I början av undervisningsperioden

En undervisningsperiod är en innehållsmässig helhet och därför varierar dess längd. I högstadiet är helheten i allmänhet mer omfattande än i lågstadiet.  

Inspirera till ämnet. Utan motivation är det svårt att sätta sig in i texten, oavsett vilken form texten har eller hurdan den är. Man kan inspirera till innehållet med en kort video, bilder, litteratur osv. och genom att diskutera vad eleverna vet om ämnet på förhand. Padlet och motsvarande digitala verktyg fungerar bra för att samla in förhandsinformation. Men också några hemlighetsfulla nyckelord som dyker upp på väggen, på en tavla eller i ett träd i undervisningslokalen kan vara ett effektivt sätt att inleda en diskussion.

Kartlägg elevernas tidigare färdigheter och textkunskap i början av undervisningsperioden. Det lönar sig att göra det både muntligt och skriftligt. En sådan uppgift kan vara en kort diskussionsstund i början av lektionen, då eleverna får välja ett ord som de vill förklara muntligt för de andra. Muntliga uppgifter kan också utföras i grupp. Då ger man ordflikar till gruppen som de i tur och ordning förklarar för varandra. Läraren går runt och observerar situationen. Därefter väljer eleverna ord som de skriftligt förklarar. Välj sådana ord som borde vara bekanta med det som lärts ut tidigare.

Ett sådant inledande av undervisningsperioden främjar och upprätthåller arbetsron, eftersom alla i detta arbetssätt kan påvisa sina färdigheter.  

Skapa en ordlista och en begreppsfigur för eleverna om de centrala begreppen i undervisningsperioden/helheten. Exempel finns i bilagorna (BILAGA 2 och 3). I de lägre klasserna kan man göra en begreppsfigur av en lektion och senare kombinera den med en annan begreppsfigur om behandlingen av innehållet fortsätter. I ämnesöverskridande helheter är begreppsfiguren mycket viktig. Den bildar ett ”paraply” över det innehåll som behandlas och hjälper till att gestalta helheten.

Ordlistan kan, förutom centrala begrepp, innehålla andra ordlistor som är väsentliga för inlärningen.  Eleverna söker självständigt efter betydelsen för orden. Till det används inte lektionstid. Var och en kan använda sitt eget starka språk. Det finns bra erfarenhet av att elever i samma språkgrupp söker betydelser tillsammans. Ordlistan vägleder i ämnet och aktiverar tidigare kunskaper. Det hjälper också under lektionerna.

Man återgår till begreppsfiguren och ordlistan när begreppet kommer fram i undervisningen. På så sätt framgår eventuella fel i den egna ordlistan.