En forskningsresa i internationalism började i det egna klädskåpet

I början av augusti samlades finländska och italienska unga på ett lite ovanligare ställe. Grupper av unga vuxna från Vanda och den syditalienska småstaden Molfetta bekantade sig med avfallsförbränning vid Vanda Energis avfallskraftverk.

De närvarande förenades av att avfallsförbränningen var lika exotiskt för både finländarna och italienarna.

– Inte var vi ortsbor heller bekanta med det. Vi lärde oss alla väldigt mycket om det finländska återvinningssystemet, säger Joel Saikkonen, koordinator för ungdomsarbetet vid Vanda ungdoms- och gemenskapstjänster, som var ledare för den finländska gruppen.

Rundturen i avfallskraftverket var en del av ett besök av en italiensk grupp unga vuxna som ordnades inom Erasmus+-projektet Youth With a Purpose – Pathway to a sustainable future som leddes av Vanda ungdomstjänster.

I kraftverket lärde man sig bland annat att det i år av en slump har fraktats tonvis med avfall för förbränning till Vanda från just Italien. Orsaken till detta är att importen av träbränsle från Ryssland upphört och att det inte finns någon lämplig avfallsförbränningskapacitet i Italien.

Lärdomar från klädskåpet och digitala plattformar

I projektet genomfördes ett bilateralt ungdomsutbyte vars program byggdes upp kring miljöfrågor. Temat för det Erasmus+-finansierade projektet blev återvinning, cirkulär ekonomi och i synnerhet snabbmodeindustrin.

– När projektet planerades tillsammans med de unga blev det klart för oss att ett av de mest konkreta sätten att närma sig miljöproblem är det egna klädskåpet. Nu vet vi mer om hur stor utsläppskälla klädindustrin egentligen är, säger Saikkonen.

De unga hade en central roll i planeringen av hela projektet. Inom programmet utvecklades olika informella och nonformella sätt att lära sig.

Utöver Vanda Energis kraftverk besökte man också till exempel återvinningscentralen vid Knektbron tillsammans med italienarna.

Enligt Saikkonen lärde sig deltagarna särskilt ”genom att se och uppleva”, och dessutom spelade digitala redskap en central roll i projektet.

En av ungdomarna skapade till exempel en stadsorienteringskarta på webbplattformen Seppo.io. Med hjälp av kartan sökte man upp second hand-butiker i Berghäll i Helsingfors och utförde uppgifter som märkts ut på kartan.

– Under den här shoppingrundan lärde vi oss hur man kan hitta högklassiga och förmånliga skatter som begagnade.

Från början genomfördes gemensam planering på en Discord-server som de unga skapat och som också fungerade som plattform för mer avslappnad diskussion, både genom att chatta och via videosamtal.

I Discord fanns också dagarnas tidtabeller och smågruppernas workshop-skapelser behändigt på samma ställe.

– Det som man lärt sig under dagarna samlades dessutom på plattformen Padlet, som i slutet av utbytet var full av alla gruppmedlemmars reflektioner om veckans teman. Dessutom kommunicerade man flitigt via WhatsApp och bearbetade inlägg till sociala medier.

”Alla har inte samma möjligheter”

Vandagruppen besökte Molfetta i våras. I genomsnitt reser knappast en vanlig Vandabo till Molfetta under sin livstid, och det händer inte så ofta tvärtom heller.

Mötet med de unga som deltog i projektet var ändå kanske ännu osannolikare än vanligt. Båda grupperna bestod av unga vuxna med färre möjligheter till internationella upplevelser.

Den finländska gruppen sammanställdes av personer som deltar i Vanda stads fritidsverksamhet för unga vuxna.

I princip är gruppen öppen för alla intresserade, men dess sammansättning påverkas också av att enheten för fritidsverksamhet samarbetar intensivt med ungdomsverkstäderna och det uppsökande ungdomsarbetet. Deras målgrupp är unga som står utanför arbetslivet och utbildningen.

– Vi definierar visserligen inte vår grupp eller dess verksamhet genom det. Men det är ett faktum att alla inte har samma möjligheter att bekanta sig med andra kulturer. För oss var det fint att vi kunde möjliggöra sådana här upplevelser, säger Saikkonen.

Den italienska gruppen bestod av organisationen Associazione InCo som utför ungdoms- och internationaliseringsarbete. Den lilla staden Molfetta ligger lite avsides, och därför kan de unga stadsbornas internationella kontakter vara begränsade.

En gulnäbb som projektledare

Ursprungligen uppstod tanken om att genomföra projektet när Saikkonen tillsammans med en kollega deltog i en internationaliseringsworkshop som ordnades av Regionförvaltningsverket och Utbildningsstyrelsen.

– Vårt lilla team har ingen erfarenhet av EU-projekt, men under evenemanget insåg vi att det inte skulle vara ett större monster att leda projektet. Det kändes som om det uppmuntrades till en sådan möjlighet i stället för att man måste tigga om projektfinansiering med mössan i hand.

Över 20 unga var till en början intresserade av projektet i fritidsgruppen för unga vuxna. Längs vägen koncentrerades gänget till en grupp på tio personer som slutligen kunde förbinda sig till projektet.

Efter kartläggning hittade man alltså en projektpartner i Italien, där man samlade ett lika stort gäng.

– Italienarna visade sig redan vara erfarna inom EU-projekt, vilket var till stor nytta då vi var gulnäbbar.

Bryta gränser genom att bekanta sig

Enligt Saikkonen gav båda besöken inom projektet deltagarna mycket fler erfarenheter och lärdomar än vad som kunde uppnås till exempel under en turistresa.

– Det här var en effektiv skola med snabbmode- och miljöteman, men samtidigt såg jag hur deltagarna steg utanför sin bekvämlighetszon.

Projektet fortsätter med finslipning och slutrapportering till slutet av detta år, men Saikkonen anser att projektet redan i detta skede har lyckats.

– Grupperna har genomfört ett halvårs projekt med personer vars namn de till en början inte kunde uttala, säger Saikkonen nöjt.

Deltagarna lärde sig om varandra och sina partners kulturer till exempel genom avslappnad samvaro på en lägergård.

– Man fick bli bekant med olika slags människor och seder. Vi märkte att italienarna vill äta något sött till frukost. De blev förälskade i de små finländska kanelbullarna!

 Text: Matias Manner