Sofia Ståhlberg: För djurens sak med diplomatiska medel

Ledningsgrupp, budgetering och ansvarsfulla uppgifter

Att sitta i ledningsgruppen för projektet Nuoret mukaan! innebar att delta i finansieringsansökan helt från början: planering, budgetering samt att vänta på finansieringsbeslutet i några månader. För Sofia, som då var 18 år, kändes det inte svårt att delta i ansvarsfulla beslut.

– Jag var ju inte ensam, utan även andra de unga deltog och förstås vår handledare, som hade gjort ett riktigt bra grundarbete. Det kändes faktiskt lätt, berättar Sofia.

Nuoret mukaan! fokuserade på 15–20-åriga medlemmar som enligt en enkät som föreningen genomfört tidigare har en stark vilja att göra något konkret för djurens bästa. Syftet med projektet var att utveckla de ungas möjligheter att verka och påverka både inom medborgarorganisationen och självständigt för djurens välbefinnande.

För de unga utlovades många slags uppgifter och möjligheter för lärande: att hantera projekt, arrangera evenemang, genomföra intervjuer och enkäter, budgetera, facilitera, samt färdigheter i grupparbete och kommunikation.

Sofias arbetsinsats gick huvudsakligen ut på kommunikation.

– Jag koncentrerade mig främst på grafiska arbeten, skapade webbplatser, skrev texter, deltog i möten... Och jag deltog i att göra en enkätintervju, berättar hon.

Att göra saker ökar hoppfullheten

Sofia, liksom många andra unga som är intresserade av djur- och miljöfrågor, har ibland upplevt att de är ensamma med stora och tunga saker.

– Den största personliga behållningen jag fått av projektet är hopp. Just det att andra också är intresserade och att man gör något åt saker. Jag tycker att det är väldigt beundransvärt att unga, som också annars har mycket på gång i livet, vill använda sina resurser till frivilligarbete, utbrister Sofia.

Hon tror att erfarenheterna från projektet har bidragit positivt till att hon nyligen valts till forskningsassistent för ett djurforskningsprojekt. För den här förvaltningsvetaren i kandidatskedet är platsen som forskningsassistent ”en drömgrej”.

Osäkerhet kan vara ganska skrämmande.

De senaste åren med pandemier, krig och dåliga nyheter om till exempel den biologiska mångfaldens tillstånd har inte varit lätta för Sofia. Ibland har hon känt sig vilsen, vilket har lett till ett stort behov av att veta vad som kommer att hända i framtiden.

– Osäkerhet kan vara ganska skrämmande. Det känns som om det i den här världssituation är svårt för unga att hitta klarhet i livet – när det hela tiden kommer information från alla håll, beskriver Sofia.

Man kan inte bli av med osäkerheten, men man kan försöka acceptera den. När det gäller framtidens karriärväg vill Sofia hålla sitt sinne öppet så att hon inte låser in alternativen för snävt. Drömmar har hon ändå. 

– I vilket fall som helst vill jag arbeta för djurens bästa i en eller annan form, oavsett om det är frivilligarbete eller avlönat arbete. Jag vågar inte säga mer än så i detta skede, konstaterar hon.

Förändring kan inte åstadkommas med ett litet gäng

Sofia berättar att de unga i hens egen vänkrets i allmänhet är ganska oroliga för jordens bärkraft. Hon känner dock inte igen sig själv i den mest radikala gruppen som får uppmärksamhet till exempel i nyheterna.

Hon vill undvika motsättningar mellan olika generationer.

– I allmänhet har de unga lite andra attityder än äldre generationer, vilket är helt förståeligt. Vi har levt under olika tider, och till exempel i våra studier nämns klimatförändringen överallt. Vi har vuxit upp med den, förklarar Sofia.

De unga är också mer aktiva i sociala medier, där algoritmerna hela tiden förmedlar mer information om miljöns nödläge till dem. Då är utgångspunkterna för hanteringen av informationen helt olika.

– Vad jag önskar är att man skulle förstå de här olika utgångspunkterna bättre och inte börja beskylla varandra. Det skulle få vara en mer respektfull atmosfär i diskussionen, önskar Sofia.

Sofia tror att en konstruktiv och respektfull diskussion skapar ömsesidig förståelse och leder till mer förändring. 

– Ibland kan de unga ge bilden av att vi är väldigt snabba på att anklaga de äldre för till exempel köttätande. Jag önskar att vi hellre skulle hitta en gemensam riktning mellan generationerna, säger Sofia. – Vi behöver ändå alla för detta; förändringen kan inte skötas av en liten grupp människor.

”Ingen vill djuren illa”

Enligt Sofia är mat och andra personliga livsval de ämnen som orsakar mest tvister med dem som tänker annorlunda.

– Jag har varit vegetarian eller vegan sedan jag var väldigt liten, så det har nog kommit mest respons och uppstått diskussion om det, säger Sofia med diplomati i rösten.

Till exempel klimatförändringen är enligt Sofias erfarenheter något som få längre vill bestrida i Finland.

– Metoderna är det som man har olika åsikter om, preciserar hon.

Sofia vill inte heller göra miljö- eller djurrättsfrågor till en generationsfråga. Det finns olika åsikter och synpunkter i alla åldersklasser. Hon tror inte att folk är onda:

– När jag har pratat om djurrättsfrågor så har jag märkt att ingen, oavsett generation, vill djuren illa. Ingen vill uttryckligen att djuren skall utsättas för lidande till exempel i köttproduktionen.

Text: Hilma Ruokolainen

Intervjun ingår i Europeiska ungdomsveckan som ordnas 12–19.4.2024 och vars teman i år är aktivt medborgarskap, demokrati i verksamheten och gör din röst hörd.