3. Pedagogik, arbetssätt och lärmiljöer inom huslig ekonomi i gymnasiet

I det här avsnittet beskrivs den syn på lärande som läroplanerna för huslig ekonomi grundar sig på.

Skribent: Katriina Sulonen

På den här sidan

Inom gymnasieutbildningen granskas olika fenomen inom huslig ekonomi med ett undersökande och utvecklande arbetssätt samt användningen av problemlösnings- och självutvärderingsfärdigheter, kreativitet och innovation. När dessa frågor står i centrum när man ställer upp undervisningsmålen befinner man sig nära en holistisk, mångfacetterad infallsvinkel för huslig ekonomi. Huslig ekonomi stöder en starkare förståelse för en hållbar framtid, ansvarsfulla val samt de möjligheter som den nationella kulturen och internationaliseringen medför, och läroämnet passar bra ihop med gymnasieutbildningens allmänbildande uppgift.

Professor Päivi Palojoki har konstaterat att det innehåll som lärs ut ska ses som dynamiska helheter som är beroende av tid och plats och inte som statiska, oföränderliga delar. I gymnasieutbildningen är det viktigt att sträva efter generiska färdigheter: kritiskt tänkande, stöd för begreppsligt tänkande, frågande lärande där man handleder i att ställa varför-frågor och fundera på bakgrunden till vardagliga fenomen. Generiska färdigheter befriar från innehållsbetonat lärande mot en förmåga att söka och tolka information. Detta förverkligas när olika kunskaper och färdigheter sammanflätas i huslig ekonomi. Ansvaret, självständigheten och kreativiteten ökar när den studerande övergår från den grundläggande utbildningen till andra stadiet, individens roll minskar och samhällets betydelse stärks.

3.2.1. Poiesis, praxis och fronesis i undervisningen i huslig ekonomi

Docent Liisa Haverinen och docent Marja Martikainen lyfte redan på 1990-talet fram synpunkter på den husliga ekonomins verksamhet (poiesis, praxis, fronesis). Granskningen av verksamheten inom huslig ekonomi och perspektiven på undervisningsmålen som presenteras ovan fördjupas genom begreppet hantering av vardagen, där mänsklig och materiell interaktion sammanflätas till en gemensam process

• Poiesis: Den husliga ekonomins verksamhet och därmed undervisningen och studierna i huslig ekonomi har ofta granskats genom materiell interaktion, då tyngdpunkten ligger på teknisk verksamhet. Poiesis-verksamhet innebär verksamhet där man tillverkar och planerar olika slags produkter. Denna verksamhet grundar sig på tekhne-kunskap, som innebär kunskap om tillgängliga metoder, verktyg och kutymer. I poiesis-verksamheten bedöms arbetsmetoderna och teknikerna utifrån den praktiska verksamheten, och man funderar inte på verksamhetens djupare eller mer mångsidiga effekt.

• Praxis: I praxis-verksamheten ligger fokusen på mänsklig interaktion och dess koppling till en konkret verksamhet eller produkt. Praxis-verksamhetens tyngdpunkt ligger på situationer och evenemang som riktar sig till mänsklig växelverkan i den sociala miljön. Man kan alltså konstatera att verksamheten inte fungerar om man inte beaktar alla aktörers synpunkter eller välbefinnande. Den tolkningsbaserade reflektionen gäller aktören själv och verksamhetens etiska karaktär i närmiljön och samhället. I studierna i huslig ekonomi är reflektionsobjektet till exempel en liten studerandegrupps verksamhet som en del av en större grupp.

• Fronesis: Praxis-verksamheten styrs av det praktiska förnuftet eller praktisk visdom, fronesis. Detta innebär genomtänkta, motiverade val som gjorts i samförstånd så att även resultatet och verksamhetssättet är godtagbara för alla. Fronesis betonar granskningen av ansvarsfullheten och känslan för situationen, som är viktiga till exempel i studieområden med anknytning till en hållbar framtid eller ekosocial bildning, eller i kommunikativ kompetens samt etisk kompetens och miljökompetens bland delområdena inom mångsidig kompetens i gymnasiets läroplan.

3.2.2. Hantering av vardagen 

Begreppet hantering av vardagen betonar den kvalitativa dimensionen hos verksamheten i huslig ekonomi där mänsklig och materiell interaktion sammanflätas till en gemensam process. Hanteringen av vardagen kan delas in i kompetent hantering av vardagen (poiesis), skicklig hantering av vardagen (praxis) och förstående hantering av vardagen (fronesis). Begreppet hantering av vardagen omfattar såväl utvecklingen av den studerandes personlighet som utveckling i anslutning till verksamheten.

 

I den etiska granskningen av verksamheten inom huslig ekonomi och undervisningen i huslig ekonomi kan utvecklingen och utvecklandet av personligheten ses som en del av den praktiska undervisningen. Olika praktiska undervisningssituationer inom huslig ekonomi erbjuder goda möjligheter att öva på detta. Lektionssituationer där man tillsammans försöker hitta en lösning som passar alla stärker uppväxten till ansvar och att inkludera alla i den gemensamma uppgiften. Ansvaret kan också förknippas med förståelse för hur rationell verksamheten är.

När färdigheterna i huslig ekonomi utvecklas fungerar praktiska arbetsfärdigheter och relationsfärdigheter som en jämlik grund för hanteringen av vardagen. Båda dessa färdigheter behövs utanför hemmet, och i och med dem stärks också den studerandes roll i hur hen genom sin egen verksamhet kan påverka olika samhälleliga funktioner.

 

I hanteringen av vardagen och därmed i hushållets verksamhet bekräftas initiativförmåga och självständighet. Enligt professor Liisa Haverinen framgår uppfattningen om hantering av vardagen i samband med den praktiska verksamheten av att individen är en aktiv aktör som skaffar sådana kunskaper och färdigheter som kan utnyttjas i hushållets verksamhet. Genom lärande och erfarenhet struktureras enskilda saker och ny kunskap kan användas på mångsidiga sätt i olika situationer och sammanhang.”

Poiesis-verksamheten inom huslig ekonomi fokuserar på tekniska färdigheter och praktiska aktiviteter, såsom matlagning, städning och ekonomi. Denna nivå betonar effektiviteten och färdigheten att använda rätt metoder och redskap för att utföra vardagliga uppgifter. Kompetent hantering av vardagen skapar en grund på vilken de övriga nivåerna för hantering av vardagen byggs upp.

Praxis-verksamheten inom huslig ekonomi betonar social interaktion och gemenskap. Den innehåller förmågan att agera tillsammans med andra, beakta olika synvinklar och främja alla parters välbefinnande. Skicklig hantering av vardagen utvecklar den studerandes förmåga att reflektera över sin egen verksamhet och dess effekter på sin omgivning, vilket är väsentligt med tanke på den gemenskapliga och etiska verksamheten.

Fronesis-verksamheten inom huslig ekonomi representerar en djup förståelse och praktisk visdom i vardagliga situationer. Det innebär förmågan att fatta övervägda och motiverade beslut som beaktar både individens och gemenskapens behov och värderingar. Förstående hantering av vardagen betonar ansvarsfullhet, känsla för situationen och hållbarhetsprinciperna, vilket är särskilt viktigt i dagens samhälle.

Forskningen i hantering av vardagen visar att dessa tre nivåer är centrala för att utveckla den studerandes välbefinnande och livskompetens. De stöder den studerandes utveckling till en självständig, ansvarsfull och gemenskaplig aktör som kan navigera i komplicerade vardagssituationer och göra hållbara val.

Undervisningen i vardagshantering i gymnasiets undervisning i huslig ekonomi stöter på flera utmaningar som kan påverka lärandets effektivitet och de studerandes engagemang. För det första omfattar hantering av vardagen ett brett spektrum av färdigheter och kunskaper med såväl tekniska som sociala och etiska dimensioner. Denna sektoröverskridande verksamhet gör det utmanande att planera och genomföra undervisningen, eftersom lärarna måste kombinera olika vetenskapsområdens innehåll och metoder. Dessutom kan de studerandes bakgrund och färdigheter variera betydligt. En del studerande kan redan vara mycket skickliga på att hantera vardagen, medan andra behöver mer stöd och handledning. Detta kräver att lärarna har förmåga att differentiera undervisningen och erbjuda individuellt stöd.

Att upprätthålla motivationen är också en betydande utmaning, eftersom lärande i hantering av vardagen kan kännas vardagligt och självklart för de studerande, vilket kan försämra motivationen. Lärarna måste hitta sätt att göra lärandet betydelsefullt och inspirerande, till exempel genom praktiska projekt och problemlösningsuppgifter. Möjligheterna till praktisk övning är ofta begränsade, eftersom färdigheter i att hantera vardagen ofta kräver praktisk övning som det kan vara utmanande att ordna i gymnasiet. Det behövs tillräckliga resurser, utrymmen och redskap för att de studerande ska kunna öva på till exempel matlagning, städning och ekonomi.

Det är också viktigt att utveckla gemenskapskänslan och interaktionsfärdigheterna, eftersom förmågan att hantera vardagen inte bara är en individuell färdighet, utan den är också förknippad med förmågan att agera som en del av en gemenskap. I undervisningen är det viktigt att betona samarbete och interaktion, men det kan vara utmanande om de studerande har olika sociala färdigheter. I dagens samhälle är det dessutom viktigt att beakta principerna för hållbar utveckling i undervisningen av hantering av vardagen. Detta kräver att lärarna har aktuell kunskap och förmåga att kombinera ekologiska, ekonomiska och sociala perspektiv med undervisningen.

Det är viktigt att identifiera och svara på dessa utmaningar så att undervisningen i hantering av vardagen i gymnasiets undervisning i huslig ekonomi kan stöda de studerandes välbefinnande och livskompetens.

Det pedagogiska tänkandet hos läraren i huslig ekonomi har en central betydelse för om tyngdpunkten i undervisningen i huslig ekonomi ligger på poiesis, praxis eller fronesis. Det pedagogiska tänkandet kan ta sig uttryck i att läraren i sitt arbete och sin undervisning fokuserar starkt på teknisk kompetens, extern effektivitet, lyckade resultat och bedömning av slutresultaten. 

En lärare som utvecklar sin undervisning går framåt i sitt pedagogiska tänkande. Att utveckla undervisningen och betona betydelsen av olika tillvägagångssätt är en del av undervisningen. Läraren lyckas konceptualisera sin undervisning, koppla hushållsvetenskapens perspektiv till granskningen samt på ett skickligt sätt tillämpa olika syner på lärande i undervisningens mål och innehåll. Utvecklingen av det pedagogiska tänkandet syns också i att lärarens bedömningskompetens stärks.

I och med arbetsåren borde lärarens pedagogiska tänkande utvecklas i en sådan riktning att läraren har en tydlig syn på undervisningens mål och innehåll som grundar sig på hushållsvetenskap och kan skapa en egen undervisningsteori. I bedömningen av lärandet och kunnandet ingår också en etisk dimension. 

I takt med att det pedagogiska tänkandet utvecklas flyttas tyngdpunkten i lärarens verksamhet från sedvanebunden verksamhet till tolkningsmässig och reflektiv verksamhet där ett förnyande arbetssätt, ett samhälleligt perspektiv samt förståelse av ansvaret för undervisningen och lärandet som ett brett koncept är betydelsefullt. Helheten möter detaljer och betydelsen av undervisningen i huslig ekonomi i gymnasieutbildningen hittar sin plats. Att lärarens pedagogiska tänkande fördjupas och den yrkesmässiga tillväxten stärks återspeglas i att undervisningen, studierna och lärandet är mer utmanande inom gymnasieutbildningen än inom den grundläggande utbildningen. 

Docent Erja Syrjäläinen och docent Liisa Haverinen behandlade frågor gällande färdighetspedagogik samt inlärning och undervisning av färdigheter i en artikel i tidningen Kasvatus 2012.  Artikeln belyser på ett mångsidigt sätt inlärning av färdigheter med perspektiv på fenomenologisk filosofi och kognitiv psykologi. 

I den fenomenologiska färdighetsuppfattningen betonas tyst kunskap och narrativitet, medan det kognitiva konstruktivistiska perspektivet betonar utvecklingen av färdigheterna och lärandet som en problemlösningsprocess. 

I artikeln lyfter man fram begreppet patisk kunskap som används av van Manen och som har fem olika delområden: funktionell, temporal, kroppslig, situationsbunden och relationell kunskap. Indelningen belyser hur mångsidigt lärandet av olika färdigheter är, i synnerhet när ovannämnda dimensioner av verksamheten i huslig ekonomi inkluderas. 

  • Funktionell kunskap är upplevelsebaserad: personen upptäcker att hen kan något, och i och med övning stärks kompetensen och självförtroendet. Rutiner stärker kompetensen och känslan av att klara sig.
  • Temporal kunskap är kopplad till tid och till att man utifrån sina erfarenheter vet något om att till exempel skapa en produkt.
  • I kroppslig kunskap är det viktigt att koncentrera sig hårt på att göra saker, och framgång påvisas också med miner, gester och rörelser. Verksamheten lämnar också minnesspår till exempel av hur något material känns.
  • Situationsbunden kunskap anknyter till hur bekant utrymmet och situationen är, liksom till en trygg lärmiljö.
  • Relationell kunskap är en del av att agera i grupp och gemenskapskänslan. Det egna arbetet påverkas av gruppen, naturen, föremål och den byggda miljön. 

Narrativitet kan ses som en möjlighet att utveckla färdighetspedagogiken. Haverinen och Syrjäläinen lyfter fram hur berättelser betjänar undervisningen på tre olika nivåer: metaforer kan bära den pedagogiska idén, pedagogiska episoder belyser problem i anslutning till arbetet, och för det tredje kan lärandet beskrivas med en berättelse om hur en färdighet utvecklas Att använda berättelser i bedömningen av lärande och kunnande är en utmärkt metod där den studerandes djupa förståelse för helheter kan verifieras.

Det kognitiva perspektivet i inlärningen av färdigheter visar sig i problemlösningen och därmed i uppställningen av mål. För problemlösning, såsom inlärning av färdigheter, presenteras tre drag: inriktning på målet, delmål samt metoder för att uppnå delmålen. I Haverinens och Syrjäläinens artikel sammanfattas att varje färdighet kan ses som ett problem på vilket man hittar en lösning med små steg, genom lärande och utveckling. Färdighetens situationsbundenhet avgör vilka resurser som används i problemlösningssituationer. 

Det centrala i inlärningen av färdigheter är övning. När färdigheten har automatiserats kan man inrikta resurserna på nya utmaningar och lära sig mer komplicerade färdigheter. 

I gymnasieutbildningen vore det bra att sträva efter djupgående lärande, alltså stärka inlärningen av färdigheter och den kognitiva utvecklingen, varvid ansvaret i inlärningssituationerna stegvis överförs till den studerande. Förutsättningarna för djupgående lärande är följande: nya idéer ställs i relation till det man redan lärt sig. Detta bekräftas i gymnasiets undervisning i huslig ekonomi så att målen som ställts upp för undervisningen inom den grundläggande utbildningen och det man lärt sig där har en stark synergi med gymnasiet. I inlärningen av färdigheter och i färdighetspedagogiken är det viktigt att länka erfarenhetskunskap och skapa nytt i anslutning till arbetet. Den studerandes egen insikt stöder och stärker ett djupgående lärande. Utöver de tre ovannämnda punkterna främjas djupgående lärande av färdigheten att bedöma hur väl nya idéer fungerar, en aktiv dialog med omgivningen samt reflektion. 

I inlärningen av färdigheter eftersträvas en skicklig prestation. Detta förutsätter kognitiv aktivitet, olika perceptionsmotoriska färdigheter samt anpassning till förhållandena i omgivningen av aktören. Det är lätt att hitta exempel i verksamheten eller undervisningssituationerna inom huslig ekonomi. Även presentationer, som är en mycket traditionell undervisningsmetod i alla färdighets- och konstämnen, stärker inlärningen av färdigheter. 

Inom gymnasieutbildningen är det en meningsfull integrationsmetod att binda målen för undervisningen i huslig ekonomi till gymnasiets mål för mångsidig kompetens. Professor emeritus Reijo Miettinen har i sin artikel i tidningen Kasvatus (2019) presenterat ekvationen 3Rs x 7Cs som formel för lärande på 2000-talet. I formeln hänvisar 3Rs till läs- och skrivkunnighetens betydande roll i lärandet. Ekvationens 7Cs hänvisar till sju färdigheter som börjar med bokstaven c och som behövs på 2000-talet: critical thinking, creativity, collaboration, communication, cross-cultural understanding, computing och career self-reliance. Även detta kunde vara ett sätt att närma sig undervisningens mål och innehåll samt föremålen för bedömningen av lärande och kunnande i undervisningen i huslig ekonomi i gymnasiet. 

Källor:

Haverinen, L. 1996. Arjen hallinta kotitalouden toiminnan tavoitteena. Kotitalouden toiminnan filosofista ja teoreettista tarkastelua. Helsingfors universitet.

Haverinen, L. 2009. Johdatus kotitalouden taitopedagogiikkaan – kertomukset kotitalousopetuksen hiljaisen tiedon tulkkina. Helsingfors universitet. 

Haverinen, L., Martikainen, M. 1999. Rakas lapsi – ei. Kotitalouden toiminnan kasvattavan merkityksen tiedostaminen. Kolmen perheen vuorovaikutuksen analyysi. Helsingfors universitet. 

Haverinen, L., Syrjäläinen, E. 2012. Näkökulmia taitopedagogiikkaan.  Kasvatus (43), 160–170.

Miettinen, R. 2019. 21. vuosisadan kompetenssit. Kasvatus (50), 203–215. 

Ouakrim – Soivio, N. 2015. Oppimisen ja osaamisen arviointi. Otava. Keuruu.