Arbetslösa ungdomar reste långt för att se hur mycket det finns på nära håll

Vad i allsin dar gör arbetslösa ungdomar från Tammerfors i den ukrainska skogen? Kan välbefinnandet och möjligheterna i arbetslivet förbättras och utslagning förebyggas genom att resa till ett land i Östeuropa, som dessutom befinner sig i krig?
Javisst, bestämde de som beviljar Erasmus+-projektbidrag, och gav understöd åt föreningen Tampereen seudun Työllistämisyhdistys Etappi rys workshop Luontopolkua eteenpäin och åt ungdomscentret Nuorisokeksus Marttinen i Virdois. Och de hade rätt. Hanna Hyytiäinen, som deltog i Erasmus+-ungdomsutbytet i Ukraina 2019, berättar vad hon fick mer än en rolig utlandsresa och en bättre engelska.
– När jag såg hur det är möjligt att genomföra sådana här projekt ökade också tilltron till mina egna förmågor. Jag kan också ordna sådana här.
Under ett Erasmus+-ungdomsutbyte planerar ungdomar från två länder själva sina möten och undersöker i verksamheten ett ämne som intresserar dem själva, samtidigt som de jämför sina kulturer.
Ungdomarna från workshopen i Tammerfors och från ungdomsföreningen i Ukraina, som påminde om scouterna, var intresserade av naturen och hade den som förenande länk. I verksamheten i workshopen Luontopolkua eteenpäin spelar naturen en central roll. Det föll sig också naturligt att man under en del av resan i Ukraina övernattade i skogen – och om de ukrainska ungdomarna också kommer på besök när världen tagit sig igenom coronapandemin, kommer det skogiga Marttinen att utgöra mötesplatsen.
Likheter och kulturella skillnader
I terrängen diskuterades jordklotets tillstånd och man jämförde praxis för hållbar utveckling, miljövård och även praxis och tjänster för hälsa och välfärd. Under resan hann man också med orientering i Kiev och övernattning på hotell.
– Naturen i Ukraina påminde förvånansvärt mycket om naturen i Finland, den största skillnaden var att tallarna var krokigare. Och ukrainarnas sätt att göra saker och ting var mera utsmyckat än finländarnas, de satsade verkligen när lägerområdet byggdes och till exempel med att dekorera bordet inför festmiddagen, konstaterar Hyytiäinen.
Också större kulturella skillnader dök upp under projektet Let's Meet Outdoors. Just därför tyckte alla att det var mycket bra att Ukraina valdes som partnerland, även om man först funderade på Irland. Resenärerna började se sitt eget liv ur ett annat perspektiv.
– Uppskattningen av det sociala trygghetssystemet i Finland blev större Det finns inget sådant i Ukraina. Man talar inte heller om psykiska problem där, de är totalt tabu. I Finland har man kommit långt i dessa frågor. Nu lärde vi oss också uppskatta att man talar om dem i Finland, berättar Hanna Hyytiäinen och fortsätter:
– De mänskliga rättigheterna är på helt olika nivåer i våra länder! Till exempel ordnades Kiev Pride direkt efter vårt besök och därför hade man massor med säkerhetsanvisningar. Det är inte som i Helsingfors. Men ett riktigt fint land, man kom inte att tänka på elände och krig, och de människor vi mötte var öppna, vänliga och trevliga. Vi har hållit kontakt efter resan.
Inte extra arbete utan en del av den normala verksamheten
– Jag har lärt mig att lita på att finansieringen kommer så länge de unga gör själva, berättar Antti Korhonen, koordinator för det internationella ungdomsarbetet vid Marttinen.
-– Om de vuxna skickar e-postmeddelanden fram och tillbaka till varandra och sedan ger de unga en tolkning av innehållet har något gått fel. Ju snabbare WhatsApp-gruppen mellan de finländska och ukrainska ungdomarna kom igång, desto snabbare började den rulla av sig själv och kontakten medförde konkret planering.
Korhonen är farligt skicklig på att dra människor med i Erasmus+. Han kan till exempel smita in till Tammerfors för att fråga ungdomar om de vill åka någonstans längre bort än Shell i Hervanta och vad de skulle göra om de får 25 000 euro i respengar.
– Om man ser internationaliseringsprojektet som något extra utöver allt annat arbete, så känns det naturligtvis utmanande. Men det lönar sig att bygga upp projektet så att det är kopplat till redan befintliga funktioner. Etappi hade redan gruppverksamhet med anknytning till naturen, och när ungdomarna blev intresserade av internationellt ungdomsutbyte blev planeringen en del av den befintliga verksamheten, summerar Korhonen.
– Tänk om alla människor inom ungdomsområdet skulle förstå att vilken kockklubb som helst kan vara följande års internationella ungdomsprojekt. Ett ungdomsutbytesprojekt uppstod som en följd av en grupp med pojkar som var intresserade av att stajla skor!
Korhonen betonar att projektansökan inte behöver vara fullständig.
– Sträva hellre efter att den är gjord av de unga och inte efter att den ska vara perfekt skriven.
Som officiella projektpartner för Let's Meet Outdoors-projektet fungerar Virdois stad, till vars anställda gänget vid Marttinen hör, samt i Ukraina Ukraine NGO Forum.
Stöd när rädslor konkretiseras
I stället för en perfekt text kan de vuxna fokusera på gruppbildning och på att hantera rädslor.
– Det här projektet om något träffade rätt. Vi kunde stödja de ungas behov. Många skulle aldrig ha kommit med på resan om vi inte först hade svetsat ihop gruppen, planerat och förberett, säger Korhonen.
Varje resa är också en resa inom sig själv, och ett utkikstorn som erbjuder ett nytt perspektiv på det egna livet. Detta kan vara ännu tuffare om man inte tidigare har rest särskilt mycket eller om man är mycket nervös inför att möta nya människor. För att inte tala om ifall det egna livet känns upp och ner.
– Stora frågor behandlades och vi simmade också i djupa vatten med nya saker och egna känslostormar. Vi diskuterade både morgon och kväll, och reflekterade mycket. Vi pratade, kommunicerade, funderade på känslor och erfarenheter. Det kom tydligt fram att vi är en grupp och att vi som grupp löser frågorna, beskriver Niina Rautiainen, projektchef för workshopen Luontopolkua eteenpäin vid Etappi.
– Vi satsade på gruppbildningen på förhand, vi hade åtminstone 15 möten.
Vi fortsatte att sätta ord på våra erfarenheter vid Marttinen ännu under hösten 2019. Rautiainen och Korhonen såg två stora förändringar som påverkade välbefinnandet bland de unga. Intresset för att klaga över den egna sociala tryggheten och att klaga över huvud taget blev mindre, när man mötte människor som inte har möjlighet att få ens den minsta hjälp.
– Sedan hade man perspektivet hoppfullhet, delaktighet i det egna livet. Om man alltid vandrar i ett bekant och tryggt spår får man skygglappar framför ögonen och missar de stora möjligheterna. Detta projekt försökte ta bort skygglapparna. Tänk allt vad man kan göra! förklarar Rautiainen.
– När man öppnar en dörr kan det finnas flera dörrar bakom den. Man har öppnat en kanal!
De unga som deltog, även Hanna Hyytiäinen, söker nu självständigt finansiering för ett nytt Erasmus+-projekt. En del av ungdomarna som deltog blev på allvar intresserade av att delta i Youth in Action-volontärutbyte.
Let's meet outdoors – Youth Exchange
- Projekttyp: Ungdomsutbyte
- Koordinator: Virdois stad (Nuorisokeskus Marttinen)
- Projekttid: 5/2019–4/2020, fortsatt projekt beviljat fr.o.m. 8/2020
- Partnerländer: Ukraina
- Finansiering: 14 262 €
Skribent: Natalia Kisnanen