Dansare och cirkuskonstnärer tar ett språng in i den digitala världen

Coronatiden tvingade många scenkonstnärer att spela in sitt arbete och strömma det på nätet, när föreställningarna ställdes in månad efter månad. Informationscentret för Dans ville ge konstnärerna möjlighet att gå längre och djupare i användningen av digitala plattformar, dock alltid på scenkonstens villkor.  

-    Vi funderade på hur man kan dra nytta av digitaliseringens möjligheter utan att konstformen blir lidande.Vad behöver man tänka annorlunda kring i det konstnärliga arbetet då målet är att skapa en digital produkt, berättar projektkoordinator Johanna Terhemaa från Informationscentret för Dans.  

Idén blev till ett projekt för åtta europeiska samarbetspartner, som erbjuder konstnärerna tillfälle att fördjupa sina kunskaper om digitala miljöer och hitta de möjligheter som de öppnar upp för scenkonsten. 

Utbildningen ger möjlighet till digitala försök

Cirkus- och danskonstnärer erbjuds fyra fem dagar långa studieavsnitt, där man ser på saken ur olika perspektiv. Det första ordnades i Tjeckien i april 2022, och där talade man om sätt att kommunicera om en konstnärs arbete i sociala medier. 

Under det andra studieavsnittet, som ordnades i Vilnius, var temat anpassning av föreställningar till digitala plattformar. Det är inte möjligt att kopiera ett levande framträdande som sådant, och även arbetsmetoderna är annorlunda.

-    Exempelvis samarbete med en kodare är en annorlunda arbetsprocess. Man behöver reservera tid för att gå igenom saker och ting tillsammans och beakta i tidtabellen att den tekniska personen behöver vissa saker i specifika skeden, beskriver Terhemaa.

De två sista studieavsnitten ger tips på hur man sprider konstnärligt arbete och idéer digitalt samt skapar kontakt med publiken. 

-    Målet för avsnitten är att skapa kapacitet och förståelse. Tekniken är med i lärhelheterna, men den är inte utgångspunkten. Man behöver känna till tekniken och terminologin för den, eftersom det är viktigt exempelvis när man för en dialog med experter inom området. 

Studieavsnitten kombinerar teori och praktik. Vid den första träffen delades deltagarna in i ungefär fem små grupper, som alla skapade egna konton på Instagram och producerade innehåll för dem. Till slut bekantade sig alla med vad de andra hade gjort och fick möjlighet att använda de idéer som tagits fram. Vid den andra träffen gjorde grupperna föreställningar med hjälp av virtuell verklighet eller andra digitala metoder.

Utmaningar och glada överraskningar 

Det gemensamma lärandet har fört med sig glada överraskningar. 

-    Till det första seminariet bjöd jag in avancerade experter på sociala medier, och jag blev överraskad över hur modigt våra deltagare utmanade dem. Det var fråga om en kritisk men fruktbar diskussion, och även jag själv började tänka på ett nytt sätt, berättar Terhemaa. 

Trots den kritiska attityden har konstnärer börjat ta i bruk plattformar i sociala medier, såsom Tiktok, och producera innehåll där på sina egna villkor.  En arbetsgrupp har också fortsatt det samarbete som den inledde i utbildningen, och ett helt nytt verk som skapats med digitala metoder är på väg. Terhemaa följer processen och väntar med spänning på slutresultatet.

Det har däremot varit mer utmanande än väntat att göra ”kokböcker”, där tanken är att sammanställa det man lärt sig under seminarierna. Arbetet har framskridit långsammare än planerat och inget utbildningspaket har ännu kunnat publiceras på nätet. 

-    Det kom som en liten överraskning för oss att det skulle vara så arbetsamt att producera läromedlen. En delorsak är säkert att vi inte har någon läroanstalt som deltar i projektet, så arbetet är nytt för alla. 
Samarbetet har också synliggjort kulturskillnader mellan länderna. I Norden väcker digitalisering intresse, och många konstnärer ansökte till studiehelheterna i projektet. I södra Europa var intresset inte lika stort. 

-    Här kan man använda apparater och nättjänster är vardag. I södra Europa är temat kanske inte lika närvarande, funderar Terhemaa.

Live eller digitalt 

I projektet stärktes tanken på att digitalisering och möten som baserar sig på närvaro inte är antingen eller, utan både och. Båda behövs, för de uppnår olika saker. Man ville ordna studiehelheterna ansikte mot ansikte och så att man fick prova på tillsammans. När det förvärrade coronaläget förhindrade ordnandet av det första seminariet våren 2022, var det genast klart att det skjuts upp, så att man kunde samlas. 

-    Det är lättast att ta fram nya idéer när man är tillsammans. Och det är särskilt viktigt när det gäller sådana väldigt kroppsliga uttrycksformer som dans och cirkus. Samarbetet kan sedan fortsätta via nätet.  

Användning av digitala verktyg är inte bara praktiskt utan också miljövänligt, och klimatperspektivet har varit en del av projektet ända från början. Målet är att hitta sätt att i synnerhet minska resandet. Det är ofta nödvändigt för scenkonstnärer att resa. Vid en förhandskartläggning i partnerländerna kom det dock fram att producenter och konstnärliga ledare gärna vill bekanta sig med konstnärer och verk hemifrån i stället för att delta i festivaler.  

-    Högklassigt digitalt material är ett sätt att skapa synlighet för konstnärerna och samtidigt både spara på klimatet och spara tid för producenterna, som reser mycket.  

Ett fungerande partnerskap  

Ansökan för projektet Digital Leap utarbetades i snabb takt då en extra ansökan särskilt för kulturaktörer öppnade inom Erasmus+-programmet år 2020. Det var till stor hjälp att Informationscentret för Dans och CircusInfo Finland, som det har ett nära samarbetet med, hade bra nätverk. De bjöd in aktörer som de kände från tidigare projekt från sex europeiska länder som samarbetspartner i projektet. 

Projektet pågår fram till sommaren 2023, och före det ska man ännu genomföra den sista av de fyra studiehelheterna, publicera läromedlen på nätet och ordna ett seminarium för ett större antal lokala deltagare i respektive land. 

Samarbetspartnerna i projektet har varit nöjda med samarbetet och funderar på möjligheterna att fortsätta arbeta med samma teman.  

-    Det skulle vara trevligt att fortsätta arbeta med dessa teman tillsammans med samma samarbetspartner. Den här gången behöver formen inte nödvändigtvis vara ett nytt Erasmus+-projekt, utan det kan exempelvis vara utbildning eller residensverksamhet, berättar Johanna Terhemaa.  

Terhemaa funderar lite när hon blir tillfrågad om sina erfarenheter av Erasmus+-programmet. 

-    Vi har tidigare genomfört projekt med finansiering från EU-program för det konstnärliga området, och Erasmus+ var en ny upplevelse. Det har å ena sidan varit enkelt att administrera, då man inte behöver rapportera varenda liten detalj. Å andra sidan kändes det ibland lite osmidigt.

Vid tillfällen när verkligheten inte riktigt har motsvarat programmets rapporteringsmodeller har Utbildningsstyrelsen gett tips på hur utgifterna bör bokföras. Med deras stöd har vi kunnat lösa alla problem. 
 

Digital Leap: Capacity building for circus and dance professionals

• Projekttyp: Erasmus+ för vuxenutbildning, samarbetspartnerskap 
• Projekttid: 06/2021 - 05/2023
• Koordinator: Tanssin Tiedotuskeskus ry
• Partners: ARTCENA (Frankrike), Consorci de l'Institut Ramon Llull (Spanien), Danscentrum (Sverige), INSTITUT UMENI - DIVADELNI USTAV (Tjeckien), Lietuvos šokio informacijos centras (Litauen), SIRKUKSEN TIEDOTUSKESKUS RY (Finland), Stiftelsen Danse- og teatersentrum (Norge)
• Finansiering:244 660  €

Kirjoittaja: Päivi Kärnä