Nyheter

Motion för att främja mental hälsa – nya idéer från europeiskt samarbete

Erfarenheter Erasmus+ Erasmus+ för motions- och idrottsområdet – Sport Internationalisering
Föreningsutvecklare Sampsa Kivistö fick Hämeen Liikunta ja Urheilu (HLU) med i ett europeiskt samarbete som med finansiering från Erasmus+ Sport utvecklade metoder för att öka motion bland personer i psykiatrisk rehabilitering. Deltagarna prövade på nya idrottsgrenar och motionerar fortfarande tillsammans trots att projektet är avslutat. I det fortsatta projektet intensifieras samarbetet mellan idrottsföreningarna och yrkesverksamma inom psykiatri.
SPHERE-projektdeltagare i en gruppbild

Tanken var att de skulle spela bollspel och testa olika inomhussporter. De orienterade, cyklade och rodde. I Erasmus+-projektet SPHERE motionerade trettiofem personer i psykisk rehabilitering tillsammans på olika sätt utomhus i Tammerforsregionen.

– På grund av coronan fick motion ute i naturen en viktigare roll i projektet och det var bra, eftersom naturen i sig har läkande egenskaper, berättar Sampsa Kivistö, idrottsplanerare från Hämeen Liikunnasta ja Urheilusta, det vill säga HLU.

Motions- och idrottsprojektet hade som målsättning att skapa en positiv bild bland deltagarna och de kunde inte stå emot att hitta motionsformer som de tyckte om. Tillsammans testade man medvetet också sådana grenar som många kanske aldrig annars skulle komma att prova på. Mellan coronavågorna kunde man också motionera inomhus, till exempel testa att bowla.

– Mentala problem är kanske tabu inom motions- och idrottskretsar. Med det här projektet ville vi lyfta fram att de berör en rätt så stor del av alla människor och en lika stor del av idrottsföreningarnas medlemmar som av hela befolkningen, påpekar Kivistö.

Ur finländarnas synvinkel var projektet framgångsrikt på en lokal nivå. HLU, de som deltog i och de som tillhandahåller psykiatrisk rehabilitering knöt kontakter som man fortfarande håller efter att projektet avslutats. Till exempel Sopimusvuori ry, som producerar social rehabilitering och arbetsverksamhet i rehabiliteringssyfte i Tammerfors, började arbeta jämsides med HLU.

– I själva verket fortsätter pilotgrupperna att motionera tillsammans även om projektet är över, eftersom alla har varit så nöjda!

Pilotprojekten i Tammerfors som modellexempel

I många andra europeiska länder slog coronaviruset hårdare mot de internationella projektpartnerna. I områden med utegångsförbud kunde man inte motionera tillsammans. Och projektpartnerna kunde naturligtvis inte resa till varandra för att hålla gruppmöten.

– Italien och Storbritannien hörde till de länder som drabbades värst av corona. Men forskningen vid partnerländernas universitet lyckades trots coronaviruset. Under projektets gång kunde man alltså skapa rekommendationer för rehabiliterande motionsverksamhet, berättar Sampsa Kivistö. 

Eftersom de finländska pilotgruppsmedlemmarna kunde motionera under hela den tänkta tidsperioden, hade deras erfarenheter störst inverkan på den alleuropeiska rekommendationen. I viss mån hann man nog motionera också i Kroatien, Italien och Storbritannien, med en styrka på sammanlagt cirka 200 rehabiliteringsklienter.

– Parallellt utfördes forskning i om det går att hitta den lämpligaste motionsformen för olika diagnoser. Till exempel om det vid depression är bättre med social eller individuell motion, ute- eller innegrenar, exakt instruerad eller i friare form

– Våra kontakter på hög nivå inom psykiatrisk vård torpederade genast generaliseringen att motion alltid är en bra vårdform för deprimerade. Saken är inte så enkel.
Personerna fick inte vara i en akut sjukdomsfas, utan de skulle ha rehabiliterats till en viss nivå.

Det går ju inte heller att spela fotboll med benet i gips, de som deltar måste vara i det skedet när gipset tas bort, beskriver Kivistö.

En mycket god praxis har nu skapats, men hur skall den spridas? Hur kan rehabiliteringsklienter och idrottsföreningar hitta varandra i ännu större utsträckning?

– Om organisationerna samarbetar med varandra måste man få resurser någonstans. Hur hittar målgrupperna en naturlig föreningsverksamhet? funderar Kivistö.

Vad som stöds ekonomiskt påverkar och styr mentalvårdsarbetet.

– Vad ska man betona när det finns finansiering att sökas? Är det viktigare att främja jämställdhet än mentalvårdsrehabilitering, och för vilka åldersgrupper? I och med att understödet från Penningautomatföreningen kommer att minska är det troligt att föreningsverksamheten lider, funderar Sampsa Kivistö.

Visionerna förverkligas med projektfinansiering

Lyckligtvis finns det internationellt samarbete – och projektfinansiering!

  Jag har lärt mig att organisationen och finansieringen av motion och idrott är verkligt olika i olika länder. Hos oss är det i stor utsträckning offentlig finansiering som gäller, vilket ger en säker basinkomst, men som gör oss väldigt stela – och kanske lata att ansöka tilläggsresurser från internationella projekt. I andra europeiska länder finansieras verksamheten ofta exempelvis via stiftelser och man är van att ansöka finansiering från Erasmus+ för verksamheten, förklarar Kivistö.

Kivistö insåg dessa möjligheter tidigt. Kivistö är magister i samhällsvetenskaper med internationella relationer som huvudämne och han har tidigare arbetat inom resebranschen i Mellaneuropa och vid Finlands Olympiska Akademi som bedriver internationellt samarbete. Han drog målmedvetet med HLU i Erasmus+. SPHERE föregicks av Green Play som gav barns och ungas gruppmotion ett mer pedagogiskt grepp samt teknologi.

– Man ska verkligen inte låta bli att ansöka projekt bara för att man är rädd för byråkrati och rapportering! Det lönar sig att lita på den finska yrkeskunskapen som till och med i små organisationer redan är på en grundläggande bra nivå, påpekar Sampsa Kivistö.

SPHERE eller Sport Healing Rehabilitation har fått en fortsättning i det nystartade treåriga EASMH-projektet. Syftet med projektet European Alliance for Sport and Mental Health är att få idrottsföreningarna och även de yrkesverksamma inom psykiatrin närmare med i samarbetet för att utveckla motion som rehabiliterande verksamhet inom mentalvården.

– För om man tänker på projektets effekt är det viktigt med psykiatrisk kompetens. I partnerländerna har den sidan varit mer involverad. Främst i Italien utgick projektet i stor utsträckning från psykiatri och diagnos, hos oss samarbetade man med frivillig rehabiliteringsverksamhet. Naturligtvis deltog volontärorganisationernas handledare i egenskap av experter på psykisk hälsa, säger Kivistö.

I Italien hittades pilotgruppsmedlemmarna bland personer som fick psykiatrisk vård. Medan samarbetsparterna i vissa länder redan hade personer i rehabilitering i och med sin egen rehabiliteringsverksamhet, måste Kivistö få hjälp av kommuner och föreningar för mental hälsa för att hitta deltagare. Deltagarna i vissa grupper kom med remiss från kommunen och var exempelvis deprimerade långtidsarbetslösa. Andra grupper fylldes av personer som varit med i frivilliga kompisstödgrupper inom föreningar för mental hälsa. 

Var inte rädd för projektrapportering – det kan du redan!

Men tar inte ett internationellt projekt mycket av arbetstiden? Sampsa Kivistö påpekar att man kan välja sina internationella projekt förnuftigt.

– Det är lönt att fundera över projektets innehåll och fråga sig om det stöttar vår verksamhet. Förebyggande hälsovård har redan tidigare ingått i HLU:s verksamhet och egentligen gjorde jag inom det här projektet mer eller mindre samma saker som annars, men nu med en ny typ av målgrupp.

Erfarenheter från nationella projekt går enligt honom också att utnyttja i internationella projekt. Rapporteringsskyldigheten skiljer sig inte nämnvärt åt i de båda fallen. Därtill kan man gå med i projekt som samarbetspartner och då sköts det administrativa av projektledaren i ett annat land. En annan sak som är till hjälp är om föreningen eller organisationen har en anställd för sin ekonomiförvaltning, som kan sköta ekonomirapporteringen professionellt utan större bekymmer.

Kivistö är glad över att följande projekt kommer att vara treårigt:
– Två år är egentligen en mycket kort tid. Det första halvåret går till organisering, till att alla internationella samarbetspartner är med på kartan och kommer på hur det här ska tillämpas hos oss.

– Man ska inte fastna vid tanken att det här projektet inte kan fungera hos oss, eftersom omständigheterna är så annorlunda än till exempel i Spanien. Man måste kunna se på projekten via innehållet och inte metoderna, är Sampsa Kivistös råd.

Kivistö själv lärde sig det här i projektet Green Play som leddes av spanjorer. I Katalonien drivs största delen av ungdomsföreningarna för barn och unga av skolor och metoderna passade därför inte alls som sådana att överföras till Tavastland. Det gick inte att instruera idrottsföreningar här uppifrån som en skolklass.

– Man måste våga anpassa metoderna!

Sport Healing Rehabilitation (SPHERE)

  • Projekttyp: Erasmus+ för motions- och idrottsområdet – Sport, samarbetsprojekt
  • Koordinator: European Culture and Sport Organization (Italien)
  • Projekttid: 1/2019–3/2021
  • Partnerländer: Belgien, Storbritannien, Kroatien, Tyskland och Finland 
  • Finansiering: 383 000 €

Skribent: Natalia Kisnanen