Lärare till Finland från Tanzania och Turkiet – högskoleutbildade inom undervisningsbranschen fick hjälp med byråkratin via SIMHE-tjänsterna
När Dorica Kiiskinen flyttade till Idensalmi 2020 hade hon endast lite arbetserfarenhet inom sin sektor, främst arbetspraktik. Hon hade utexaminerats till småbarnspedagog vid Universitetet i Dodoma, Tanzania.
Hon funderade på om hon kunde arbeta inom sektorn i Finland eller om hon borde studera till ett nytt yrke.
”Att arbeta med barn var ändå ett hjärteyrke för mig”, säger hon.
Selim Temiz, lärare i fysik och matematik, hade liknande tankar när han kom till Finland. Han hade arbetat som lektor i Turkiet redan i tio år, först i högstadiet och sedan i yrkeshögskolor.
Språkstudierna kom först
Båda bestämde sig för att först lära sig språket. Temiz och hans familj hade kommit till Finland som flyktingar, och familjen lärde sig först självständigt finska på förläggningen. Sedan sökte Temiz till en evangelisk folkhögskola för att avlägga den finländska grundskolan.
”Ibland skrattade jag åt att jag hade undervisat i svår differentialkalkyl på högskola, och nu lärde jag mig hur man räknar 2+5”, säger Temiz. ”Men på riktigt lärde jag mig där hur man lär ut matematik på finska, hur lärarna förklarar saker på ett enkelt sätt. Det hjälpte mig mycket.”
Kiiskinen läste finska vid ett yrkesinstitut. Studierna framskred snabbt och hon lyckades tentera fortsättningskursen i förtid. Kaja Rahkema, som jobbar på yrkeshögskolan Savonia som SIMHE-koordinator, besökte också kurserna för att berätta om SIMHE-tjänsterna.
SIMHE-verksamheten genomförs vid de högskolor som ansvarar för invandring, och dess syfte är att stödja identifieringen av högutbildade invandrares tidigare förvärvade kompetens samt deras utbildning och sysselsättning på den finländska arbetsmarknaden. Verksamheten finansieras av undervisnings- och kulturministeriet och Utbildningsstyrelsen stöder verksamheten i rollen som sakkunnig.
”Hon sa att om någon har en högskoleexamen kan hon hjälpa dem att kunna utföra samma arbete i Finland”, minns Kiiskinen.
Det här var en lyckospark, eftersom Kiiskinen inte visste hur hon skulle gå vidare med en tanzanisk examen i Finland.
Temiz hittade i sin tur ett tips om SIMHE-tjänsterna i en Facebookgrupp för turkar. Han fick hjälp av Heli Kamppari, SIMHE-handledare vid Åbo universitet.
Omfattar hela Finland
Kamppari berättar att även om det finns SIMHE-ansvarshögskolor på olika håll i landet och den regionala verksamheten har sin plats är handledarnas verksamhetsområde i praktiken hela landet, eftersom handledningen och mötena i stor utsträckning ordnas på distans. Förutom personlig handledning erbjuds bland annat språkkurser och jobbsökarträning.
”I processen för erkännande av examina behövs i allmänhet mycket stöd, särskilt inom reglerade yrken såsom hälsovården och undervisningssektorn”, säger Kamppari.
Många som kommit till Finland funderar också på att byta bransch om de inte verkar kunna sysselsätta sig inom den egna branschen i Finland.
”Det här är karriär- och utbildningshandledning”, säger Kamppari. ”Man får också använda ofta sin livserfarenhet och erfarenhet som samlats under karriären. Det behövs också mycket kunskap och i synnerhet informationssökningsförmåga för att hitta rätt myndigheter, läroanstalter och eventuella arbetsgivare.”
”Det räcker ofta inte att man hittar en väg som direkt leder handledningsklienten till målet, utan det behövs också ’omvägar’, d.v.s. vad det lönar sig att göra för att stärka den egna kompetensen om man inte genast blir vald till första alternativet.”
SIMHE-handledarna har ett nätverk där handledarna kan fråga varandra om tips om de stöter på knepiga situationer. Det finns en Facebook-grupp för klienter och handledare där man delar information om till exempel kommande webbkurser och behörighetsutbildningar som högskolorna erbjuder inland. Nyligen skapades en LinkedIn-sida där man vill dela djupare information om till exempel SIMHE-verksamheten och forskningen inom branschen samt öka verksamhetens synlighet även för allmänheten.
I handledningen kan man också utnyttja yrkesgruppernas egna Facebook-grupper, till exempel grupperna Lääkäriksi Suomeen och Hammaslääkäriksi Suomeen.
”Dessa grupper är mycket aktiva, eftersom legalisering är en så stor och krävande process, det behövs mycket kamratstöd för det”, säger Kamppari.
Behov av tilläggsstudier
Dorica Kiiskinen fick hjälp av sin SIMHE-handledare med att skriva till Utbildningsstyrelsen för att få sin examen erkänd, Selim Temiz hade redan hunnit skicka sina papper till Utbildningsstyrelsen. Båda fick beslut i sina ärenden efter några månader: deras examina motsvarade finländska examina någorlunda, men båda måste också avlägga tilläggsstudier innan de ansågs vara behöriga lärare.
Temiz skulle till exempel avlägga 30 studiepoäng matematik och 15 studiepoäng pedagogiska studier. Men vilka kurser och var? Här var Kamppari till stor hjälp, säger Temiz. De utredde vilka kurser han borde avlägga. Ibland hann Temiz fundera på att byta bransch om lärarkarriären inte längre var möjlig, och även i dessa funderingar var Kamppari till hjälp.
”Genom att prata blir allt bättre”, säger han. ”Om hon inte visste något så tog hon reda på, och sen återkom hon.”
Kiiskinen å sin sida skulle avlägga 15 studiepoäng mer, göra arbetspraktik och några yrkesinriktade kurser.
”Jag var väldigt lättad över beslutet”, minns hon. ”Det gav mig hopp att jag en dag skulle kunna arbeta som lärare.”
SIMHE-handledarna hjälpte Kiiskinen och Temiz alltid när det behövdes. De frågade efter processens tidtabeller, och alltid när något beslut fattades var det bra att ha en finländsk expert som berättade vad det innebar och vad man skulle göra härnäst.
”I början var det mycket svårt att veta var man ska ställa vilka frågor”, säger Kiiskinen.
Hon bad också handledaren fråga var problemet låg om hon inte fick en plats hon sökte. På så sätt visste hon vad hon skulle satsa på i kommande ansökningar.
Till arbete via studierna
Till slut gick det bra för både Temiz och Kiiskinen. Kiiskinen kom in på flexibla behörighetsstudier inom småbarnspedagogik på Tammerfors universitet, där hon kunde genomföra en del av studierna på finska och en del på engelska. Temiz avlade de kurser i matematik som saknades vid Åbo universitet och fick lärarbehörighet genom en utbildning som ordnades inom Helsingfors universitets projekt Pätevänä töihin.
Båda började arbeta redan medan studierna pågick: Temiz som skolgångshandledare och Kiiskinen först som gruppassistent och senare som barnskötare.
Kiiskinen blev färdig i mars i år och skickade igen sina papper till Utbildningsstyrelsen. Den här gången kom pappren tillbaka inom ett par veckor och hon kunde delta i vårens jobbsökning. Hon hade tur och fick jobb som lärare inom småbarnspedagogik i sin hemstad Idensalmi.
Temiz å sin sida fick jobb som obehörig matematiklärare i Nordsjö redan innan han utexaminerades, och efter examen anställde samma högstadium honom som behörig lärare.
Temiz berättar att han i början var rädd för om kollegerna och eleverna skulle acceptera honom. Han visste att det fanns många mångkulturella elever, men lärarna har i stor utsträckning representerat majoritetsbefolkningen. Men allt har gått bra.
”Första året var besvärligt, men arbetsgänget är härligt och arbetskamraterna hjälpte och uppmuntrade mycket”, säger Temiz. ”Det är ibland svårt att undervisa i högstadiet, eftersom tonåringar kan säga vad som helst. Men jag klarar mig.”
Önskemål inför framtiden
Temiz vill utvecklas vidare och har med sig läroboken i finska ryggsäcken.
”Jag började hela livet från början: först lärde jag mig att prata och sedan att undervisa. Varje dag lär jag mig något nytt, och ibland lär också eleverna mig saker.”
Kiiskinen vill fortsätta som lärare inom småbarnspedagogiken, men framtida studier intresserar också.
”Jag vill avlägga magisterstudier. Den finländska utbildningen är av mycket hög kvalitet, och jag tänker att jag skulle kunna ge mer i mitt arbete om jag fick mer utbildning”, säger hon.
Hon önskar att det skulle finnas ett bättre utbud av språkutbildning för invandrare så att de kan komma igång med arbetet.
”Jag upplever själv att mina språkkunskaper har utvecklats väldigt mycket på arbetsplatsen i växelverkan med människor.”
Hon önskar också att man kunde komma in på studierna med lite svagare språkkunskaper och så småningom lära sig språket i studierna och arbetspraktiken.
”Utan studier är det mycket svårt att komma vidare.”
Text: Esa Salminen