Nyheter

Sataedus rätta snöre

Erfarenheter Ungdomsväsendet Erasmus+ Ungdomssektorn ─ Youth in Action EU:s ungdomsprogram Europeiska solidaritetskåren Internationalisering
Små ungdomsväsenden med mycket att göra nappade på volontärtjänsten inom Erasmus+ när en yrkesläroinrättning skötte byråkratin för dem.
Kitarat pöydällä

Det är då konstigt att ingen kommuns ungdomsväsende intresserar sig för volontärtjänsten eller andra lysande idéer för internationalisering! förundrade sig Riitta Hirsikoski. Den vita fläcken på kartan vid småkommunerna i Satakunta störde projektchefen vid Sataedus studentservice. Läget blev inte bättre hur mycket information än spreds av internationaliseringsteamet grundat av ungdomsarbetare och med verksamhet över kommun- och landskapsgränserna.

Men svaret stod klart när Hirsikoski åkte ut och bekantade sig med ungdomsarbetarnas vardag i de små kommunerna.

– Om det i kommunen finns en enda människa som ansvarar för all ungdomsverksamhet, är det inget under om den enda människan inte blir intresserad av internationalisering. Utvecklingen av internationell verksamhet överskuggas av det dagliga arbetet, det finns helt enkelt inte tid för det, konstaterar Hirsikoski.

När internationaliseringsteamet förstod vari problemet låg, kunde det dra i rätt snöre. Utbildningssamkommunen Sataedu i Satakunta gav ett erbjudande om att sköta projektbyråkratin, mentorsverksamheten och inkvarteringen av EVS-volontärerna. Fyra kommuner nappade genast på möjligheten. Det enda Kumo, Harjavalta, Nakkila och Vittis behövde göra var att hitta arbetsuppgifter åt volontärerna och förbinda sig till att handleda dem i tio månader.

De spanska och franska volontärernas period i Satakunta var en sådan framgång att en del av kommunerna nu själva har ackrediterat sig för att få fler volontärer till sitt ungdomsväsende. Hjälpen från Sataedu behövs inte längre, stafettpinnen har gått vidare.

– Det här skulle aldrig ha kommit igång här i Harjavalta utan stödet från Sataedu! Kraven på den mottagande organisationen kändes så stora innan vi fick egen erfarenhet. Det tar tid att lära sig och tid är något som inte finns i det här jobbet, beskriver Kirsi Mäkinen, ungdomsarbetare i Harjavalta kommun.

– Men nu när vi har sett vad det kräver, inrättade vi en egen arbetsgrupp som ansvarar för fortsättningen. Det här året går till att ansöka finansiering, men vi hoppas att redan nästa år igen ha två volontärer inom ungdomsväsendet. Ribban ligger bara ganska högt, den första gången var så lyckad! Vårt ungdomsarbete fick så mycket ny energi och mötena med spanjorerna inverkade på verkligt många ungdomars eget tänkesätt, fortsätter Mäkinen.

”Det är inte så ofta man stöter på utlänningar”

De vita fläckarna på kartan över internationell ungdomsverksamhet kunde förmodligen få mest nytta av volontärtjänst. Det förekommer så sällan utlänningar i Harjavalta att mångas första reaktion på tanken om unga volontärer var ”Hjälp! Vad ska de göra här och vem ska tala med dem?”

Svaret var: Vem som helst. Spanska Antonio Hermoso Yuste hittade folk att prata med genom att gå med i det uppsökande ungdomsarbetet. Vid verkstaden för unga arbetslösa undervisade han i slipning och målning av möbler, ledde konstprojekt och lagade mat.

Beatriz Cresbo arbetade på ungdomsgården och sommarläger samt ledde en internationaliseringsklubb på biblioteket. En av deltagarna var 15-åriga Sanni Rantala från Harjavalta.

– Det var verkligt kul i internationaliseringsklubben, vi spelade spel, blev bekanta med människor och lärde oss om läget och kulturen i andra länder. Det är inte så ofta man stöter på utlänningar i Harjavalta. Det skulle kunna finnas en likadan internationaliseringsklubb i varje kommun.

Sanni Rantala ansöker om studieplats i Sataedus gemensamma ansökan och är intresserad av att lära sig spanska och japanska.

– Jag skulle också gärna själv åka utomlands. Kanske just som volontär.

Rantala tyckte lite synd om volontärerna för att de inte förstod vad folk omkring dem talade om på finska. Men volontärerna blev inte lämnade ensamma ens under semestern, för deras nya finska bekanta bjöd med dem till massor av platser. Ungdomsarbetarna i Satakunta tycker att det lät som om de lokala ungdomarnas goda passiva kunskaper i engelska fick en gnista av volontärverksamheten och blossade upp till ännu bättre aktiva kunskaper.

Sanni Rantala konstaterar visserligen att det inte är så enkelt att volontärerna skulle ha lärt de finska ungdomarna engelska.

– Snarare var det så att jag fick lära dem ord på engelska, påpekar hon.

Och det sägs ju att det bästa sättet att lära sig något är att undervisa det!

Alla volontärerna bodde vid Sataedus läroinrättning i lokaler som fixades till en cellbostad för fyra personer av bygglinjens studerande.

– Vi fick slutligen ingen volontär hit till skolan, eftersom de aktiva kommunerna erbjöd dem som mycket att göra, säger Riitta Hirsikoski med ett skratt.

Glädjen av att lyckas, ögonblick av självinsikt

Ungdomsarbetet hamnar ofta i fokus när något är fel eller unga beter sig dåligt. Under volontärperioden lyftes däremot ungdomsarbetet fram i Satakunta som ett synligt och positivt samtalsämne. Riitta Hirsikoski upplevde också i övrigt en stor glädje av att lyckas med försöket. Sataedu gjorde något viktigt för alla ungdomar i sina medlemskommuner.

– Våra samhällen är rätt så slutna och ibland kan bara ett avstånd på tio kilometer hemifrån till skolan i Kumo vara en mentalt lång väg. Ungdomarnas intresse för utlänningar och internationalisering ökade i och med volontärtjänsten. De här mötena kan göra internationalisering till en del av de lokala ungdomarnas karriärplaner.

Och det behövs inte nödvändigtvis så stora beslut för en inre omvälvning.

– För många var mötet med volontärerna i sig ett läge för att se sig själv i spegeln. Är det här verkligen sådan jag är, svarar jag så här till någon som kommit hit långt bortifrån? Och visst väcker det tankar, när man får höra av fransmän och spanjorer hur mycket mer friheter och möjligheter ungdomar i Finland har jämfört med dem, funderar Hirsikoski.

Hon anser att vilken som helst läroinrättning som betjänar flera kommuner kan börja aktivera och hjälpa kommuner till internationell ungdomsverksamhet. Det enda som behövs är ett nätverk av människor som vill samma sak.

– Ingen behöver vara mästare från början. Vi gick in för att lära oss tillsammans.

Text: Natalia Kisnanen

Från och med hösten 2018 ansöks projekt för volontärtjänst inom EU:s ungdomsprogram från programmet Europeiska solidaritetskåren. Fleråriga volontärprojekt som innan dess fått finansiering från Erasmus+ för ungdomssektorn pågår dock fortfarande.