Språkutbildning och gemenskap – ukrainare inom fritt bildningsarbete

Rysslands anfallskrig mot Ukraina inleddes i februari 2022. Det fria bildningsarbetet beviljades under åren 2022–2025 särskild finansiering för utbildning i finska och svenska för personer från Ukraina som omfattas av tillfälligt skydd. Under åren 2022–2024 beviljades fem miljoner euro per år och år 2025 fyra miljoner euro.  

Undervisnings- och kulturministeriet fördelade finansieringen till läroanstalter för fritt bildningsarbete som statsandelsfinansiering. Under åren 2022–2025 beviljades nästan 60 läroanstalter runt om i Finland finansiering, bland dem Laajasalon opisto i Helsingfors, Linnasmäen opisto i Åbo och Vasa medborgarinstitut Alma. I denna artikel beskriver vi, utifrån dessa läroanstalters erfarenheter, hur språkutbildningen för ukrainare i praktiken genomfördes, särskilt under krigets första år.  

Utbildningar riktade till ukrainare började genomföras våren 2022  

Man kunde snabbt svara på ukrainarnas utbildningsbehov, eftersom läroanstalterna har lång erfarenhet av språk- och integrationsutbildning samt beredskap att starta utbildningar som är anpassade för målgruppen även med kort varsel. Redan innan finansieringen hade säkerställts diskuterade man vid instituten våren 2022 särskilt hur språkutbildningarna skulle planeras utifrån ukrainarnas behov och eventuella särskilda behov.  

De ukrainare som anlände till Finland hänvisades till läroanstalternas utbud via kommunerna och arbetskraftsservicen. Det blev också lättare att nå ukrainare tack vare befintliga kontakter med ukrainare som redan bodde i Finland och medborgarorganisationer som hjälpte dem som flydde kriget. Ukrainarna inkluderades också från början i lärgemenskapen, vilket var viktigt för att de skulle finna sig tillrätta i vardagen.

Antalet ukrainska studerande var som störst under åren 2022–2023. Särskilt under dessa år ordnade läroanstalterna språkutbildningsgrupper enbart för ukrainare, med stöd av en lärare eller handledare som behärskade ukrainska. I dessa grupper var lärarens eller handledarens språkkunskaper en tydlig fördel. Lärarnas och den övriga personalens språkkunskaper i ukrainska eller ryska underlättade vardagen och gjorde det också möjligt för de studerande att, om de ville, tala om annat än studierelaterade frågor.  

En lärare med språkkunskaper kunde också följa vilken stämning som rådde bland de studerande och vad de pratade om – krigets händelser tog sig oundvikligen in i klassrummet via sociala medier och nyhetsvideor. Å andra sidan gav studierna en andningspaus från det ständiga nyhetsflödet och den osäkerhet som gällde till exempel säkerheten för närstående som stannat kvar i Ukraina.  

Många studerande upplevde dock att studierna var mer effektiva i grupper med studerande från olika länder. Då var man tvungen att använda finska mer och kunde inte på samma sätt stödja sig på sitt eget språk. Även den gemensamma verksamhet som läroanstalten ordnade, såsom regelbundna kaffestunder, ökade studiemotivationen och stödde utvecklingen av språkkunskaperna.  

Behovet av språkutbildning kvarstår  

Största delen av de ukrainare som deltog i språkutbildningarna var kvinnor och de hade ofta en yrkesexamen eller högskoleexamen från sitt hemland. Många hade också en vilja att lära sig finska och övergå till arbetslivet. 

I och med att Rysslands anfallskrig nu pågår för femte året har antalet ukrainska studerande vid läroanstalter för fritt bildningsarbete minskat, men behovet av språkutbildning kvarstår. De flesta ukrainare studerar numera, liksom andra invandrare, i grupper inom integrationsutbildningen enligt sina egna språkkunskaper.  

Osäkerheten kring framtiden och vistelsens längd i Finland har också påverkat ukrainarnas studiemotivation. För vissa studerande har en nystart i Finland väckt tankar på att utbilda sig till ett nytt yrke: i sådana fall har man med hjälp av studiehandledning funderat hur tidigare utbildning kan tas till vara.  

Utbildningsstyrelsen beviljar i år för andra gången statsunderstöd till läroanstalter för fritt bildningsarbete för utbildning i finska och svenska som främjar sysselsättningen för kvinnor med invandrarbakgrund. Denna finansiering kan riktas till exempel till kvinnor som flyttat till Finland och som inte omfattas av integrationsutbildning men som behöver stärka sina språkkunskaper för att få arbete.  

I artikeln intervjuades Kaisa Herlin, prorektor vid Laajasalon opisto, Juha Kaivola, rektor vid Linnasmäen opisto och Sannasirkku Autio, ledande rektor vid Vasa medborgarinstitut Alma.