Professionalism krävs numera också i volontärarbetet – verktyg för hantering av framtiden skapas för organisationerna

Hur klarar sig organisationer som är beroende av volontärarbete när samhället i allt snabbare takt förändras? På ett eller annat sätt borde man hålla jämna steg med förändringarna och till exempel digitaliseringen, säger Marion Fields, sakkunnig på Studiecentralen Sivis.

"I vår enkät om kompetens- och utbildningsbehov riktad till organisationer och föreningar framgick det att många sådana färdigheter som hittills har förutsatts främst i organisationernas avlönade expertarbete, allt oftare behövs också i små organisationers och föreningars verksamhet", säger Fields.

Utöver nya digitala färdigheter borde små aktörer kunna bedöma och förutse sin verksamhet och även kunna styra den strategiskt. En sådan utveckling mot professionalism är enligt Fields en trend som förenar det europeiska och hela det globala och nordiska frivilliga organisationsfältet.

"Samhällena hybridiseras och till exempel den tjänsteproduktion som tidigare sköttes av den offentliga sektorn sköts nu allt oftare av tredje sektorn. Medborgar- och volontärverksamhet är inte alltid en sådan här serviceverksamhet, men samma logik väller också in i deras arbetsuppgifter.”

Europeisk peer learning

Enligt Fields uppmärksammades förändringarna i organisationernas kompetensbehov i större omfattning senast 2011, då man firade det europeiska året för volontärarbete. Under Europeiska kommissionens temaår väcktes livlig diskussion om hur organisationsfältet gestaltar och förutser sin egen framtid.

"En iakttagelse som kom fram i många diskussioner var att organisationerna inte i större utsträckning funderat på sin framtid. Organisationerna var kanske också om man ser på digitaliseringen långsammare än man önskat, egentligen ända fram till coronapandemin.”

Under 2015–2019 deltog Fields i två på varandra följande tvååriga Erasmus+-projekt, där experter från organisationer från tio länder deltog. Projektet Future Skills for Volunteering, som inleddes 2017, var en fortsättning på det föregående projektet Future Skills for the Third Sector, men i det senare projektet var perspektivet noggrannare inställt på digitalisering.

I båda projekten utvecklades och testades modeller för kollegialt lärande som utnyttjade designtänkandet. Med hjälp av den första projektet kan organisationernas anställda klargöra de framtida målen för sin egen verksamhet. Med hjälp av den andra projektet kan volontärerna utveckla sin egen kompetens och förstå sina egna och andras styrkor.

"Inom projektet genomförde vi kollegialt lärande och utnyttjade plattformar i sociala medier: vi delade artiklar om de ämnen och metoder som vi behandlade och diskuterade dem. Senare har lärdomarna från projekten förädlats till digital form.”

De huvudsakliga målen för projekten var inte digitalisering, men många saker genomfördes sist och slutligen på ett naturligt sätt digitalt. I båda projekten hölls fyra webbinarier där organisationsaktiva från olika länder presenterade sina erfarenheter. Plattformarna i sociala medier användes flitigt.

Under projektet lärde sig Fields hur de projektpartner som trots att de verkar i olika verksamhetsmiljöer ofta i grunden stod inför liknande utmaningar.

"I Finland är organisationsfältet om man jämför med Europa mer etablerat. I Finland, till skillnad från många andra länder, finansieras volontärarbete och tredje sektorn delvis också ur statsbudgeten. Hos oss är också traditionen stark och resurserna bättre inom det fria bildningsarbetet internationellt sett.”

Finlands styrkor innebär ändå inte att Fields inte skulle ha lärt sig mycket av partner i olika länder.

"Jag lärde mig faktiskt enormt mycket, vilket jag också personligen tyckte var det bästa med de här projekten. Jag är också mycket stolt över vad vi åstadkom.”

Verktyg för att hantera förändring

De viktigaste resultaten var det framtidsscenario som sträcker sig fram till 2027 som utarbetades i det första projektet, samt den modell för framtidsfärdigheter och prognosverktyget för organisationssektorn som producerades i det senare projektet.

Enligt Fields har Studiecentralen Sivis framgångsrikt använt framtidsscenariot i sitt arbete, där Sivis bland annat utbildar personal och volontärer för sina 75 medlemsorganisationer.

Med hjälp av modellen för framtidsfärdigheter lär man sig identifiera och erkänna volontärernas färdigheter. På så sätt upplevs att förvärva kompetens genom volontärarbete redan vara ett steg närmare den utbildning och de betyg som det officiella utbildningssystemet ger.

"Å andra sidan kan modellen användas som en lista med tips på vilka färdigheter föreningarna borde utveckla.”

I prognostiseringsverktyget för organisationssektorn är det fråga om en bredare syn på framtiden än enskilda färdigheter. Med hjälp av den kartlägger deltagarna inte bara sina egna utan också sina intressentgruppers och medlemmars roller, inriktning och nytta för varandra.

"Det är också fråga om att skaffa information. Med hjälp av verktyget försöker man få reda på vad samarbetsparterna tänker om framtiden eller till exempel vems ord som väger mest i varje enskilt ärende.”

Enligt Fields är prognostisering också riskhantering.

"När man har någon slags aning om vad som väntar är det också möjligt att ta sikte på den framtid man vill ha samtidigt som man undviker risker.”

Pandemin öppnade ögonen – också för möjligheterna

De två på varandra följande projekten slutfördes före coronapandemin, som bara har betonat betydelsen av de teman som behandlades i projekten. Frivilligorganisationerna föll ner i samma värld av distansmöten som "det riktiga" arbetslivet, med den skillnaden att organisationernas IT-stöd i stället för avlönad personal i det egna huset bestod av vad man lyckades få tag på, det vill säga i praktiken andra volontärer.

"Bland organisationernas kompetensbehov har i synnerhet behovet av digitala färdigheter ökat enormt. Organisationernas personal bör kunna använda och bygga upp verksamheten digitalt, men också utifrån medlemmarnas behov i organisationerna. Om medlemmarna till exempel är äldre eller inte har erfarenhet av att arbeta i en nät- eller mobilmiljö, kan det hända att de nödvändigtvis inte ens kan delta i föreningens verksamhet.”

Fields tror att pandemin orsakar bestående förändringar i organisationernas arbete, men att den också öppnar upp för nya möjligheter. Växelverkan och gemenskapen är de vanligaste orsakerna till att människor deltar i volontärverksamheten, påminner Fields.

"Därför borde man få in den här gemenskapen i webbmiljön. Å andra sidan har många föreningar märkt att de i onödan har varit rädda för att digitalisera verksamheten. Jag har hört kommentarer från fältet att hej, vi är ju helt bra på det här och vi har till och med fått nya volontärer med hjälp av digitaliseringen.”

Ordentliga redskap för att rädda världen

Enligt Fields är det bra att göra EU-projekt kring volontärverksamhet, eftersom aktörerna i branschen förenas av en likadan tanke om medborgarskap. Enligt Fields är volontärarbetet förknippat med ett särskilt demokratiskt etos.

"Det är bra att komma ihåg att det civila samhället inte är lika fritt överallt i världen, eller ens i Europa, som i Finland. I vissa länder är volontärarbete lite som en åsiktsyttring.

Enligt Fields syntes i projekten den ambition som förenar frivilligorganisationer över hela Europa.

"Typiskt för föreningar som utför volontärarbete är också att de vill rädda världen. De människor som deltar har en ideell glöd, en ambition och vilja att påverka. De vill att man lyssnar på dem och de vill ha ordentliga verktyg.”

Marion Fields tips till dem som funderar på att delta i Erasmus+:

•    Tveka inte att delta! Då det var aktuellt hittade vi partner med hjälp av Europeiska kommissionens partnersökverktyg och vi hade tur då de var entusiastiska över vårt arbete. Vi utgick från idéer som stöder organisationerna och vårt eget arbete, och det fanns till och med ett överutbud av partner. Det lönar sig att utnyttja redan existerande nätverk.

•    Begränsa ämnet. I Erasmus+-projekten har vi strävat efter att avgränsa problemet som ska lösas och lösningarna ganska noggrant. Det har också varit viktigt att klargöra dessa under projektets gång, när idéerna i något skede börjat skena i väg.

•    Var inte rädd för digitala verktyg! Vi började smått, gjorde bland annat gemensamma lärrum i sociala medier och gjorde korta livesändningar från våra möten. Största delen var sådant som vi kunde göra själva, för att streama seminarierna fick vi experthjälp.
 
•    Ha ett öppet sinne. Det har varit en rikedom att se vad som förenar oss projektpartner.

Future Skills for Volunteering

• Projekttyp: Erasmus+ för vuxenutbildning, strategiskt partnerskapsprojekt
• Koordinator: Centralförbundet för studieverksamhet rf
• Projekttid: 9/2017–8/2019
• Partnerländer: Italien, Storbritannien, Polen, Portugal, Bulgarien, Lettland, Ungern, Turkiet, Rumänien
• Finansiering: 204 560 € 

Skribent: Matias Manner