En lång väg till ett jobb inom den egna branschen
När ingermanländaren Marina Pelgemäinen flyttade till Finland för drygt tjugo år sedan hade hon flera års arbetserfarenhet och två examina: hon var lärare specialiserad på yrkesutbildning och talterapeut.
”Jag hade specialiserat mig på habilitering av tal och kommunikation för små barn i åldern 0–3 år”, säger Pelgemäinen. ”Jag arbetade också med döva, blinda, utvecklingsstörda och autistiska småbarn.”
Före flytten hade hon hört att det skulle vara enkelt att få sina examina erkända i Finland, men verkligheten var en annan. Då erbjöds hon inte ordentlig handledning för att få sina examina godkända, ta del av sysselsättningstjänster eller uppfylla språkkraven – vägen kändes oklar och svår.
”Ibland kändes det som om jag försökte ta mig igenom en vägg”, säger hon.
En lång väg till en arbetsplats
Senare har högskolorna förbättrat handledningstjänsterna för personer som flyttat till Finland. Genom SIMHE-tjänsterna kan man till exempel hänvisa personer till kurser i finska och kompletterande studier. Inom tjänsterna erbjuds också gratis kurser i finska.
Det var inte heller okomplicerat att komma in i arbetslivet. Pelgemäinen fick sin yrkeslärarexamen godkänd, men arbetsplatserna verkade alltid gå till finländare. I stället grundade hon ett företag och arbetade som talrehabiliterare, eftersom det krävdes legitimering för att bli behörig talterapeut.
Senare fick Pelgemäinen en speciallärarkvalifikation, vilket öppnade dörrarna till arbetslivet ordentligt. Hon önskar att karriären hade börjat tidigare. Innan detta hade hon redan bott i Finland i 20 år, och först nu har dörrarna öppnats ordentligt.
”Många säger att man måste söka sin plats, men det tog för länge”, säger Pelgemäinen.
Många lämnar landet
Även om det numera erbjuds mer handledningstjänster är det inte lätt för högutbildade utlänningar att komma in i arbetslivet.
Projektchef Päivi Vartiainen från Tammerfors yrkeshögskola säger att statistiken visar att cirka 23 procent av studerandena med utländsk bakgrund har flyttat bort från Finland ett år efter examen, 27 procent efter tre år och 33 procent efter fem år. Siffrorna kommer från utbildningsförvaltningens öppna databas Vipunen. Siffrorna är sannolikt i underkant, eftersom många flyttar från landet utan att flytten registreras i databaserna.
”En del åker genast, och har alltid kanske tänkt åka när de utexaminerats”, säger Vartiainen. ”Men även de som har strävat efter att stanna har ofta gett sig av någon annanstans inom några år av en eller annan orsak.”
En betydande flaskhals är arbetspraktik, vars dörrar verkar vara hårt slutna för personer som kommit till Finland från utlandet. Utöver SIMHE-tjänsterna har högskolorna 2021–2024 fått Talent Boost-finansiering som vid många högskolor har använts för att stärka företagssamarbetet.
”Till exempel företagsbesöken är mycket viktiga, och de stöder internationella studerande mot praktik”, säger Päivi Vartiainen.
Inom vissa branscher är timingen ett problem
Ofta skyller man de sysselsättningssvårigheter som personer med utländsk bakgrund har på bristfälliga språkkunskaper och på finländska arbetsplatsers försiktighet mot att anställa experter med ett främmande språk som modersmål. Ibland kan problemet vara enklare än så. Till exempel kommer de som avlägger magisterexamina inom de tekniska områdena hit för två år. I praktiken har utländska studerande ett sommarjobb och ett slutarbete på sig att samla arbetserfarenhet i Finland innan de utexamineras.
”I teknologiindustrin är de här de kanaler genom vilka nästan alla hittar jobb”, säger projektchef Owain Hopeaketo från fackförbundet TEK. Han ansvarar för påverkansarbetet tillsammans med förbundets internationella medlemmar.
”En studerande inom de tekniska områdena har 2–4 gånger större sannolikhet att få sysselsättning om hen har gjort sitt slutarbete för företaget”, säger Hopeaketo.
Han anser att det är viktigt att läroanstalter och företag samarbetar för att även internationella studerande ska få företagskontakter. Tillsammans med Aalto-universitetet och Tammerfors universitet har TEK till exempel ordnat slutarbetsdagar och slutarbetsmässor.
Obligatoriskt stöd och kompetenskartläggningar?
Hopeaketo tror att de som skulle behöva dem mest inte alltid kommer till högskolornas frivilliga handledningstjänster. Han tycker man kunde fundera på om karriärvägledningen överhuvudtaget måste vara frivillig. Kanske det vore bra för alla att sitta ner en timme med en vägledare för att förbereda en meritförteckning och fundera på praktikplatser?
Marina Pelgemäinen har stött många invandrare som frivillig, och anser att det vore bra att göra en ordentlig kompetenskartläggning för högutbildade personer så att de så snabbt som möjligt kan komma in i sin egen bransch eller utbilda sig till ett nytt yrke.
Hon anser också att det behövs bra vägledningstjänster, eftersom många invandrare inte vet hur man ska gå till väga i Finland, vilka tjänster som finns och vilka som är avgiftsfria eller avgiftsbelagda. Vägen borde vara tydligare för att kunna planera karriären och kämpa för att uppnå den.
Språk- och kaffetips
Owain Hopeaketo har ett par tips han alltid ger utländska studerande.
Den första är: tänk ut varför du är bättre än en finländare.
”Utländskhet ses alltid som en svaghet, så det lönar sig att på förhand fundera på styrkorna i den egna bakgrunden och kompetensen och hur man kan uttrycka dem.”
Det andra tipset är: använd all finska du kan under arbetsintervjun.
”Det lönar sig att skriva i meritförteckningen om man går på finskakurser, eftersom finländare antar att utlänningar inte talar finska alls.”
Det lönar sig att öva några fraser så man kan dem bra och säga dem i början eller slutet av intervjun när de frågar om den sökande har något att tillägga.
Det behövs också kulturell kompetens. En av Hopeaketos kollegor brukar lära ut hur man ska reagera när någon frågar om intervjudeltagaren vill ha kaffe. Då lönar det sig till exempel inte att be om en cappuccino – många utlänningar är inte nödvändigtvis medvetna om den seglivade Moccaamaster-kulturen på finländska arbetsplatser.
Text: Esa Salminen