4. Pedagogik, arbetssätt och lärmiljöer inom dans i gymnasiet
Praxisen för dansundervisning i gymnasiet stöder sig på den västerländska danskonstens traditioner och forskningen inom konstfostran och formar den nya danspedagogiken i en kontinuerlig dialog med gymnasieutbildningen. Dansen i gymnasiet stärker möjligheterna till kroppsligt lärande och fungerar som en bro som skapar gemenskapskänsla och välbefinnande över läroämnesgränserna.
4.1. Studiemiljöer i dansstudierna
Lektionsarbetet i gymnasiets dansundervisning förutsätter ett tryggt utrymme som lämpar sig för dans och fysisk aktivitet. Det behövs också ett lämpligt utrymme för eventuella dansföreställningar. Dessutom kan läroanstaltens övriga utrymmen, den omgivande naturen och den byggda miljön fungera som platser för lärande. Dans och övningar i rörelsemedvetenhet utanför skolans gymnastikutrymmen ger möjligheter för undersökande lärande, att väcka kreativiteten och nya insikter. Genom att utnyttja olika miljöer blir interaktionen mellan den studerande, gruppen och läraren mångsidigare, och de nya landskapen inspirerar eleverna till nya tankar.
Utöver arbete i konkreta lokaler utnyttjas digitala lärmiljöer i studierna i dans. Elektroniska verktyg och läromedel används i huvudsak för att dokumentera och dela rörelseexperiment och dansföreställningar samt för att skaffa danskunskap. I dansstudierna är det dock färdigheten att vara närvarande och den kroppsliga kommunikationen som är viktigast, så arbetet på dator hålls på miniminivå. Teknik utnyttjas i ljus- och ljuddesign för dansföreställningar samt i genomförandet av föreställningar.
Samarbete med lokala eller internationella dansaktörer samt besök till dansföreställningar och kulturobjekt utanför skolan stöder och berikar dansstudierna i gymnasiet.
4.2. Undervisningsmetoder i dansstudierna
Dansens undervisningsmetoder i gymnasiet är undersökande och experimentella, tränar till långsiktigt arbete samt uppmuntrar till kreativt tänkande. Dansundervisningen i gymnasiet strävar efter att stärka gemenskapskänsla i stället för konkurrens. Projekt och grupparbeten som ingår som ett centralt delområde i dansstudierna skapar betydelsefulla inlärningsupplevelser och engagerar studerande i inlärningsgemenskapen och studierna. Kroppsliga möten och konkret samarbete skapar en känsla av samhörighet och trygghet. En individs mod och delaktighet stärks med gemenskapens stöd.
Att förbinda sig till föreställningsverksamheten och den kreativa processen utvecklar den studerandes ansvarstagande och tolerans mot osäkerhet samt gör det möjligt att öva på att lösa konfliktsituationer på ett konstruktivt sätt. De studerande handleds i empatisk interaktion som respekterar andra och dem själva samt i aktiv verksamhet för att uppnå ett gemensamt mål.