En andra familj på basketplanen – basketsällskapet Ura Basket sökte ny inspiration från Europa

Basketsällskapet Ura Basket från S:t Karins stod inför ett positivt problem i början av 2024: sällskapet hade vuxit kraftigt, men dess strukturer och kompetens hölls inte med det ökade antalet medlemmar.

- Våra förvaltningsstrukturer var uråldriga, berättar tränare Pekka Tenhonen.

Samtidigt hade man insett ett behov av att göra det möjligt för sällskapets tränare att förbättra sin kompetens. För detta planerade Ura Basket ett projekt för att hämta lärdomar och nya idéer från jämförbara länder i Europa: Spanien, Frankrike och Danmark.
Ansökan ledde till Erasmus+ Sport-stöd och för resorna valdes mångsidiga team av tränare, anställda och förtroendevalda.

Badalona – staden som andas basketboll

Särskilt gemenskapen verkade ha kommit längre i flera länder och sällskap än i Finland.

- Vi i Finland ligger efter i hur man bemöter andra människor. Vi har alltid ett två meters säkerhetsavstånd, säger Ura Baskets verksamhetsledare Mira Virta.

Hon deltog i studieresan till Badalona i Spanien, där sällskapets färger syntes i gatubilden.

-Människor gick klädda i sällskapets skjorta på gatorna och arbetsplatserna. Hela staden Badalona levde och andades in sällskapet.

Bakom fenomenet ligger sällskapets  träningsfilosofi, enligt vilken hobbyutövarna är spelare i sällskapet snarare än i ett visst lag. Det stärker gemenskapen. Sällskapet bidrar också till hela samhället genom att delta i blodgivningar och Rosa bandet-insamlingar. Ura Basket beslöt att göra likadant och ordnade en medelsinsamling för Sydvästra Finlands cancerförening Sykerö.

Tränarna återvände hem med ett bibliotek av 150 träningsvideor och nya spelrelaterade idéer. De viktigaste lärdomarna gällde dock hur man bygger upp människan inom sällskapet. Samtidigt uppstod det nya idéer om hur sällskapet borde organiseras och hur man kan stöda tränarna i vardagen. Det spanska sällskapet är till exempel indelat i nivågrupper i stället för åldersgrupper, och spelarna rör sig från en grupp till en annan i takt med att de blir skickligare.

Under besöket lärde sig Mira Virta också mycket nytt om sällskapets administration. Allt går naturligtvis inte att kopiera; det spanska sällskapet har cirka 20 anställda, medan Ura Baskets vardag drivs av två anställda. Ändå är det möjligt att förverkliga många idéer– såsom spelarnas bemötande och uppskattningen för tränarna – även med mindre personal.

Fransk beröring medför värme i träningen

I Ura Basket är den uttalade principen att sällskapet fostrar mogna medborgare tillsammans med föräldrarna och andra invånare i S:t Karins. Idrottshobbyn är en trygg miljö för barn, unga och även vuxna att lära sig hantera besvikelser, utveckla sina samarbetsfärdigheter och växa psykiskt. Ibland gråter och skrattar man tillsammans efter spelen.

- Det är det allra viktigaste vi gör, försäkrar Pekka Tenhonen. Basketboll erbjuder en miljö där man tryggt kan ta itu med hemska känslor. Idrott tränar en för livet.

Det råder en varm stämning i basketkulturen, men med små gester kan man värma upp stämningen ytterligare. Pekka Tenhonen kopierar ett enkelt sätt från fransmännen: varje ung spelare ska skaka hand med tränaren i början av träningarna.

- Här bemöts och berörs var och en som individ. Det kan låta obetydligt, men det kan vara veckans enda trevliga stund för någon.

Ura Basket gjorde en podcast under sin resa till Frankrike där tränarna berättade om sin träningsfilosofi, både den tekniska och andliga aspekten. Det franska flicklaget Asvels mikro- och minibasketchef Patrick Hadji berättar i podcasten hur det ska finnas intensitet och press i träningarna, för annars utvecklas man inte.

- Om träningen är för svår tycker ungdomarna inte om det, men om det är för lätt blir de inte heller tända på det.

Sällskapets idrottsdirektör och flerfaldiga världsmästaren Johanne Gomis tillägger att gruppen och gruppandan är väldigt viktiga. Hon betonar att man måste ha vänner på planen och i omklädningsrummet som man vill kämpa med. Det gäller också tränarna.

- Under min egen karriär, från att jag var barn till slutet av min karriär, blev jag alltid glad över att se hur lycklig tränaren var.

Även i Danmark är basketboll ett andra hem

Eftersom omständigheterna och idrottskulturen kan vara mycket olika i Central- och Sydeuropa var det viktigt för spelarna från S:t Karins att också besöka ett annat nordiskt land, Danmark. Finland och de övriga nordiska länderna är särpräglade länder inom sällskapsverksamheten, eftersom våra sällskap i stor utsträckning verkar med frivilliga krafter, medan man i många andra länder har avlönade tränare.

Man bör minnas dess värde. Ura Basket har tillsammans med andra idrottssällskap i S:t Karins främjat tillbyggnaden av idrottsplatser och som stöd för lobbningen har staden gjort beräkningar av värdet på sällskapets frivilligarbete.

- Det motsvarar flera miljoner euro per år, berättar Virta.

Förutom att stödja frivilliga var ett annat tema som diskuterades mycket med danskarna att inkludera hela familjen i sällskapet. I Danmark har sällskapen exempelvis många föräldrakvällar – där har man tänkt att när ett barn eller en ung person börjar med grenen kommer hela familjen med i sällskapets verksamhet. Föräldrarna måste få information om till exempel ungdomarnas energibehov: om matsäcken är för lätt blir det ingenting av spelandet och man blir inte bättre.

Samtidigt får många familjemedlemmar något meningsfullt att göra och en ny gemenskap.

- Idrottssällskapet har en mycket större betydelse än att vi lär ungdomarna basket, beskriver Mira Virta. Vi skapar en gemenskap dit alla kan komma och vara sig själva.
Hon tycker att det har varit fint att se hur människor förbinder sig till sällskapets arbete på olika sätt, en som tittar på spelet och äter bulle, andra som sysslar med frivilligarbete.

- Det finns också människor i vårt sällskap som känner sig ensamma och för dem har verksamheten en mycket större betydelse än bara basket.

Alla är välkomna med i sällskapet

Basketsällskapen i Danmark, Spanien, Frankrike och Finland har det gemensamt att grenen är mycket inkluderande.

- Våra medlemmar består av alla etniciteter och talar alla sorters språk, säger Tenhonen. Och det gäller ju inte bara de unga, utan också äldre spelare.
Som tränare har det varit viktigt för honom att sällskapet utvecklar basketälskare, inte bara bra spelare.

- Alla kan få en roll inom basketbollen. Om man inte vill spela kan det vara träning, arbete inom sällskapet eller till exempel att driva en buffé. Sällskapet blir en andra familj för många, och det är en stor grej.
Det uppstår också nya roller och sociala färdigheter inom grenen när en del unga blir assisterande tränare. För Tenhonen är det viktigt att träningen är trygg, rolig, utmanande och att man får motion.

- Man ska åka hem leende och svettig.

Frivilligarbete och träning uppskattas

En betydande fördel med Erasmus+ Sport-projektet för Ura Basket var att motivera tränarna. Studieresorna bidrar till sällskapets varumärke samt tränarnas entusiasm och sammanhållning.

- Jag tycker det har en väldigt stor betydelse, sammanfattar Pekka Tenhonen.
Det hör till basketbollens goda anda att man uppskattar tränarna.

- Basketboll saknar helt och hållet att man gör sig till, otrevliga rop och våld. Vi tränare uppskattas väldigt mycket, försäkrar Tenhonen.

Både Virta och Tenhonen betonar att sällskapets kultur utgår från huvudtränaren och den övriga personalen. Om stämningen är bra och rättvis känner sig alla trygga och har trevligt.

Projektet öppnade dörren för framtida samarbete och grenens utveckling

Ura Basket hade kontakter med Spanien och Danmark även före Erasmus+-stödet, men relationerna med Frankrike knöts från noll. Samarbetet har fortsatt även efter besöken, och ett dussintal flickor ska åka till Frankrike för träningar och spel.

Från Spanien har man fått gästtränare att ordna läger för ungdomar från S:t Karins. Det finns också planer på samarbete med danskarna.

Pekka Tenhonen betonar att relationerna är av största vikt i internationellt samarbete. I början av projektet frågade han olika länders basketförbund per e-post om kontaktuppgifter till lämpliga sällskap och fick knappt några svar alls. Nu när relationerna har stärkts under projektets gång är det lätt att fortsätta samarbetet.

- Det är oerhört värdefullt att knyta kontakter.

Text: Esa Salminen