Dan Mpale: ”Uppmuntra flyktingungdomar”

Som försökskanin till Sverige?

Dan Mpale är en ganska vanlig ung man som älskar fotboll och gillar att lyssna på hiphop. Han har bott i Finland ett par år.

– Jag kom till Finland som flykting med min familj. Vi var först i Zambia, varifrån vi flyttades till Finland, berättar Dan.

Dan styrdes till tågresan av evangeliska folkhögskolan i Loimaa, där Dan ännu för ett år sedan studerade finska språket och kulturen. Institutet hade ansökt om och beviljats understöd från Erasmus+-programmets nya insats DiscoverEU-inkluderingsinsatsen. Sedan var det dags att hitta de första modiga resenärerna!

– Jag upplevde att jag var tvungen att göra resan själv en gång för att kunna ge råd till följande avresande och deras medföljande personer, förklarar Khrystyna Smilka som ansvarar för de praktiska arrangemangen inom projektet, och fortsätter – och Dani lämpade sig för sin del väl som den första testresenären.

Resan för testparet Dan och Khrystyna gick till grannlandet Sverige: från Loimaa via Åbo till Stockholm och därifrån till Göteborg.

Självsäkerhet och förmåga att fatta beslut

Ur det finländska kryssningsfolkets synvinkel kan en några dagar lång resa till det västra grannlandet låta obetydlig, men varken Dan från Kongo-Kinshasa eller Khrystyna från Ukraina hade besökt Sverige tidigare.

För Dan, som växt upp i en samhällelig kultur, var det också nytt att vara borta från familjen och lära sig fatta självständiga beslut om resan.

Jag lärde mig att ta hand om mig själv och ta mer ansvar. 

‒ Nästa gång vet jag till exempel att ta med mig ett eget paraply, skrattar Dan.

Den medföljande personen Khrystyna berättar att hon krävde att Dan sökte information och självständigt valde alla besöksmål.

– Även om Dan till en början var ganska blyg behövde jag inte hålla honom i handen alls, försäkrar Khrystyna med en viss stolthet i rösten.

De två resenärerna besökte museer och sevärdheter i både Stockholm och Göteborg. De gick enormt många kilometer till fots. Emellanåt smakade de på svenska köttbullar.

Gjorde de några intressanta observationer under resan? 

– Svenskarna verkade inte lika blyga som finländarna. Jag skulle säga att de var gladare och mer pratsamma på offentliga platser. I Finland ser man inte det så ofta, beskriver Dan sina erfarenheter.

Från Ukraina via Italien till Loimaa

Khrystyna berättar att man gemensamt beslöt att lämna bort Malmö, som hörde till den ursprungliga planen, från rutten för returresan. Att ta sig djupare in i södra Sverige skulle ha betytt för mycket sittande på tåg.

– När vi var i Stockholm kunde vi inte boka sittplatser på det tåg som vi hade velat, så avresan till Göteborg fördröjdes. Det var en god lärdom för mig: på helgerna kan tågen vara så fulla att det inte finns några platser för interrail-resenärer, säger Khrystyna.

Att 29-åriga Khrystyna blev ansvarig för DiscoverEU-projektet vid evangeliska institutet är också sin egen historia. När Ryssland anföll Ukraina hade Khrystyna bott några år i Italien, men kriget påverkade ändå hennes ankomst till Finland.

– Jag sökte volontärarbete genom Europeiska solidaritetskåren. I beskrivningen av platsen på evangeliska institutet i Loimaa berättades att det finns många ukrainare vid institutet. Jag tänkte att jag kunde vara till verklig nytta där, minns Khrystyna.

Den språkkunniga volontären var verkligen till nytta, och Khrystyna trivdes också för övrigt utmärkt.

– Jag gillar Finland. Efter volontärperioden frågade jag om jag kunde stanna här som anställd. Jag blev assistent i institutets internationella projekt och jobbar också som skolgångsassistent, berättar Khrystyna.

Efter Dan har Khrystyna följt fyra utländska unga som deltar i institutets verksamhet på tågresor. Nästa i tur är tre pojkar från Afghanistan, och nästa sommar vill man erbjuda samma erfarenhet till finländska unga som har ett särskilt stödbehov.

”Det är lätt att vara i Finland, eftersom vi har fred här”

Även i Dans hemland pågår en allvarlig humanitär kris. Han kommer från Demokratiska republiken Kongo. Dan kommenterar kort situationen i sitt hemland:

– Människor dör där varje dag. De dödas varje dag. Varje gång jag tittar på nyheterna från hemlandet ser jag det, och det får mig att må väldigt illa.

Dan vill inte tala mer om ämnet, vilket är lätt att förstå.

Så mycket kan vi ändå repetera att Demokratiska republiken Kongos historia är full av barbari där kolonialmakter, stormakter och åtskilliga afrikanska länder varit inblandade.

Enligt internationella uppskattningar har cirka 6 miljoner människor dödats i landet sedan 1996. Det är den blodigaste konflikten sedan andra världskriget. Den senaste toppen i oroligheterna inträffade i slutet av förra året, före de nationella valen.

Nu är Dan i Finland och studerar inom metallbranschen i yrkesskola, vilket han säger ”känns bra”. Studierna och familjen är det viktigaste i Dans liv. Han vill koncentrera sig på dem.

Finland känns också bra som land:

– Det är lätt att vara i Finland, eftersom vi har fred här. Det här är ett trevligt ställe att leva på, säger Dani med låg röst.

Flyktingungdomar behöver möjligheter och uppmuntran

Dani anser att hans framtid ligger i Finland.

– Jag tycker om Finland och skulle vilja bo här även i fortsättningen.

Frågan om andra drömmar får Dan att bli fundersam. Efter en stunds fundering vågar den unga mannen klädd i fotbollsskjorta säga:

– Okej, jag skulle vilja bli proffsfotbollsspelare. Det är min dröm.

Han har dock inte satsat allt på fotbollsdrömmen, och därför är det en prioritet för honom att slutföra studierna.

För de unga önskar Dan fler möjligheter att fungera som en positiv förändringskraft:

– De unga har potential och kreativitet att förändra världen i en positiv riktning. Jag skulle vilja se fler möjligheter till tillväxt och inkludering.

När vi redan håller på att avsluta intervjun ber Dan ännu om lov att säga något om de unga som kommer till Finland som flyktingar.

– Det kommer utländska unga hit som har drömmar. De kommer hit för att nå sina mål. Allt som har hänt dem har ändå påverkat många så att de har svårt att vara öppna. De kan inte prata om det som de upplevt – jag är ett bra exempel på det. Det är ändå viktigt att närma sig de unga och uppmuntra dem att prata, säger Dan och tar en liten paus: – Det ville jag bara säga.

Text: Hilma Ruokolainen

Intervjun ingår i Europeiska ungdomsveckan som ordnas 12–19.4.2024 och vars teman i år är aktivt medborgarskap, demokrati i verksamheten och gör din röst hörd.