Tre decennier av vägar till internationalisering och solidaritet
När programmet Europeisk volontärtjänst (European Voluntary Service, även känd under förkortningen EVS) inleddes år 1996 såg både Finland och Europa väldigt annorlunda ut än i dag.
– Redan från början var syftet med EVS att ge unga möjlighet att delta i samhälleliga, kulturella och miljörelaterade projekt i ett annat medlemsland, berättar ledande sakkunnig Terhi Liintola vid Utbildningsstyrelsen. – För finländska unga innebar detta en ny väg till internationellt lärande, och mottagande organisationer i Finland fick för första gången en regelbunden modell för EU-finansierad volontärverksamhet.
Under pilotåret 1996 utvecklade Europeiska kommissionen grunden för ett flerårigt volontärprogram. På både europeisk och nationell nivå behövde man skapa stödstrukturer, kvalitetspraxis och utbildningsmodeller för såväl volontärer som organisationer.
Inom ungdomsarbetet togs det nya programmet emot med nyfikenhet. Redan under pilotåret började organisationer, kommuner och ungdomscentraler skapa europeiska partnerskap för att ordna volontärtjänst. När programmet etablerades deltog ett brett spektrum av aktörer, bland annat kommunala ungdomstjänster, ungdomsorganisationer, ungdomsverkstäder och informationspunkter för unga.
– Vi pratade mycket om internationalisering på hemmaplan, minns Liintola. – Hur många barn, unga, vuxna och seniorer mötte EVS-volontärer i lokalsamhället under sin volontärperiod? Det handlade om hundratals!
På så sätt fick också lokala unga inspiration och uppmuntran att själva åka ut i Europa som volontärer. Volontärperioden erbjöd en väg vidare till längre utlandsvistelser, till exempel för unga som tog ett mellanår eller stod utanför studier. Genom volontärtjänsten öppnades Europa även för unga som behövde särskilt stöd under sin volontärperiod, till exempel på grund av funktionsnedsättning eller hälsotillstånd.
– Från Finland reste genom tiderna den första volontären som använde ett hjälpmedel, i det här fallet en rullstol, berättar Liintola. – I Finland tog vi i vår tur emot de första EVS-volontärerna med intellektuell funktionsnedsättning, två unga med Downs syndrom från Malta.
Med tiden infördes även kortvariga grupprojekt, som särskilt riktades till unga med färre möjligheter. Till följd av de senaste regeländringarna erbjuds numera kortare volontärperioder till alla unga.
Från volontärtjänst till solidaritetskår
När det gemensamma Erasmus+-programmet för olika sektorer inleddes 2014 överfördes EVS tillfälligt till Erasmus+-programmet. Programmet Europeiska solidaritetskåren, som inleddes 2018, förde – som namnet antyder – solidaritet till kärnan av volontärtjänsten.
I det nya programmet förstärktes ytterligare volontärtjänstens påverkan på det omgivande samhället. Samtidigt sökte man nya målgrupper vid sidan av ungdomsarbetet. Nya organisationer anslöt sig till verksamheten och etablerade aktörer fann nya samarbetspartner. I kommunerna har till exempel bibliotek och museer tillkommit vid sidan av ungdomsverksamheten.
Under Europeiska solidaritetskårens tid har volontärgrupperna blivit allt vanligare vid sidan av individuella perioder. Idag deltar nästan hälften av volontärerna i teamprojekt som finansieras av Utbildningsstyrelsen.
– Jag tycker att det finaste är att unga med olika utgångspunkter har möjlighet att ge sig ut som volontärer. För många kan man vid behov ordna ett mycket individuellt stöd, berättar ledande sakkunnig Jutta Kivimäki, som ansvarar för Europeiska solidaritetskårens volontärtjänst.
En volontärperiod kan vara ett viktigt steg mot ökad självständighet, förbättrade språkkunskaper och till och med mot sysselsättning. Samtidigt kan Europa kännas närmare, och möjligheten att påverka frågor som upplevs som viktiga blir mer konkret.
– För många de unga har en volontärplats väckt motivation till studier och hjälpt dem att hitta sitt eget intresseområde. För andra har perioden gett tid att varva ner och lära känna sig själva eller bli mer självständiga. För vissa har perioden resulterat i en livspartner eller en arbetsplats. Volontärtjänst kan öppna olika vägar till arbetslivet, och även att få öva grundläggande arbetslivsfärdigheter är i sig värdefullt, konstaterar Kivimäki.
För organisationerna innebär volontärerna nya perspektiv, energi och kompetens. Nationella och internationella nätverk stärks, och volontärprojekten har ofta också en synlig lokal påverkan. Även personalen vinner på verksamheten: arbetet tillsammans med volontärer utvecklar både språkkunskaper samt kompetens inom handledning och mentorskap.
Sedan pilotåret för trettio år sedan har volontärtjänsten utvecklats, fått nya former och svarat på tidens utmaningar och behov. Den nuvarande programperioden avslutas vid utgången av 2027. I förslaget till programförordning för nästa programperiod föreslås verksamheten inom Europeiska solidaritetskåren slås samman med Erasmus+-programmet. Trots förändringen av programstrukturen ser den EU-stödda volontärtjänsten ut att fortsätta att vara stark även i framtiden.