Stabilare mental hälsa, starkare idrottsförening

De orienterar, de cyklar, de spelar bollspel. Snart motionerar personer i psykiatrisk rehabilitering i Tammerforsregionen tillsammans på olika sätt och internationella universitet forskar i på vilka sätt och hur effektivt motionen bidrar till deras rehabilitering. Kontrollgrupper i flera andra europeiska länder gör samtidigt samma saker för att berika forskningen.

– Våra kontakter på hög nivå inom psykiatrisk vård torpederade genast generaliseringen att motion alltid är en bra vårdform för deprimerade. Saken är inte så enkel, det vet Sampsa Kivistö, motionsplanerare vid föreningen Hämeen Liikunta ja Urheilu (HLU) i Tavastland.

Han har modigt dragit HLU med i internationell Erasmus+-verksamhet. Tack vare den har HLU utvidgat sin verksamhet också på lokal nivå så att den når ut till allt fler människor och olika målgrupper. Projektet Sport Healing Rehabilitation som fokuserar på psykiatrisk rehabilitering föregicks av Green Play som gav barns och ungas gruppmotion ett mer pedagogiskt grepp samt teknologi.

– Man ska verkligen inte låta bli att ansöka projekt bara för att man är rädd för byråkrati och rapportering! Det lönar sig att lita på den finska yrkeskunskapen som till och med i små organisationer redan är på en grundläggande bra nivå, påpekar Kivistö.

Olika motionsrecept för olika situationer

Runt femtio personer i psykiatrisk rehabilitering från Finland deltar i Sport Healing Rehabilitation (SPHERE). Gruppverksamheten börjar i september och i augusti får gruppledarna från alla länder utbildning i Bryssel.

– Parallellt utförs forskning i om det går att hitta den lämpligaste motionsformen för olika diagnoser. Till exempel om det vid depression är bättre med social eller individuell motion, ute- eller innegrenar, exakt instruerad eller i friare form, beskriver Sampsa Kivistö.

– Personerna kan inte vara i en akut sjukdomsfas, utan de ska ha rehabiliterats till en viss nivå innan det går att få någon nytta av motion. Det går ju inte heller att spela fotboll med benet i gips, de som deltar måste vara i det skedet när gipset tas bort, specificerar han.

Medan samarbetsparterna i vissa länder redan har personer i rehabilitering i och med sin egen rehabiliteringsverksamhet, måste Kivistö få hjälp av kommuner och föreningar för mental hälsa för att hitta deltagare. Deltagarna i vissa grupper kommer med remiss från kommunen och de kan exempelvis vara deprimerade långtidsarbetslösa. Andra grupper fylls av personer som varit med i frivilliga kompisstödgrupper inom föreningar för mental hälsa.

– Jag har lärt mig att organisationen och finansieringen av motion och idrott är verkligt olika i olika länder. Hos oss är det i stor utsträckning offentlig finansiering som gäller, vilket ger en säker basinkomst, men som gör oss väldigt stela – och kanske lata att ansöka tilläggsresurser från internationella projekt. I andra europeiska länder finansieras verksamheten ofta exempelvis via stiftelser och man är van att ansöka finansiering från Erasmus+ för verksamheten, förklarar Kivistö.

Till exempel den brittiska idrottsföreningen Everton har en stiftelse som utför allmännyttigt socialt arbete inom motion med stöd från fyra-fem pågående Erasmus+-projekt. Italienarna som administrerar projektet Sport Healing Rehabilitation är enligt Kivistös bedömning de allra aktivaste och mest rutinerade Erasmus+-ansökarna på grund av brist på annan regelbunden finansiering.

Från tabu till samtalsämne

– Mentala problem är kanske tabu inom motions- och idrottskretsar. Med det här projektet vill vi lyfta fram att de berör en rätt så stor del av alla människor och en lika stor del av idrottsföreningarnas medlemmar som av hela befolkningen, påpekar Sampsa Kivistö.

Hans utbildning har gjort internationalisering till något naturligt för honom. Kivistö är magister i samhällsvetenskaper med internationella relationer som huvudämne och han har tidigare arbetat inom resebranschen i Mellaneuropa och vid Finlands Olympiska Akademi som bedriver internationellt samarbete.

Men tar inte utvecklingen av ett sådant nytt, och till på köpet internationellt koncept enormt mycket av hans arbetstid? Sampsa Kivistö påpekar att man kan välja sina internationella projekt förnuftigt.

– Det är lönt att fundera över projektets innehåll och fråga sig om det stöttar vår verksamhet. Förebyggande hälsovård har redan tidigare ingått i HLU:s verksamhet och egentligen gör jag inom det här projektet mer eller mindre samma saker som annars, men nu med en ny typ av målgrupp.

Erfarenheter från nationella projekt går enligt honom också att utnyttja i internationella projekt. Rapporteringsskyldigheten skiljer sig inte nämnvärt åt i de båda fallen. Därtill kan man gå med i projekt som samarbetspartner och då sköts det administrativa av projektledaren i ett annat land. En annan sak som är till hjälp är om föreningen eller organisationen har en anställd för sin ekonomiförvaltning, som kan sköta ekonomirapporteringen professionellt utan större bekymmer.

– Man ska inte fastna vid tanken att det här projektet inte kan fungera hos oss, eftersom omständigheterna är så annorlunda än till exempel i Spanien. Man måste kunna se på projekten via innehållet och inte metoderna, är Sampsa Kivistös råd.

Han själv lärde sig det här i projektet Green Play som leddes av spanjorer. I Katalonien drivs största delen av ungdomsföreningarna för barn och unga av skolor och metoderna passade därför inte alls som sådana att överföras till Tavastland. Det gick inte att instruera idrottsföreningar här uppifrån som en skolklass.

– Man måste våga anpassa metoderna!

Pilotprojekt banar väg för andra

Sannolikheten är stor att alla deltagare i det mångsidiga motionsprojektet hittar motionsformer som de gillar. Det omfattar såväl inne- som utegrenar och medvetet också sådana grenar som många kanske aldrig annars skulle komma att prova på, från kampsporter till bågskytte. Åldersspridningen bland deltagarna blir förhoppningsvis stor.

SPHERE är ett pilotprojekt som ska skapa en gemensam verksamhetsmodell. Olika instanser som är intresserade av psykiatrisk rehabilitering var som helst i Europa kan sedan ta den till sig.

– Det vore överoptimistiskt att påstå att den här verksamheten säkert kommer att leva vidare, för i så fall måste man fråga hur den ska finansieras i fortsättningen. Men vi har fått nya, verkligt viktiga partner också på lokal nivå, och många av dem har kanske inte tidigare tänkt på att de gärna också skulle delta i den här typen av verksamhet, summerar Sampsa Kivistö.

– Och i och med att kommunen är vår partner och samtidigt får vetenskapliga data över att den här typen av verksamhet är nyttig, är sannolikheten större att något av samarbetet lever vidare.

Kivistö uppmuntrar därför idrottsföreningar och organisationer i Finland att modigt gå med i internationellt samarbete. Hjälp med ansökningsprocessen och att komma igång får man också av Utbildningsstyrelsen (Erasmus+-programmets nationella kontor).

Text: Natalia Kisnanen

 Sport Healing Rehabilitation - SPHERE, Erasmus+ Sport samarbetsprojekt 2019–2020. Målet är att hitta de lämpligaste rehabiliterande motionsformerna för olika psykiska diagnoser och återhämtningsfaser. Samarbetsländerna är Italien, Storbritannien, Kroatien, Belgien och Tyskland.