Stöd för global mobilitet (även kallad KA171 och International Credit Mobility, ICM) omfattar stipendier för studier, praktik, undervisning och utbildning samt stöd till högskolor för att organisera och främja mobilitet.
Global mobilitet finansieras med medel från EU:s utrikespolitik. Mobilitetsprojekt som stöds av utrikespolitiska medel delas upp mellan olika regioner i världen i 12 budgetkategorier (regioner eller stödkorgar). Storleken på anslagen för varje region varierar beroende på EU:s utrikespolitiska prioriteringar. Reglerna för mobilitetssamarbete med olika regioner skiljer sig delvis åt. Individuella stipendier för global mobilitet är större än stipendierna för mobilitet inom Europa, men principerna för att organisera utbyten följer i huvudsak samma riktlinjer som för utbyten inom Europa.
En högskola kan ansöka om mobilitetsbidrag både självständigt och som en del av ett mobilitetskonsortium, till exempel så att all mobilitet eller en del av den (till exempel praktik utomlands) genomförs via konsortiet. Om högskolan inte ingår i något mobilitetskonsortium lämnar den endast in en mobilitetsansökan per ansökningsomgång. Om högskolan lämnar in flera mobilitetsansökningar beaktas endast den senaste.
Behörighet
Förutsättningen för att mobilitetsstipendier beviljas är att den europeiska högskolan har Erasmus Charter som beviljas av kommissionen (Erasmus Charter for Higher Education, ECHE).
Mobilitetskonsortiet ska ha ackreditering som beviljats av det nationella kontoret, dvs. mobilitetskonsortiets charter (Mobility Consortium Accreditation), som söks samtidigt med en separat ansökningsblankett och som kan beviljas på en gång fram till programperiodens slut (se närmare separat utlysning för mobilitetskonsortier, KA130).
I globala mobiliteten ansöker tredjeländer som inte är associerade med programmet (partnerländer) inte om ECHE-stadgan, men de förbinder sig till dess principer när de ingår ett avtal med sin europeiska partner.