4. En sura om hjälp och beskydd

Mål

  • Eleven bekantar sig med Koranens välsignelser och suran Gryningens herre.
  • Eleven lär sig att enligt islam leder Koranen människorna.
  • Eleven lär sig att läsning av Koranen anses ha en lugnande effekt.
  • Eleven lär sig att enligt islam samlas änglarna kring den som läser Koranen.
  • Eleven lär sig att det enligt islam är bra att läsa Koranen varje dag.
  • Eleven lär sig att Koranens två sista suror enligt islam är de bästa när muslimer söker skydd hos Allah mot det onda.
  • Eleven lär sig att förstå den här surans innebörd på svenska.

Undervisningstips

Diskutera tillsammans:

  1. Har någon elev läst eller lyssnat till Koranen? Har eleverna upplevt att de blir lugna när de läser eller lyssnar till Koranen?
  2. Hur leder Koranen den som gått vilse enligt islam?
  3. Varför lär islam ut att Shaitan inte tycker om Koranen eller att man läser den? 
  4. Varför skulle det enligt islam vara bra att läsa helst lite Koran varje dag?

Lyssna till olika sätt att läsa Koranen och olika recitationer (till exempel under länken här nedanför) 

I många hadither berättas hur Shaitan inte tycker om att lyssna till Koranen och hur han flyr från sådana hem där man lyssnar till eller läser Koranen.

På bilden på sidan 127 är Adam ledsen och har ett hål på knäet. Enligt islam kommer även svåra dagar och prövningar från Allah, och människorna måste vara tålmodiga när de möter svårigheterna. I Koranen sägs att på prövningar följer lättnad (sura 94 i Koranen). Enligt islam ska man ska aldrig försjunka i misströstan, utan när man har det svårt är det bättre att vända sig till Gud, för Allah lyssnar på människorna och hjälper. Enligt islam lägger inte Gud på någon en tyngre börda än han kan bära (Koranen, del av vers 2:286).

Uppgifter och svar

Suran Gryningens herre

I Guds, Den Nåderikes, Den Barmhärtiges namn.
Säg: Jag söker skydd hos gryningens Herre, (1)
mot det onda i det som Han har skapat, (2)
mot det onda i nattens tätnande mörker, (3)
mot det onda från dem som blåser på knutar, (4)
och mot det onda i avunden från den som avundas.” (5)