Nyheter

Saker ändras när man ändrar på dem

Erfarenheter Erasmus+ Erasmus+ för motions- och idrottsområdet – Sport
En liten önskan om att med hjälp av motion och idrott förbättra livet för barn och unga med funktionsnedsättning förbättrade livskvaliteten för barn runtom i Europa.
Två personer ler

Den här historien börjar med en liten önskan om att vissa barn och unga med funktionsnedsättning genom motion kan få ett bättre liv i Finland. Sedan ändrar berättelsens riktning så att den omfattar hobbyer i hundratals barns och ungas liv och att tiotals studerande får erfarenheter inför framtiden genom möten, som kanske aldrig hade varit möjliga utan denna lilla önskan som startade allt. I den här berättelsen börjar också tiotals läroanstalter och idrottsföreningar arbeta för att öka inklusionen i samhället och åstadkomma en permanent förändring i människors attityder. Och för att man i berättelsen inte bara blir kvar och snurrar uppe i norden, så märker olika aktörer runt om i Europa att finländarna nu har kommit på något så värdefullt att det lönar sig att kopiera det till det egna landet. Utan att någon märker får något så byråkratiskt som FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning en roll i berättelsen och konventionens artiklar vaknar till liv.

En gäst från Holland

För några år sedan kontaktades en holländsk yrkeshögskola av Finlands dåvarande organisation för handikappidrott och -motion (VAU). ”Vi har en idé. Kan vi komma och diskutera den med er?” Redan projektets nyckelord Sport Empowers Disabled Youth lät som frågor som man på VAU ville arbeta med.

Holländarna hade beslutat att ansöka om finansiering från Erasmus+ för motions- och idrottsområdet – Sport. Med finansieringen var det tänkt att ett antal europeiska länder skulle kunna göra egna försök som passade in under projektets rubrik. Vid VAU hade man idé: baserat på lång erfarenhet visste man att barn och unga med funktionsnedsättning ofta har svårt att delta i motionshobbyer, i synnerhet sådana hobbyer som är avsedda för alla och inte enbart för personer med funktionsnedsättning. Man föreslog för holländarna att man vid VAU skulle kunna utveckla en verksamhetsmodell där volontärer stöder barnen i deras hobbyer. I planen antecknades en försiktig bedömning om att 30 barn skulle få stöd inom ramen för projektet.

Projektansökan fick ett positivt finansieringsbeslut. SEDY-projektet inleddes. Inom VAU utarbetades en webropol-enkät som man via egna och samarbetsnätverkens kanaler spred i sociala medier. Eftersom man var rädd för att inte hitta de utlovade 30 barnen, gjordes enkäten genast också på svenska.

På ett par timmar hade 60 barn som saknade en hobby anmälts. På en månad fick man in cirka 400 anmälningar. Anstormningen av intresserade orsakade en aning huvudbry. Var skulle man hitta alla volontärer som behövs?

Man hade redan från början bestämt att verksamhetsfältet för försöket skulle vara hela Finland. Det kändes viktigt att försöket inleddes överallt och inte bara i några större städer, vilket ofta är fallet i pilotprojekt.

Man beslöt att inleda ett omfattande samarbete med läroanstalterna. Organisationen hade redan fungerande samarbetsrelationer med en stor del av lärarna inom anpassad motion, som undervisade socionomer, fysioterapeuter, ergoterapeuter och motionsrådgivare vid yrkeshögskolorna. Man skickade en förfrågan åt lärarna, där man undrade om den här typen av verksamhet skulle rymmas med i läroplanerna. Som rekommendation försäkrades att det var fråga om en synnerligen arbetslivsorienterad verksamhetsmodell som de studerande säkert skulle ha nytta av. Tjugo läroanstalter runt om i Finland anmälde sig till försöket. Från VAU blev det då att fara omkring och hålla infomöten.

Valttina sätter igång

Det beslutades att barnens och ungdomarnas stödpersoner för hobbyverksamhet skulle kallas Valtti. En Valtti kunde ha flera barn att hjälpa. Med projektmedlen anställdes också 15 koordinatorer för att stöda och peppa alla Valttin.

Valtti kontaktade familjen och intervjuade barnet om vilka grenar som kunde intressera honom eller henne. Sedan utredde Valtti motionsmöjligheterna i närområdet och besökte dem tillsammans med det barn som fick stöd. Efter besöken utvärderade man hur det hade gått. När allt hade testats utarbetades en fortsatt plan för att mera självständigt delta i hobbyer. Projektets biprodukt var ibland att någon Valtti blev en fast anställd assistent för barnet.

Över hälften av de barn och ungdomar som deltog i Valtti-verksamheten upplevde att mängden motion i deras liv ökade och över hälften hade enligt undersökningar fortsatt med den nya hobbyn ännu åtminstone ett år efter försöket. Även om projektfinansieringen var förhållandevis liten fick man bevis på sådana här långvariga effekter, eftersom projektet inspirerade till flera lärdomsprov.

Olika verkligheter

Av de 400 personer som ursprungligen anmälde sig deltog i slutändan cirka 250 i programmet. En del bodde så långt bort att man inte kunde hitta någon Valtti åt dem. För vissa skedde också det allra sorgligaste, att barnet hade avlidit. Även för dessa situationer var det viktigt att de regionala koordinatorerna fanns och kunde ge stöd. VAU:s forskningschef Aija Saari var stödperson åt koordinatorerna. Många studerande fick under projektets gång ett sällsynt erfarenhetskapital när de fick bekanta sig med glädjen och sorgen i livet för ett barn med funktionsnedsättning och med barnets familj.

Under projektet grundades inte en enda ny hobbygrupp, utan barnen och ungdomarna kom med i redan existerande grupper. När vi tog kontakt från SEDY-projektet sade inte en enda idrottsförening att till oss får ni inte komma. En viktig orsak var utan tvekan att Valtti var med. När vi ringde och frågade om vi kunde komma och prova på boxningsträning, så försäkrade vi samtidigt att vi nog hittar på hur man kan anpassa träningen för en deltagare med funktionsnedsättning. Den största orsaken till att en idrottsförening skulle vägra att ta med ett barn eller en ung person med funktionsnedsättning i verksamheten är troligen rädsla och osäkerhet om sin egen kompetens i den nya situationen.

Projektet överlevde

I början av 2020 slogs VAU samman med Paralympiska kommittén. Den ena organisationens perspektiv hade varit tävlingsidrott och den andra organisationens att skapa jämlika möjligheter inom andra fysiskt aktiva livsområden. Tillsammans blev de mer.

Projektet, som inleddes som inleddes som ett litet men ganska modigt försök, visade sig vara så lyckat att det stakade ut vägen långt in i framtiden. VAU, d.v.s.  den nuvarande Paralympiska kommittén, beslöt att ansöka om finansiering för Valtti-verksamheten också från undervisningsministeriets finansiering av en motionsinriktad livsstil. Valtti-verksamheten har skrivits in som en bestående del av kommitténs verksamhet.

Man sökte tillsammans med holländarna och några andra om mera finansiering från Erasmus+ för motions- och idrottsområdet – Sport.  Eftersom Finlands Valtti-verksamhet verkade så framgångsrik ville man också ta den i bruk i andra partnerländer. Valtti blev för internationellt bruk PAPAI, dvs. Personal Adapted Physical Activity Instructor. Projektet SEDY2 kommer alltså att under 2020–2022 sprida den verksamhetsmodell som utvecklats i Finland runt om i Europa.

FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning har utarbetats redan 2006, men Finland ratificerade den först 2016. Artikel 30 ger paralympiska kommittén grund för all verksamhet. Artikeln drar upp riktlinjer för rätten till motion och delaktighet för personer med funktionsnedsättning. Kommittén har således två trumfkort när det finns behov av att utveckla både kamratverksamheten för personer med funktionsnedsättning och främja inklusion genom att skapa möjligheter att delta i den allmänna föreningsverksamheten. Personer med funktionsnedsättning har rätt att själva välja de verksamhetsmiljöer som passar dem bäst.

Det är bara att hoppa på!

Det är utan tvekan värt att delta i Erasmus+-projekt. Om den egna rollen är att vara partner är det ett utmärkt tillfälle att koncentrera sig på det egentliga innehållet, i och med att andra sköter projektadministrationen. Men knappast är projektadministrationen övermäktig den heller. Under de inledande förberedelserna är det skäl att satsa på att bli bekant med samarbetspartnerna, så att man vet vart man är på våg och vilka förväntningar och resurser partnerna har. Under resans gång kan planerna ändras, men det är mycket enkelt att diskutera och komma överens om förändringar, åtminstone har det varit så i SEDY-projekten.

Paralympiska kommittén har använt projekten för att förverkliga den egna visionen och målet. Samtidigt har man skapat nätverk med andra aktörer i hemlandet och i övriga Europa. Kommittén anser att man utan projekten inte lika framgångsrikt skulle ha främjat möjligheterna för personer med funktionsnedsättning att komma in i motionen och idrottens värld på ett så bra sätt.

En berättelse utan slut

Låt oss än en gång repetera hur många olika referensgrupper som har exponerats för Valtti-verksamheten och otvivelaktigt fått nytt innehåll i sitt liv.

Den viktigaste målgruppen är naturligtvis de hundratals barn och unga med funktionsnedsättning som har fått en egen Valtti och hittat en motionshobby. Barnens föräldrar har upplevt att det egna barnet kan utöva hobbyer trots många olika typer av funktionsnedsättningar. Valttis stöd har minskat belastningen på föräldrarna när det gäller olika arrangemang för hobbyer.

Alla Valttin, som huvudsakligen studerar inom social- och hälsovård eller idrott, har fått ovärderlig erfarenhet av livet för ett barn med funktionsnedsättning och dess familj samt av växelverkan med familjer och idrottsföreningar.

Idrottsföreningarna har fått nytt mod att börja genomföra en genuin inklusion, där varje barn och ungdom är välkommet att motionera i sin egen hemregion.

Läroanstalterna har också haft nytta av projekten genom att deras läroplan har förstärkts med en fantastisk arbetslivsorienterad verksamhetsform och flera lärdomsprov som projektet inspirerat till. Lärdomsproven har naturligtvis också varit till nytta för Paralympiska kommittén och kommitténs kommande projekt.

Paralympiska kommittén har som dröm ett Finland, där människor får utöva hobbyverksamhet där de vill och den hobby de vill. Man strävar tillsammans med hela samhället efter förändring genom att skapa positiva möjligheter i stället för att gnälla och klaga.

SEDY-projekten och Valtti-verksamheten har öppnat en dörr som fortfarande står öppen.

Sport Empowers Disabled Youth (SEDY)

  • Projekttyp: Erasmus+ för motions- och idrottsområdet – Sport, samarbetspartnerskap
  • Koordinator: Stiching Hogeschool van Amsterdam
  • Projekttid: 1/2015–12/2017
  • Partnerländer: Litauen, Storbritannien, Sverige, Frankrike, Portugal, Nederländerna och Finland
  • Finansiering: 461 826 € 

Skribent: Hanna Niittymäki