Över hav och land – Star of Europe väntar

Jag deltog med hjälp av Utbildningsstyrelsens resebidrag i Erasmus+-programmets internationella Star of Europe-utbildning om ungdomsutbyte i Prag, Tjeckien. Den här gången berättar rapporten mindre om själva utbildningen (som för övrigt var givande, inspirerande, intensiv och på grund av coronaläget också lite extra spännande) och i stället mer om resan dit.

Jag minskade mitt flygande till ett absolut minimum redan för flera år sedan. Alla kan säkert förstå varför. Jag har dock inte slutat att resa – tvärtom. Under åren f.c. (före coronan) bodde och arbetade jag i två länder, så jag pendlade regelbundet mellan Finland och Tjeckien. Jag reste också i andra delar av Europa. Jag ligger alltså över genomsnittet när det gäller erfarenhet av att resa längs marken, och i synnerhet rutterna mellan Finland och Tjeckien är välbekanta. Jag hoppas att min rapport ska inspirera andra att testa hållbarare sätt att resa på fritiden, i arbetet eller när de reser på utbyten med ungdomar. 

Om du tycker att det är obekvämt och dyrt att resa längs marken, uppmuntrar jag dig ändå att ta reda på vilka alternativ som finns! En välplanerad resa är både bekväm och kostnadseffektiv. Det att resan tar längre tid är också ett faktum som kan vändas till en fördel, exempelvis genom att man får ostörd arbetstid som man exempelvis kan ägna åt att skriva. En resa är alltid som bäst när man har en kompis med sig, så uppmuntra gärna en kollega att också testa.

Ladda ner de rätta apparna

Avresan 
Resdag 1: S:t Michel–Åbo, Åbo–Stockholm, övernattning ombord
Resdag 2: Stockholm–Köpenhamn, Köpenhamn–Flensburg, övernattning i Flensburg
Resdag 3: Flensburg–Hamburg, Hamburg–Berlin, Berlin–Prag

Återresa 
Resdag 1: Prag–Warszawa, övernattning på tåget
Resdag 2: Warszawa–Helsingfors med propellerflygplan, övernattning i Helsingfors
Resdag 3: Helsingfors–S:t Michel

Jag började boka biljetter efter att jag fått ett beslut om resebidrag, ungefär tre veckor före evenemanget. Jag ägnade inte så väldigt mycket tid åt att leta efter olika alternativ, eftersom rutten var bekant. För nybörjare rekommenderar jag appen Rail Planner. Interrailare kan också använda Rail Planner för att boka sittplatser, men om man vill köpa enskilda biljetter är det enklare att använda tågbolagens portaler. Organisationernas resesekreterare eller andra motsvarande är kanske inte på alla arbetsplatser helt uppdaterade om hur man bokar tågbiljetter, så man kan gärna uppmuntra dem att ta reda på vilka alternativ som finns.

Om man reser från Finland är det kanske vanligast att resa genom Tyskland, och då är det bra att ladda ner appen Deutsche Bahn Navigator. Man kan nästan kalla den för en central bokningsplattform för tågresor i norra och västra Europa. Du kan bläddra bland rutter och priser samt köpa biljetter direkt i appen. Biljetter som köpts via Deutsche Bahn (DB) bildar en kedja, så om någon etapp sviker ser man till att resenären kommer fram med följande möjliga förbindelse. Jag har också hört berättas att Deutsche Bahn betalar för hotellövernattningar om det behövs. Det är alltså fråga om en ombokningstjänst av samma typ som flygbolagen och flygbolagsallianserna erbjuder.

Vid behov kan man också ladda ner appar från motsvarande bolag i de länder som man reser genom. Själv hade jag på den här resan nytta av svenska Statens Järnvägar (SJ) och tjeckiska České dráhy (CD). För allmänna sökningar efter rutter lämpar sig också Omio, Rome2Rio och överraskande ofta även Google Maps. Motsvarande appar för städernas lokaltrafik sparar tid och nerver när man får fram biljetter, kartor och tidtabeller på ett och samma ställe. Ett behändigt och intuitivt exempel är Jakdojade, som täcker hela Polen. 

Ett problem under resan kan bli en trevlig småstadssemester

Den första etappen av min resa tog mig till Sverige. Viking Grace, som trafikerar från Åbo, var framme klockan 6.30, så efter frukost hann jag utan problem från terminalen till ett tåg mot Danmark och Kontinentaleuropa. Termosen fylld med te, matsäck med och iväg. 

Den här gången kunde jag inte köpa hela resan via Deutsche Bahns biljettförsäljning, eftersom jag hela tiden fick ett felmeddelande när jag försökte genomföra köpet. I grupperna Maata pitkin matkustavat och Tågsemester på Facebook läste jag att Statens Järnvägars gränssnitt för biljettförsäljning inte hade fungerat tillsammans med Deutsche Bahn på flera dagar eller veckor. Jag vågade inte vänta på att felet skulle åtgärdas, utan köpte resan från Stockholm till Köpenhamn via SJ och resten via DB.

En annan sak som satte käppar i hjulet för det vanligtvis smidiga biljettköpet var att jag inte fick någon sittplats från Köpenhamn till Hamburg. Jag ville inte riskera att tvingas byta plats flera gånger eller stå i fredagsrusningen, så jag valde en annan tågförbindelse och sov över i Flensburg nära danska gränsen i stället för i Hamburg. Det var en liten stad som jag annars säkert aldrig skulle ha besökt!

I övrigt var ditresan helt normal. Under helgens resa fick (?) jag följa några muntra sällskap på väg på stadssemester, bland annat ett gäng på väg från Flensburg till Hamburg som ville bjuda på Jägermeister – klockan åtta på morgonen och i medhavda kristallglas. Jag tackade artigt nej med hänvisning till att jag var på arbetsresa.

Utbildningen i Prag är sedan ett tema för en annan rapport.

Överraskande lyx och vikten av att känna sina gränser 

På hemresan testade jag för första gången ett tjeckiskt nattåg till Warszawa. Upplevelsen var med tanke på situationen och tidpunkten ganska lyxig, fastän jag reste i andra klass. Tåget var nästan tomt, jag fick en egen sovkupé och den uniformsprydda vagnbetjänten (finns det ens ett sådant ord längre?) hade tid att vara extremt artig och hjälpsam. Det fanns lakan och handduk, och i kupén fanns också ett handfat. Eftersom passagerarna var så få hölls den delade toaletten och duschen mitt i vagnen rena och prydliga under hela resan. Den som vill sova ostört bör dock ta med sig öronproppar, eftersom tåget för en del oväsen under natten.

Frukosten som serverades till kupén på morgonen var en glad överraskning! Detsamma gällde bambutandborsten och naturkosmetiktvålen i vanity bagen. Upphandlingen av produkterna hade säkert så att säga hamnat rätt av misstag; jag tror verkligen inte att man medvetet hade köpt ekologiskt.

Från Warszawa var jag på grund av tidtabellen tvungen att resa till Finland på ett snabbare sätt, med flyg. Det andra alternativet hade varit en buss via de baltiska länderna till Tallinn med en övernattning eller för hardcore-resenären direkt med lite sömn på bussen. En bussresa utan paus kan rekommenderas med samma reservation som vinterbad eller andra extrema aktiviteter: man måste i förväg tänka igenom varför man gör något sådant, under själva aktiviteten känns det (lite) hemskt, men efteråt känner man sig fantastisk.

För flyget från Warszawa valde jag ett bolag som flyger med propellerplan, vilket innebar att utsläppen blev ungefär en tredjedel mindre än med jetplan. Man kan kolla plantypen redan när man bläddrar bland alternativen (ATR-72 betyder propellerplan). Den jobbigaste delen av hela resan blev till slut när flyget blev kraftigt försenat och jag fick vänta på flygplatsen sent på kvällen. Jag var framme på Helsingfors-Vanda först vid ettiden på natten, så den sista nattsömnen blev kort då jag nästa morgon ännu tog tåget till S:t Michel.

Inbesparingar och utsläpp under lupp

Om jag hade tagit flyget skulle mina resekostnader från Helsingfors ha varit 160–200 euro, medan de nu blev 300 euro. Båda sätten att resa skulle ha medfört tilläggskostnader för resor inom Finland och övernattning i Helsingfors, så jag räknar inte med dem i jämförelsen.

Det blev en extra kostnad på 50 euro för att jag var tvungen att köpa biljetter separat för avresan. Om tågbolagens gränssnitt hade fungerat som normalt skulle resan ha blivit förmånligare. Då skulle jag ha nått en summa som är mer jämförbar med flygresan.

Jag har också testat att beräkna resans utsläpp som Co2-ekvivalentkilon. Jag vill inte riktigt publicera exakta tal, eftersom de är medeltal från de räknare jag hittade (VTT Lipasto, Atmosfair, Lentolaskuri, Ecopassenger, MyClimate, ICAO) och kan väcka många slags kritiska kommentarer om någon annan får andra siffror.

Summorna är med dessa medeltal: direkt flyg 740 kg och min resa 270 kg. Alltså mindre än en enkel resa med jetplan.

Det kanske räcker med informationen att utsläppen blev väldigt mycket mindre. Och att det inte är så enkelt att beräkna utsläppen på ett och samma ställe. Jag skulle vilja ha enklare räknare och hjälpmedel.

Bra arbets- och fritidsresor längs marken!

Ulla Pötsönen
Ungdomstjänsterna i S:t Michel och projektet Nuorisotyö ilmastotoivon rakentajana
fornamn.efternamn [at] sivistys.mikkeli.fi