Matematik

I matematik är det ämnesspecifika språket både ett föremål för lärandet och ett verktyg vid inlärningen. Symbol- och figurspråket i matematik omfattar vardagsspråk, matematiska begrepp och olika sätt att uttrycka kunskap och instruktioner på. Med de ämnesspecifika termerna och begreppen uttrycker man tid och plats samt jämför storlekar och antal. 

Textgenrerna i verbala uppgifter kan vara berättande, beskrivande eller instruerande texter. Eleverna ska lära sig att definiera, redogöra för olika delsteg, motivera och bevisa. Dessutom ska de kunna tolka figurer, tabeller, diagram och grafer samt kunna namnge, beskriva och exemplifiera. 

Genom att arbeta med en begreppskarta redan från början av undervisningsperioden får eleverna stöd i att strukturera sitt lärande samt en helhetsbild över vad som kommer att behandlas. Begreppens innebörd förtydligas i samband med att de granskas och används och begreppskartan är ett viktigt stöd i inlärningen. I matematiken framskrider man systematiskt och det man lär sig hänger ihop med det man tidigare lärt sig. Därför är det bra att fästa uppmärksamhet vid begreppen särskilt i de lägre årskurserna. Begreppens innebörd är långt ifrån tydlig för alla elever.

Exempel på begreppskarta

bråktal

Genom att variera språket för instruktionerna förstår eleverna att samma räkneoperation kan uttryckas på olika sätt och då fördjupas också deras förståelse inom ämnet:

"Skriv talet i tiopotens.”

”Ändra talet så att det är i tiopotens.”

I matematiken förekommer begrepp som beskriver flera olika aktiviteter med en gemensam benämning. Till exempel att förenkla innebär att ta bort parenteser, kombinera termer och ordna dem enligt en viss regel. Problemlösning igen omfattar flera olika steg, beräkningar och räkneoperationer. Stegen kan synliggöras i skriven text och upprepas muntligt av läraren. Eleverna kan anteckna de olika stegen som ett stöd i inlärningen. 

Exempel

Funktionens uttryck är x-6. Med vilket variabelvärde x är funktionens värde 2?
Läraren redogör för de olika stegen i hur uppgiften ska lösas genom att ställa upp en ekvation. 
x – 6 = 2
x = 2 + 6
x = 8
Under lärarens handledning går man igenom räkneoperationen. 
Funktionens uttryck anges som lika stort som värdet på funktionen med likhetstecknet. Vi får en ekvation.  
Variabeln ska förbli vänster om likhetstecknet och talen ska flyttas till höger för att få reda på variabelvärdet. Vi får variabelvärdet och besvarar frågan: 
När variabelns värde är 8, är funktionens värde 2. 
Räkneoperationen kan granskas genom att ange variabelvärdet 8 i ekvationen: 
8 – 6 = 2

Verbala uppgifter i matematik kan innehålla både vardagsspråk som är bekant för eleverna och kunskap som är ny, även om det inte i sig är relaterat till det matematiska språket. Uppgifter som uttrycks med ord ger i allmänhet information om en viss situation som kan behöva tydliggöras. Det kan handla om hur Mats deponerar pengar i banken med en viss ränta, hur tankfartyget har en viss hastighet på en viss sträcka eller hur det kommer tilläggsrabatt på varor som redan har ett nedsatt pris. 

Språkmedveten undervisning i matematik tydliggör ämnesspråket och dess funktion. Matematiska textfärdigheter innebär förmågan att förstå matematikens ämnesspecifika språk, vilket inkluderar olika matematiska begrepp, uttryck, symbolspråk och strukturer. 

Granska verbala uppgifter

  • Läs en uppgift tillsammans med eleverna under varje lektion så att det blir till en rutin.
  • Be eleverna att hitta frågan eller uppmaningen i uppgiften. Vad ska göras?
  • Diskutera och öppna upp nya ord.  
  • Förklara och diskutera strukturen på uppgiften.
  • Ställ frågor som vägleder eleverna att hitta väsentlig information i uppgiften.
  • Ställ frågor som vägleder eleverna att välja rätt räkneoperation.

Bekanta dig med materialet Verbalisering av matematiskt tänkande (producerat inom LUMATIKKA-projektet