betyg (4–10) genomförs summativ bedömning i enlighet med målen i den lokala läroplanen.
Kuvituskuva.
Foto: Jenny Viitanen

I dansstudier spelar planering, observation, styrning och bedömning av det egna lärandet en central roll. Den studerandes metakognitiva färdigheter fördjupas när hen reflekterar över sin egen utveckling som dansare bland annat genom att sätta upp personliga mål, granska övningsprocessen samt söka och identifiera lämpliga lärandestrategier.

Den studerandes förmåga att lära sig att lära stöds till exempel med hjälp av en inlärningsdagbok, kamratrespons och självvärdering. Den studerande lär sig att vara medveten om sitt kroppsliga lärande, sitt tänkande och sina konstnärliga val och tillämpa denna förståelse i nya koreografiska och konstnärliga sammanhang.

Vid upprättandet av gymnasiets lokala läroplan för dans och vid bedömningen av dans på gymnasiet kan man utgå från följande allmänna mål för undervisning i konstdans:

  • Engagemang i den konstnärliga och kreativa processen och utveckling av det egna konstnärliga tänkandet
  • Förståelse för och genomförande av fysisk och kroppslig träning samt betydelsen av upprepning
  • Att synliggöra sina egna konstnärliga tankar och idéer genom fysisk och kreativ verksamhet. Kreativ verksamhet kan till exempel vara att planera en danskoreografi, anordna ett dansevenemang eller arbeta som dansare under en träningslektion, i improvisationsuppgifter eller i koreografi som planerats av en annan studerande
  • Att reflektera över och bredda den egna dansuppfattningen genom olika rörelseövningar genom att skriva, diskutera och dansa
  • Färdigheter att arbeta i grupp
  • Förmåga att producera sin egen rörelse och kommunicera med andra genom rörelser
  • Förmåga att vara närvarande och koncentrera sig, tillägna sig rörelse och tolka utrymmet
  • Dansuttryckets egenhet
  • Satsning på uppgifter och att slutföra dem i tid

Studieavsnitt i dans kan bedömas med ett siffervitsord eller en prestationsanteckning.

6.3. Bedömningsmetoder för studieavsnitt i dans

Lärarens observationer

Arbetet bedöms under övningar, uppträdanden och lektioner.

Det är viktigt att beakta och bedöma dansarens utveckling, engagemang och satsning i ämnet.

Den studerandes egna observationer och självvärdering

Den dansstuderande dokumenterar sin egen inlärningsprocess: mål, insikter, utvecklingsområden, motivation, egna koreografier osv. Som verktyg används till exempel en inlärningsdagbok eller en samlingspärm. Detta hjälper den studerande att uttrycka sin koreografiska upplevelse, vilket är en viktig del av konstnärligt tänkande.

Stödfrågor för den studerandes självvärdering:

Vad gick bra i övningen eller uppträdandet?

Var utvecklades jag mest?

Hur kändes det i kroppen att göra rörelsen?

Hur använde jag utrymmet, tiden och energin?

Hur kan jag utveckla mitt uttryck eller koreografiska tänkande i fortsättningen?

Kamratrespons

Man lär sig att titta, formulera och ge konstruktiv respons om andras arbete. Genom kamratrespons lär sig de studerande om varandras arbete, metoder och tankesätt. Detta breddar den studerandes egna kunskaper och tankesätt.

Läraren funderar tillsammans med de studerande över syftet med responsen och bygger upp bedömningen utifrån det. Syftet med respons på dans i gymnasieutbildningen är att stödja den studerandes lärande och utveckling samt uppmuntra hens kreativitet och självuttryck. Kamratresponsen uppmuntrar till självständigt tänkande, egen aktivitet och en egen koreografisk syn.

Kuvituskuva.
Foto: Leena Nordberg

Vad har jag fått ut av att studera dans på gymnasiet?

"Dansstudierna på gymnasiet har haft betydelse för min koreografiska utveckling, eftersom de teoretiska studierna har kunnat kombineras med mer vardagligt arbete. Jag har lärt mig att hitta sätt att hantera stress och händelser i vardagen med hjälp av dans. Genom att integrera dansen helt och hållet med mina gymnasiestudier har jag fått verktyg (både inom konsten och i vardagen) för att slappna av och frigöra mig och å andra sidan har jag lärt mig att lära mig och koncentrera mig ännu bättre."

Abiturient på Sibelius-lukio