Anvisningar för att behandla krissituationer med elever och studerande

Alla involverade i situationen erbjuds krisstöd och Vanda social- och krisjour ger krishjälp i Viertola skola.

Situationen är fruktansvärd även för de vuxna och alla frågor har inte svar, men personalen i skolan kan hjälpa till att återställa trygghetskänslan för barnen och de unga. Det är viktigt att påminna barnen och de unga om att våldssituationer som den i Vanda är sällsynta och att våra skolor är väl förberedda för olika hotfulla och farliga situationer.

Barnets och den ungas ålder avgörande

Barns och ungas färdigheter att behandla det som hänt och i vilken mån de tar del av nyheter om det som inträffat varierar beroende på deras ålder. Då man behandlar våldsdådet i skolorna är det viktigt att ta i beaktande barnens och de ungas utvecklingsnivå. Behovet av att prata om händelsen är individuellt och man ska inte försöka tvinga någon att tala om det som hänt. Det är bra att vara lyhörd för de tillfällen då eleverna eller de studerande uttrycker att de vill prata om det som inträffat.

Ju yngre barn det är frågan om, desto viktigare är det att barnen skyddas från detaljerade nyhetsinslag och chockerande bilder. Det är viktigt att behandla det inträffade med barn inom småbarnspedagogiken och förskoleundervisningen med beaktande av barnets ålder, i synnerhet om barnen själv för det inträffade på tal eller om personalen lägger märke till sådant i barnens lekar som har en koppling till händelsen. Man kan behandla krissituationen tillsammans med barnen genom att till exempel prata om trygghet och saker som skapar trygghet eller genom att läsa barnlitteratur som berör ämnet. En känsla av trygghet skapas för barnen genom rutinerna i vardagen och lek. I daghemmen och inom familjedagvården bör man försäkra sig om att barnen inte tar del av nyheter om det som inträffat, till exempel genom att undvika att prata om händelsen så att barnen hör.*

Barn i skolåldern följer ofta själva med nyheter i olika medier och delar dem med varandra till exempel på sociala medier. Då man diskuterar det som hänt är det viktigt att barnen och de unga får sanningsenliga svar på sina frågor. Unga kan till exempel fråga varför någon utför ett sådant dåd eller om det i fortsättningen är tryggt i den egna skolan. Samtidigt är det möjligt att rätta till missförstånd och rykten.

Att prata om det som inträffat stärker trygghetskänslan

Såväl i skolan som hemma är det den vuxna som fungerar som modell för hur man öppet kan förhålla sig till svåra frågor och känslor. Den vuxna stillar barnets oro genom sitt eget agerande och sin närvaro. Då man som vuxen är lugn, känner också barnet sig tryggt. Empati kan man bara lära sig av en empatisk vuxen.

En trygg miljö ger möjlighet att bearbeta olika tankar och känslor kring det som hänt. Då man pratar om det som inträffat med barn och unga behöver inte samtalen vara långa och det går bra att återkomma till diskussionen senare. Man kan till exempel diskutera hur barnen och de unga har fått veta om det som hänt, varifrån de har fått information om händelseförloppet och vilka känslor det som inträffat väcker hos dem. Barnens och de ungas trygghetskänsla stärks av att de får ändamålsenliga svar på frågor som bekymrar dem. Det är även viktigt att de känner till skolans förfaringssätt vid hotfulla situationer och kan agera enligt dem.

Samarbetet mellan hemmet och skolan är särskilt viktigt i krissituationer. Det är bra att informera hemmen om att det som hänt kommer att behandlas eller har behandlats i skolan. Det lönar sig att uppmuntra till att fortsätta diskussionen hemma med barnen och de unga. Det är viktigt att hemmen får information om det stöd som erbjuds eleverna och de studerande inom till exempel elev- och studerandevården och hur man hemma kan skydda barnen och de unga från det konstanta nyhetsflödet om det inträffade.

Skolornas sektorsövergripande kompetens ger stöd

Dagens skola är en sektorsövergripande gemenskap där det finns många olika former av kompetens. Det är bra att i skolorna komma överens om hur ärendet behandlas i grupperna och klasserna och hur skolans sektorsövergripande kompetens, såsom psykologer och skol- och studerandehälsovården, vid behov kan anlitas.

Om en lärare eller någon annan medlem i skolans personal är orolig för en elev eller studerande, ska eleven eller den studerande enligt lagen hänvisas till elev- och studerandevården. Även i situationer då ett barn eller en ung person reagerar på krisrelaterade nyheter på ett alarmerande sätt, bör läraren med låg tröskel vara i kontakt med de sakkunniga inom elev- och studerandevården. De sakkunniga erbjuder individuellt stöd för barnet eller den unga och delar vid behov med sig av sin sakkunskap åt läraren.

Förebyggande verksamhet, planering och övning har en viktig roll

I hotfulla faro- och krissituationer är det de ansvariga myndigheterna som har det operativa ansvaret. Anordnarna av småbarnspedagogik och utbildning ska ändå se till att säkerhets- och krisplanerna är uppdaterade och att man i planerna har definierat de olika aktörernas ansvar.

Krisberedskap innebär bland annat att man förbereder personalen, eleverna och de studerande på hur man ska agera i farosituationer och att man övar inför situationer av detta slag.

Stödmaterial för behandling av situationen:

• Psykosocialt stöd | Utbildningsstyrelsen (oph.fi)
• Säkerhet inom utbildning och fostran | Utbildningsstyrelsen (oph.fi)
• Prata om våldsnyheter med barn – Mannerheims barnskyddsförbund (mll.fi)
• Att hjälpa barn eller unga i krissituationer – Röda Korset
• Psykisk överlevnad i en krissituation – Röda Korset
• Tala om krissituationen med ditt barn - 10 tips för föräldrar - Barnavårdsföreningen (bvif.fi)

* 4.4.2024: Nyheten har uppdaterats för småbarnspedagogikens del.